Novemberhöst vid Östersjön och Fågelforsdammen. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 498 20221127
Tallmoarna väster om Östersjön eller Hässlehultsgölen är rika på svamp med bland annat arter som gul kantarell, trattkantarell, tallblodriska, stor riddarmusseron, som numera är ihopslagen med riddarmusseron, och blåsopp.
Här i omådet runt Östersjön, Hässlehultsgölen häckar bland annat arter som den svarta spillkråkan som har fått sitt svenska namn av att den spiller träspån omkring sig när hon hackar ut sitt bo ur en trädstam och trädlärkan som låter höra sin melodiska sång ”li li-li-lililylylu” redan under februari och mars.
Varför är inte strömstaren tillbaka i den gamla åfåran söder om Fågelforsdammen, det har jag undrat under flera år.
Det är ett antal år sedan den tillbringade senhösten och vintern här och jag undrar om bestånden har minskat i Sverige och Norge vars fåglar bruka ta vintersemester här.
Strömstaren är nämligen en art som verkligen saknas utmed Lagans gamla åfåra som var huvudfåra före Fågelforsdammen byggdes år 1911.
De senaste veckornas välbeövliga regn gör att Fågelforsdammens turbiner och generatorer snurrar fort och alstrar behövlig elekticitet till nätet.
Kungsfiskaren flög för övrigt snabbt iväg nedstöms och lät höra sitt korta och vassa visslande "ziii" när jag anlände till platsen.
Kameran och jag hann, som vanligt, inte med, tyvärr.
Gifthätting, Galerina marginata”, växte på den gamla granlågan utmed Fågelforsleden.Svampen är mycket giftig och innehåller ett gift som heter amatoxin och som skadar lever och tarmslemhinna.
Symtom kommer först efter 8-24 timmar och man insjuknar med intensiva vattentunna diarréer och kräkningar.
Efter ytterligare någon dag ses leverpåverkan och förgiftningen kan vara livshotande.
Gifthätting eller dadelbrun hjälmskivling som den kallades förr räknas till en av Nordens giftigaste svampar.
Riddarmusseron, eller stor riddarmusseron som jag fortfarande kallar denna numera ihopslagna art med riddarmusseron, växer i barrskogar och lövskogar i hela Sverige.
Den är vackert svavelgul med bruna fjäll på hatten som ibland kan vara svåra att se.
Skivorna är gula, och hela svampen har en karakteristisk lukt som påminner mycket om fuktigt mjöl.
Arten riddarmusseron eller stor riddarmusseron, har tidigare ansetts som en läcker matsvamp, men flera allvarliga förgiftningsfall har rapporterats under de senaste åren vilket skulle tyda på en möjlig förgiftningsrisk.
Streckmusseron, ”Tricholoma portentosum”, växer bland mossa på mager mark i barrskog, sällan lövskog.
Arten ska vara god att steka och stuva som ensamsvamp men bra även som blandsvamp i soppor samt att marinera.
Streckmusseronen är vanlig i södra och mellersta Sverige, samt i södra Norrlands östra delar men sällsynt i övriga Norrland.
Säsongen för arten är mellan september till november med en topp i oktober.
Såpmusseron, ”Tricholoma saponaceum”, växer på marken i lövskog och barrskog.
Köttet är smutsvitt med mild smak och lukten är såpartad eller påminner om sur disktrasa.
Såpmusseronen är svagt giftig.
Motaggsvampen, ”Sarcodon squamosus”, som är rödlistad som ”Nära hotad” eller ”NT” har verkligen haft ett bra år 2022.
Arten förekommer spridd i hela landet och kan lokalt vara relativt allmän där det finns ett större inslag av tallnaturskog, till exempel i hällmarksområden och i anslutning till glacifluviala sandavlagringar.
Den förekommer i stort sett bara i trakter med naturlig förekomst av tall.
Svampens totala population i landet bedöms ha minskat sedan 1960-talet och fortsatt kommer att minska på grund av skogsbruksåtgärder och eutrofiering av skogsmark.
Samma negativa trend har påvisats på flera håll i Europa och arten är idag rödlistad i flera länder.
Detta är också per definition svamp även om det är en dubbelorganism mellan svamp och alg vilket ger organismen lav.
Gulvit renlav till vänster och grå renlav till höger.
Trattnavling, "Pseudoclitocybe cyathiformis", växer i förnan bland växtavfall på kväverik mark ofta sent på hösten i lövskog och barrskog samt på kulturmark.
Trattnavlingen är till brunsvart med en trattformad hatt samt med ljusa vitaktiga till gråbruna skivor, den lilla snigeln hör dock vanligtvis inte till svampen.
När jag ser på trattnavlingen rakt från ovan tänker jag på Mimers brunn och Odens pantsatta öga.
Mimer var i fornnordisk religion den jätte ur vars brunn Oden hämtar visdom och till vilken han pantsätter sitt ena öga. Brunnen framställs som en källa vid foten av asken Yggdrasil som ibland kallades för Mimers trä. Enligt vissa texter är det ur munnen på Mimers avhuggna huvud som Oden får sin kunskap.
Oden var gud i fornnordisk religion, den främste bland asarna och till namnet besläktad med kontinentalgermanernas Wodan. Oden är huvudperson i flera av den poetiska Eddans sånger samt utförligt beskriven av Snorre i såväl hans Edda som i Heimskringla. Odens maka i myterna är Frigg.
Oden har en komplex karaktär och aspekter som krigsgud, dödsgud och visdomsgud hakar i varandra. Han uppträder bland annat som Grimnir, den förklädde, förfaren i konsten att byta skepnad, och har många namn, Allfader, Härfader, Valfader med mera. Spjutet Gungner och vargarna Gere och Freke hör till Oden som krigsgud. Hans tjänarinnor valkyriorna, som utväljer dem som ska falla i strid, länkar samman krigsguden och dödsguden samt föreställningarna om Valhall, dit Oden rider på sin åttabenta häst Sleipner.
Genom att hänga sig i världsträdet Yggdrasil erhåller Oden förborgade kunskaper och tar upp runor. Han framställs som enögd efter att ha offrat sitt ena öga i Mimers brunn för att få del av jättens kunskaper. Oden är allvetande, korparna Hugin och Munin rapporterar till honom. Han praktiserar sejd, en sort trolldom, och beskylls därför av Loke för att vara omanlig och med svek erövrar han skaldemjödet från jätten Suttung.
Flera av den poetiska Eddans dikter anknyter till Oden som skapargud och Snorre skildrar hur Oden med hjälp av sina bröder Vile och Ve skapar världen av jätten Ymer, som de dräpt. Oden är gudaförsamlingens ledare vid Ragnarök och han tar upp kampen mot Fenrisulven, men faller själv i striden. Dock hämnas han av sonen Vidar, som hör till den nya gudagenerationen.
Ända in på 1900-talet figurerade namnet Oden i sägner som ett slags djävulsgestalt av helt annan karaktär än myternas gud som asarnas chef.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan