Grytås och Högabråten samt tallbiten, "Pinicola enucleator". Hjälp Ukrainas folk! Krönika 861 20241215

Grytås och Högabråten är en mycket bra plats med en vid utsikt där fåglarna har flyttstråk i anslutning till både Lagan och E4:an i öster och Österåns och Västeråns dalgångar i väster. Under hösten och våren är det högsäsong för fågelsträcket då fåglarna flyttar söderut respektive norrut.
Över området passerar fåglar som har slutdestination Afrika men även de som bara flyttar ner till Europa på vinterhalvåret och dessa ser man då härifrån passera nästan i rakt sydlig riktning.
Riktigt tidigt på morgonen ser och hör man mest sträckande småfåglar medan rovfåglar kommer något senare på förmiddagen då de vanligtvis börjar med jakt på föda innan det är dags för dessa att sträcka syd och sydväst ut.
Bilden visar Grytås med en vy åt väster och nordväst över Österåns dalgång med Ulricehamn långt, låntgt bort i fjärran.
Vid Grytås och Högabråten ser man sträckande gäss och vråkar ungefär fram till första veckan i oktober och tranorna, som numera uppehåller sig i Spanien och Frankrike under vintermånaderna i stället för nere i Afrika, startar därför sitt sydväststräck något senare på året än förut.
En bra dag här vid Grytås eller vid den stora eken i Högabråten kan det ibland vara tusentals sträckande fåglar under en dag vilket vi visste redan i mitten och slutet av 1960-talet och tidigt på 1970-talet då vi var unga fältbiologer och tillika mycket intresserade ornitologer i den då nybildade föreningen Skillingaryds Fältbiologer, allt under lärarna Staffan Johnssons och Kurt Grahns kunniga ledning.
Bilden visar Grytås och Högabråten med en vy åt sydväst med Store mosse nationalpark och Hillerstorp i fjärran.
Den ståtliga eken i Högabråten erbjuder en magnifik utsiktsplats strax söder om Skillingaryds samhälle där man är ungefär 80 meter högre än Lagadalen och Skillingaryds järnvägsstation som ligger 187 meter över havet. Om man sedan lägger till 80 meter till 187 så får man en höjd över havet vid eken på hela 267 meter. Om man promenerar hit från norr från den södra delen av samhället så kommer man hit via en brant liten skogsväg genom skogen och möts då av betade hagar med en intressant flora och fauna. Vid eken satt man ofta som ung fältbiolog och ornitolog och observerade höstens och vårens fågelsträck.
Bilden visar det ståtliga och kraftfulla grenverket hos Naturminneseken i Högabråten.
Eken i Högabråten är sedan många år tillbaka, troligen före min tid, försedd med en markering i järn på den grova stammen som säger "Naturminnesmärke Fridlyst enligt lag" med Tre kronor i mitten av skylten.
Naturminnesmärke är en skyddsform under åren 1909–1964 för enskilda naturföreteelser. Naturminnesmärken benämns idag naturminne.
Idag är det istället föreningen Skillingaryd-Vaggeryds ornitologiska förening och Naturskyddsföreningen i kommunen som samlar naturintresserade, men återväxten är tyvärr inte längre god.
Tornfalk och röd glada häckar i närområdet och här i Grytås häckar numera tornfalken i ett av de obebodda husen. Vi har numera ett tiotal häckande par med röd glada i kommunen, en art som för övrigt var helt försvunnen i våra trakter för bara ett antal årtionden sedan.  
I höst och vinter har vi åter besök av de nordliga tallbitarna, som setts och fortfarande ses inte bara här i Grytås utan även på flera andra platser i kommunen.
Bilden visar den ståtliga tallen i Grytås, granne med tallbitarnas och ringtrastens rönnbärsträd.
Ett smöjträd, smöjtall eller trolltall är ett träd med ett ganska stort hål genom stammen som i folktron ansågs ha läkande kraft. Det användes för att kurera människor från olika sjukdomar och krämpor, bland annat engelska sjukan. Många av smöjträden var tallar, så kallade trolltallar. En rik sägenflora finns, om hur man drog sjuka barn genom hålet och att man offrade klädesplagg och kopparslantar vid ritualen. De har även brukats som tandvärkstall, då den fick ta emot spikar som man petat med i den onda och värkande tanden.
Denna ståtlig fura står i Grytås, granne med tallbitsrönnarna och kanske är detta fordom en trolltall.
Jordmusseron, ”Tricholoma terreum”, är en svamp med grå filtartad hatt och mild smak samt växer med tall. Arten växer ofta många tillsammans i grupper och i en del svampböcker kan den även heta gråmusseron. Jordmusseronen ger ett ganska anonymt intryck och är inte så stor som en del andra musseroner. I den danska musseronfloran, ”Fungi of Northern Europe del 4”, över släktet ”Tricholoma” beskrivs arten som variabel och den har därför enligt författarnas uppfattning beskrivits under olika namn. De anser vidare att jordmusseronen inte ska ha en tydlig mjölsmak som vissa andra musseroner, till exempel silkesmusseron och streckmusseron.
Jag undrar vem som har trampat sönder jordmusseronerna, kanske älg eller rådjur, dock inte jag.
Tidigare har jordmusseronen, ”Tricholoma terreum”, ansetts vara en god matsvamp med mild smak, förutsatt att den tillagas på rätt sätt.  Men det finns två viktiga anledningar till varför man bör vara försiktig med denna svamp. För det första kan den lätt förväxlas med andra giftiga grå eller gråbruna arter inom samma släkte, vilket gör det riskabelt att inkludera den i svamprätter.
För det andra har kinesiska forskare nyligen identifierat toxiner i jordmusseronen, ”Tricholoma terreum”, som kan orsaka rabdomyolys, en sjukdom som kan skada njurarna på ett sätt som kan vara irreparabel och ibland även dödlig. Därför rekommenderas det att varken jordmusseon eller dess nära släkting riddarmusseron, ”Tricholoma equestre”, plockas för att ätas.
Bilden visar tallbitarnas rönn i Grytås, snart tömd på rönnbär, där dessa ovanliga fåglar har hållit till och konsumerat rönnbä under några veckors tid i höst och vinter. Här fanns under perioden även en hona av arten ringtrast under en kortare tid, även denna var mycket svår att fotografera.
Trastarnas och tallbitarnas rönn, såväl rödvingetrast, koltrast, ringtrast, domherre och tallbit fanns här till och från under mitt besök men alla var mycket rörliga och svårfotograferade samt svåra att komma riktigt nära.
Bilden visar en hona av arten tallbit, detta blev tyvärr enda bilden, sedan drog den lilla flocken vidare inom området och jag kunde inte återfinna dem men jag försöker igen en annan dag.
Om vintervädret i februari är bra så är det nordliga fågelsträcket åter i gång om bara ett par månader med bland annat sånglärkor, trädlärkor och kanske en och annan stare men det beror som sagt på vädret och naturligtvis också på tillgången på föda.
Bilden visar en mycket vacker solnedgång över Österåns och Västeråns dalgångar sedd från Grytås och Högabråten. 
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan