Damberg&naturen

Den döda veden är viktig för den biologiska mångfalden i skogen. Död ved förekommer både som stående och liggande i form av högstubbar, torrträd, torrakor, silverstubbar och lågor. Död ved ska helst vara minst 15 centimeter grov och ska ha varit död längre än ett år och uppkommer i våra skogar av olika orsaker. Stormar, bränder samt insektsangrepp och svampangrepp är några exempel på processer som tillför död ved i skogen. En mycket viktig process i dödvedsbildningen är självgallring i äldre skog som exempelvis i äldre barrskogar och granskogar, hällmarksskogar och i stamtäta senvuxna tallskogar och lövskogar.

Den döda vedens kvalitet är mycket viktig där en variation i nedbrytning, ålder, trädslag, senvuxenhet och solexponering ger livsmiljöer för olika artgrupper och arter med specifika behov.

Omkring hälften av de rödlistade arterna i skogen är beroende av död ved som föda, växtplats eller boplats. Döda och döende träd av olika slag används av fåglar, insekter och däggdjur vid födosök, som boplats eller skydd och för många insekter är död ved viktig även vid övervintring.

Död ved av lövträd har stor betydelse för många artgrupper såsom mossor, lavar, insekter, fåglar och vedsvampar.

Många arter som nyttjar död ved kräver eller föredrar stående död ved, till exempel hackar hackspettar ut sina bohål uteslutande i stående träd och deras födosök sker främst i stående träd. Hack och fläk av spettar, gångar och hål efter insekter vittnar om den biologiska betydelsen av stående död ved.

Torrakor är stående döda träd som har särskilda kvaliteter och här avses tallar eller ibland granar som är i huvudsak barklösa, vindpinade och solpinade. Torrakor härstammar oftast från gamla träd eller träd som påverkats av brand.

Ett dött stående träd där kronan brutits av är en högstubbe och en högstubbe kan skapas på naturlig väg eller tillskapas i samband med avverkning genom att kapa ett levande träd.

Det finns många arter som är direkt knutna till död ved även av lövträd, där både död stamved och döda grova grenar är av stor betydelse. För att förstärka hänsynen till dessa arter, som har en stor variation i sina krav kopplade till trädslag, nedbrytningsstadie, solexponering och grovlek på den döda veden, kan det vara extra viktigt att nyskapa död ved av lövträd utifrån hur det ser ut i det omgivande landskapet.

Bilden visar en gammal och härjad klibbticka på en stående tall-låga och det tog en stund innan jag kunde artbestämma den då den inte riktigt liknade någonting annat än en konstig svamp.