Hässlehultsområdet på Skillingaryds skjutfält och fortfarande svampar. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 859 20241213

Redan som ung planta, i detta fall för mer än 100 år sedan, lockar tallen till sig en lång rad insekter såsom steklar, svampar och fjärilar som lever i symbios med tallen. Även älg, tjäder och sork och tar sig gärna en smakbit av det växande trädet.

Under den skrovliga tallbarken på den äldre tallen väntar nya överraskningar av insekter som nyckelpigor, löss, bärfisar, baggar, borrar och bockar. I tallens krona kanske en örn eller fiskgjuse bygger sitt bo och ugglan är en annan hyresgäst som gärna flyttar in i en gammal ihålig tall.

När tallen är död kommer så den verkliga invasionen och tar plats i veden där uppemot 900 arter och organismer, alla viktiga för den biologiska mångfalden, hinner passera efter varandra under de många år som trädet bryts ned.

Det är ett myllrande liv i tallveden där larvgångar och äggkammare ritar fantasifulla mönster där raggbocken som är barrskogens största långhorning och dess larver är helt beroende av tallågor i soliga lägen för att kunna utvecklas.

Den döda vedens kvalitet är mycket viktig där en variation i nedbrytning, ålder, trädslag, senvuxenhet och solexponering ger livsmiljöer för olika artgrupper och arter med specifika behov.
Omkring hälften av de rödlistade arterna i skogen är beroende av död ved som föda, växtplats eller boplats. Döda och döende träd av olika slag används av fåglar, insekter och däggdjur vid födosök, som boplats eller skydd och för många insekter är död ved viktig även vid övervintring.
Död ved av lövträd har stor betydelse för många artgrupper såsom mossor, lavar, insekter, fåglar och vedsvampar.
Många arter som nyttjar död ved kräver eller föredrar stående död ved, till exempel hackar hackspettar ut sina bohål uteslutande i stående träd och deras födosök sker främst i stående träd. Hack och fläk av spettar, gångar och hål efter insekter vittnar om den biologiska betydelsen av stående död ved.
Torrakor är stående döda träd som har särskilda kvaliteter och här avses tallar eller ibland granar som är i huvudsak barklösa, vindpinade och solpinade. Torrakor härstammar oftast från gamla träd eller träd som påverkats av brand.
Ett dött stående träd där kronan brutits av är en högstubbe och en högstubbe kan skapas på naturlig väg eller tillskapas i samband med avverkning genom att kapa ett levande träd.
Det finns många arter som är direkt knutna till död ved även av lövträd, där både död stamved och döda grova grenar är av stor betydelse. För att förstärka hänsynen till dessa arter, som har en stor variation i sina krav kopplade till trädslag, nedbrytningsstadie, solexponering och grovlek på den döda veden, kan det vara extra viktigt att nyskapa död ved av lövträd utifrån hur det ser ut i det omgivande landskapet.
Bilden visar en gammal och härjad klibbticka på en stående tall-låga och det tog en stund innan jag kunde artbestämma den då den inte riktigt liknade någonting annat än en konstig svamp.

Bilden visar troligen arten horngrå nagelskivling, ”Rhodocollybia butyracea”, varianten ”asema” men om man inte anger varianten ”asema” heter arten bara mörk nagelskivling, ”Rhodocollybia butyracea”.


Luktticka, ”Osmoporus odoratus”, är en brunrötare som man vanligtvis finner i barrskog och blandskog samt även fjällgranskog. Arten växer på ved av gran, vanligen på ovansidan av stubbar men för ovanligheten inte här. Den växer sällsynt även på tall och al både i slutna och öppna biotoper.

Lukttickan har varma färger i bruna och gulbruna nyanser och tillväxtzonen som sitter längst ut på tickan är vackert brunorangegul. Lukttickor är fleråriga och precis som hos träd har fleråriga tickor årsringar. Bilden visar ovansidan.

Luktticka kan påminna något om en klibbticka på avstånd men färgerna går mer åt de varma hållet hos luktticka. Lukttickans tillväxtzon är heller aldrig rödlila som hos klibbtickan utan är istället varmt brunorangegul men är man det minsta osäker är det bara att lukta, den luktar nämligen anis tycker min näsa! Bilden visar undersidan.

Vårtöra, ”Thelephora terrestris”, växer vanligtvis i barrskog och blandskog samt på hygge och som här i vägkanter utmed General Sparres väg på Skillingaryds skjutfält. Man hittar arten på marken och på murkna vedrester.

Svampen vårtöra är en oätlig svamp som växer på marken eller på murken ved i skogstrakter och fruktkropparna uppträder under hösten och är musselformade eller solfjäderformade samt ganska tunna, mörkbruna på ovansidan med en ljusare och fransig kant och purpuraktiga eller lilabrunaktiga på undersidan.

Vårtöra tillhör gruppen ”ickeskivlingar”, eller den äldre benämningen ”aphyllophoraler”, bland basidiesvamparna och brukar räknas till ”slätsvampar”, alltså sådana hattsvampar som varken har skivor rör eller taggar.
Bredden hos arten är mellan 4–7 centimeter och det finns antingen bara en kort fot eller så kan fot nästan helt saknas. Ordningen ”Aphyllophorales” är en föråldrad ordning av svampar i ”Basidiomycota” och den är helt konstgjord samt sammanför en mängd olika arter som nu är grupperade bland klavarioidsvamparna eller svampliknande svampar, corticioidsvamparna eller skorpsvamparna och lappsvamparna, cyphelloida svamparna eller disksvamparna, tubsvamparna samt koppformade svampar, hydnoidsvamparna eller taggsvamparna och poroidsvamparna eller tickorna.
Tycker ni att det låter krånglig så tycker jag det också.

Stolt fjällskivling, ”Macrolepiota procera”, är en ståtlig art och en av våra största och bästa matsvampar som dessutom är lätt att känna igen. I år har det varit gott om dem i mina trakter och här växer den i Östra lägret på Skillingaryds skjutfält.

Hatten hos stolt fjällskivling är som ung klotformig och gråbrun, men blir senare välvd till utbredd med en liten puckel och får bruna fjäll mot en vit botten. Hatten kan bli upp till 30 centimeter bred och foten upp till 35 centimeter hög. Skivorna är vita och fria och foten är vit med brunt mönster och ihålig och har kraftig, lössittande ring och uppsvälld bas. Köttet är vitt, med en behaglig nötlik smak och lukt.

Stolt fjällskivling är vanligtvis kalkgynnad och växer främst på betesmark i södra och mellersta Sverige samt är Närkes landskapssvamp. Enligt expertisen är det framför allt hatten som ska ätas medan foten är något träig.

Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan