Hestra söräng, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 762 20240428
Jag kommer upp för kullen mellan Sörängen och Hestra gård och överraskar tranparet som går ett stycke nedanför kullen i dalen. Jag är med andra ord ganska nära men de tar det med ro och promenerar lungt och värdigt bort från mig och mot den vackra dammen.
I Bohuslän har tranan ibland kallats för blåfot.
I Norden trodde man förr att det fanns trollkunniga som kunde förvandla sig till tranor eller att tranan var djävulens fågel och därför inte fick skadas eftersom detta då skulle hämnas. Tranan kunde också varsla om hur skörden skulle bli och den 25 mars firas den nu nästan helt bortglömda Trandagen.
Apropå tranor i konsten och folktron.
Den kinesiske konstnären Shen Quan som levde under åren 1682 till cirka 1762 var även känd som Shen Nanpin och med smeknamnet Hengzhai. Han var en populär målare som specialiserade sig på fåglar, djur och blommor och han målade otaliga tranor. Dessa tavlor som målades på silke kostar idag stora pengar på auktioner världen över.
Palamedes, en grekisk sagohjälte, ska ha uppfunnit bokstav V efter att ha sett tranornas V-formation och tolkat det som ett heligt tecken från gudarna. Därför fick man under antiken inte skjuta och döda tranor som flög i denna formation. Palamedes, en grekisk sagohjälte som deltog i Trojanska kriget och var son till Nauplios och Klymene samt bror till Oiax ses som en personifiering av den feniciska kulturen och tillskrevs uppfinningen av bokstäverna, talen och astronomin.
I Kina var tranan en symbol för långt liv och man trodde att den bar de dödas själar till himlen.
Det pågår grävningsarbeten i anslutning till den fina våtmarken invid Hestra gård, hoppas att det snart är klart inför den stundande och redan pågående häckningssäsongen.
Gräsanden är utbredd i hela Europa och österut till Stilla havet och vidare till Nordamerika och det finns ett skånskt fynd av gräsand från Hässleberga i Lyngby socken, från Senglacial tid, cirka 10 000 år före vår tideräknings början. Gräsanden bör ha förekommit i vårt område under oavbruten följd sedan etableringen.
I Danmark utesluts det inte att arten kunnat förekomma även under istiden då på den isfria delen av västra Jylland.
En ensam kniphona simmar över dammens mörka vatten och blir nästan osynlig bortsett från den vita vingmarkeringen som röjer henne som en liten lysande lampa.
De varska kanandagässen har redan upptäck mig och givit varningassignal till övriga livsformer runt dammen. Gåsparet ska definitivt till att häcka här i området i år också.
Tofsvipa, ”Vanellus vanellus”, klassas i den senaste rödlistning från år 2020 som ”Sårbar” eller ”VU”, vilket jag aldrig trodde skulle hända när jag var ung fältbiolog.
Tofsvipa häckar på fält, sankängar och myrar och den förekommer över större delen av landet. Arten har bedömts som ”Livskraftig” eller ”LC” vid tidigare rödlistningstillfällen men minskningstakten de senaste 18 åren medför nu att kriterierna för ”Sårbar” eller ”VU” tyvärr blir uppfyllda.
Jag hoppas verkligen att paret vid Hestra gård och våtmark lyckas med sin häckning i år!
Vårfryle, ”Luzula pilosa”, är en tågväxt som blommar tidigt på våren. Arten är lågväxt och har oansenliga små svartbruna blommor samt växer i tuvor och blir omkring 2 decimeter hög. Den blommar under april-maj.
Gullpudra, ”Chrysoplenium alternifolium”, som var årets växt år 2018 hos Svenska Botaniska Föreningen, är en flerårig ört i familjen stenbräckeväxter ”Saxifragaceae”. Den växer i krypande bestånd och blir mellan 5‒15 centimeter hög.
Stjälken hos gullpudran är trekantig, bladen njurlika och gleshåriga med naggad kant. De nedre bladen är långskaftade medan de övre är kortskaftade och sitter strödda, inte motsatta. Blomningen sker under april‒juni. De 4-taliga, gula blommorna är små, de saknar kronblad, har två stift och åtta ståndare. Högbladen sitter under blommorna, de har en tvär bas, är lysande guldgröna och syns på långt håll. Efter blomningen bleknar dock högbladens färg.
Fröna är mörkbruna och sitter flera tillsammans i en kapsel.
Gullpudra finns spridd från Skåne och vidare norrut till Jämtland‒Ångermanland men växten saknas på Gotland. Den växer i mullrika och fuktiga lövskogar eller granskogar, helst med rörligt markvatten. Även alsumpskogar kan hysa gullpudra och ibland ses den i mer öppna, sluttande betesmarker med källflöden. När hävden upphör på dessa lokaler kan växten tillfälligt förekomma rikligt innan igenväxningen går för långt och den konkurreras ut av mer högväxta grannar.
Gullpudran är mycket känslig för ändring av hydrologin på växtplatsen exempelvis genom dikningar men även skogsavverkningar är negativa då skogsvägar eller djupa hjulspår efter skogsmaskiner kan skära av källflöden.
Många har nog sett dessa döda grenar på marken i skogen med intensivt blågrön ved, som på min bild, men mera sällan ser man grönskålarna, det vill säga, fruktkropparna från svampen som står bakom färgfenomenet.
Det finns två ganska vanliga arter av grönskålar i vårt land, grönskål, ”Chlorociboria aeruginascens”, och blek grönskål, ”Chlorociboria aeruginosa”, och det är deras mycel, de tunna svamptrådar som utgör den egentliga svampen, som färgar veden blågrön. Mycelet finns där hela tiden, men de gröna skålformade fruktkropparna visar sig bara ibland, om det varit tillräckligt fuktigt tillräckligt länge.
På fruktkropparnas utseende kan man avgöra vilken av arterna det rör sig om. Blek grönskål anses vara lite ovanligare än den art som bara kallas grönskål.
Jag påstår att detta är vanlig grönskål men jag är verkligen inte säker, kanske måste de mikroskopieras för att få en säker artbestämning.
En av skillnaderna är att grönskålen har ungefär samma färg på utsidan och insidan av skålen medan den bleka grönskålen har en blekare insida än utsida.
Grönskålar växer i fuktiga miljöer i skogen, kärr och bäckkanter och liknande vilket är bra ställen att leta på om man vill se dessa vackra svampar med egna ögon. Om man hittar fuktig grön ved eller grönved är chansen stor att man också ska få se grönskålarna.
Bilden visar ett antal svampmyggor på en ticka som växer på en björklåga. Tickan tror jag kan vara eller bör vara en fnösketicka, "Fomes fomentarius", som inte riktigt ser ut som vanligt.
Tre små svampmyggor på en fnösketicka på en björklåga vid Sörängen eller Hestra Söräng.
Svampmyggor, ”Mycetophilidae”, tidigare ”Fungivoridae”, är en familj myggor som har världsvid utbredning och omfattar cirka 2 000 arter, varav närmare 600 finns i Sverige. De saknar sugsnabel och har trådformiga eller platta antenner samt långa ben med kraftiga borst och sporrar. Larverna är svampätare och förekommer i svampar, växtförna, murken ved eller mark. En del långhornsmyggor är predatorer på insekter och andra smådjur. Vissa svampmyggor har lysförmåga, och en del grottlevande arter lockar därmed till sig bytesdjur med ljus .
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan