Spännande och vacker biologisk mångfald i mina hemtrakter, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 857 20241207

Det växer mängder med vitvaxskivlingar eller vitvaxingar, "Hygrocybe virginea", i en vanlig gräsmatta i Västra lägret på Skillingaryds skjutfält inte långt från Miliseum och militärrondellen.
Arten påstås vara ätlig men var försiktiga och läs på noga i relevanta svampböcker.

Kanske kan det även vara arten lädervaxing, ”Hygrocybe russocoriaceus”, som är en senhöstart som liknar vitvaxing, och den ska ha en lite gulaktig ton på hatten, som på bilden, och inte vara lika slemmig. Den arten sägs dessutom lukta ”ryssläder” men någon läderdoft kunde min näsa inte registrera. Om det är arten lädervaxing är den i så fall också rödlistad som ”Nära hotad” eller ”NT”. Jag väljer att säga att arten på min bild trots allt är en vitvaxing. Ryssläder sägs för övrigt vara tjära kokt på björkbark och användes till att just impregnera läder.

Slemflamskivling, ”Pholiota lenta”, finner man vanligtvis i lövskog dock mer sällan i barrskog. Arten växer i förnan och på multnande löv och kvistar. Här växer de i Västra lägret på gräsmattan under lindarna vid officersmässen.

Flamskivlingar växer på ved som ligger på marken eller på stubbar av såväl lövträd som barrträd och de har bitter smak och är oätliga.
Vanliga arter flamskivlingar är bildens slemflamskivling men också arterna gul flamskivling och kolflamskivling.
Flamskivlingar är arter i släktet ”Pholiota” men andra arter i detta släkte kallas även tofsskivlingar. Tidigare bildade flamskivlingarna, som fått sitt namn efter den flammiga färgen, ett eget släkte som hette ”Flammula”.
Arterna är hattsvampar med rostgula till rostbruna skivor och sporpulver i samma färger. Foten blir upp till 12 centimeter hög och saknar ring och hatten blir som mest 10 centimeter bred.

Ännu en vacker men giftig röd flugsvamp nyligen uppkommen ur jorden i mildvädret i slutet av november.
Molekylära studier visar att den röda flugsvampen uppstod i bortre Sibirien för mellan 12–8 miljoner år sedan, varifrån den sedan spred sig till resten av Asien, Europa och Nordamerika. Idag har människan, avsiktligt och oavsiktligt, spridit den på många andra håll i världen och arten återfinns i till exempel Australien, där den bildar symbios med eukalyptusträd.
Det finns många varianter av den röda flugsvampen, särskilt i Nordamerika där de olika typerna skiljer sig något åt i utseende. I Sverige har vi den bruna flugsvampen som har guldbrun hatt och de flesta räknar den idag som en egen art, men åsikterna går isär och kanske är det bara en färgvariant av röd flugsvamp.
När den röda flugsvampen uppstod för mellan 12–8 miljoner år sedan kallades tidsperioden för Neogen, en period som varade mellan 23–2,58 miljoner år sedan.
Under denna tidsperiod fortsätter kontinentaldriften att sära på Sydamerika och Afrika och stora delar av södra Europa och västra Asien ligger under vatten men kontinenterna ligger nu i stort sett i samma läge som idag. Klimatet blir för mellan 5,3–2,6 miljoner år sedan kallare och flera istider uppträder. Temperaturgradienten mellan pol och ekvator blir högre och havsnivån sjunker. De stora bergskedjebildningarna fortsätter under tiden och vissa teorier ser dessa förändringar som en stor del av förklaringen till de förändringar i klimat och vegetationsutveckling som sker under tidsperioden Neogen.
Mångfalden hos däggdjuren nådde sin topp under Neogen och i Eurasien och Nordamerika gav skogarna vika för gräsbevuxna stäpper. Nya former av växtätare uppstod och från skogens mjuka växter och löv gick dessa nu över till att beta gräs som sliter mer på tänderna. Hästar, kameler och noshörningar strövade över vidsträckta ytor och parallellt med växtätarna utvecklades nya rovdjur som kunde jaga över långa sträckor. Motmedel mot rovdjuren var flockbeteenden, säsongsstyrda vandringar, stor kroppsmassa, snabbhet och uthållighet.
Elefanter som mastodonter utvecklades liksom hjortar, giraffer och hyenor. De primitiva och köttätande rovdjuren inom den systematisk gruppen ”Creodonta” ersattes av snabbare och intelligentare hunddjur och kattdjur. I Nordamerika fanns hundbjörnar och sabeltandade katter.
Det utvecklades också små allätare som gnagare, tvättbjörnar, kaniner och opossum och dessa var ofta grävande med revir och hög fortplantningstakt. På dessa levde i sin tur rävar, katter, hundar och ormar.
Vissa typer av däggdjuren uppstod för att senare dö ut, exempelvis ”Chalicotherier” som var växtätare med ett utseende som ett mellanting mellan en häst och en gorilla, ”Entelodonter” var stora grisliknande allätare och ”Indrichoterier” som liknade enorma hornlösa noshörningar.
Både isolering och sammansmältning av faunor pågick under perioden och i Australien utvecklades en mångformig pungdjursfauna i de tropiska regnskogarna som täckte kontinenten men även Sydamerika hade pungrovdjur. Här fanns också bältor, glyptodonter som är trögdjur liknande vår tids bältdjur, myrslokar, litopterner som var hästlika klövdjur, jätterovfåglar och krokodilliknande varelser. Hästar och kameler tog sig över Berings Sund till Eurasien från Nordamerika medan mastodonterna spred sig från Afrika till Eurasien och vidare till Nordamerika. Katter, giraffer, grisar, och boskap tog sig från Eurasien söderut till Afrika.
I haven sam valar, sjökor och de elefantlika, numera utdöda, desmostyliderna. Dessa däggdjursgrupper jagades av jättehajar som Megalodon som kunde bli uppåt 15 meter lång.
I slutet av perioden lämnade också de första människoliknande varelserna Afrikas skogar och bosatte sig på savannen. Flera arter hominider levde sida vid sida och ”Homo erectus” var den första av dessa att lämna Afrika och sprida sig i Eurasien. Denna art var föregångare till både ”Homo neanderthalensis” som utvecklades i Europa och ”Homo sapiens” som utvecklades i Afrika och lämnade den kontinenten för 60 000 år sedan för att sprida sig över världen
Många nya arter av örter och buskar av blomväxter utvecklas under Neogen, kanske som ett resultat av ett kallare och torrare klimat och sjunkande havsnivåer. Gräsväxterna diversifieras och sprids över större områden under Neogen. Tropiska och subtropiska skogar drar sig alltmer söderut respektive norrut och på norra halvklotet finns tempererade skogar med bland annat bok, lönn och ek. Ytterligare norrut på norra halvklotet finns under Neogen barrskogar med tallväxter, bland annat tallar och granar, men även alar, björkar och viden är vanliga. Hela vegetationen var alltså väldigt lik den vi har idag och på södra halvklotet dominerade sydboken, ”Nothofagus antarctica”, de tempererade skogarna som den gjort alltsedan kritaperioden som varade mellan 145–66 miljoner år sedan.
Mitt i allt detta såg den röda flugsvampen dagens ljus för första gången!

Glesskivig spindling, ”Cortinarius hinnuleus”, finner man vanligtvis lövskog och hagmark mer sällan barrskog och kalfjäll. Arten växer med lövträd, särskilt ek, men även björk, hassel, bok och avenbok samt med lind som här, helst i lerhaltiga jordar. Den växer sällan med barrträd men i fjällen växer den med vide.

Bilden visar glesskivig spindling med de typiska glesa skivorna, notera även lindens frön till vänster om foten, vi är nämligen i lindens marker.
Glesskivig spindling är oätlig och räknas inte som matsvamp. Det finns dödligt giftiga arter bland spindlingarna eller spindelskivlingarna och alla arters eventuella gifter är ännu inte utredda. Förväxlingsrisker finns och spindlingar rekommenderas alltså inte som matsvamp, däremot är många spindlingar bra färgsvampar.

Mild kamkremla, ”Russula pectinatoides”, finner man på marken i ekskog och i blandad ädellövskog. Arten växer med lövträd, särskilt ek och som här med lind.

Mild kamkremla har en hatt som vanligtvis mäter mellan 5–10 centimeter i diameter är ofta ljusgrå eller brunaktig och har en slät till svagt skrovlig yta som kan bli något klibbig vid fuktiga förhållanden. Skivorna är vita till krämfärgade och är täta arrangerade och foten är vit och relativt robust, med en slät till något mjölig yta.

De vackra gyllenskivlingarna i Gropabäcken i Skillingaryd är tillbaka på samma plats och vid samma tid i år också, välkomna tillbaka!

Gyllenskivling, ”Phaeolepiota aurea”, finner man vanligtvis i parker, trädgårdar, kyrkogårdar, vägkanter och lövskogar. Arten trivs bäst i fet jord och i kväverik mark, bland annat i gräsmattor och bland brännässlor.

Gyllenskivlingen används inte som matsvamp eftersom den lär ha förorsakat lättare förgiftningar. Arten är en relativt stor och vackert guldgul till gulbrun skivling som ofta väcker uppmärksamhet och beundran då den påträffas vilket jag håller med om.

Svampen gyllenskivling är relativt stor och är i mina trakter sällsynt samt mycket vacker med sin gulbruna till gyllenbruna hatt. Foten har en ring som är slät på ovansidan och grynig på undersidan.

Svampen gyllenskivling innehåller vätecyanid eller blåsyra som är extremt giftigt och som utgör en förkortning av berlinerblåsyra som kommer av att blåsyra med järnsalter bildar berlinerblått.
Under namnet Zyklon B användes blåsyra i de tyska koncentrationslägren under andra världskriget. Blåsyra eller vätecyanid har även använts som kemiskt stridsmedel där cyanidjonen blockerar cellernas cytokromoxidas och därmed upphör kroppens förmåga att utnyttja syre. Cellernas ämnesomsättning hämmas, vilket utlöser symtom som oro, omtöckning, medvetslöshet och kramper.
Kemisten Carl Wilhelm Scheele framställde år 1782 blåsyra genom att med väte reducera kvicksilvercyanid, erhållen vid reaktion mellan kvicksilveroxid och berlinerblått. Blåsyrans sammansättning fastställdes år 1815 av Gay-Lussac.
Carl Wilhelm Scheele föddes den 9 eller 19 december år 1742 och avled den 21 maj år 1786. Han var kemist och från år 1775 apotekare i Köping.
Scheele framställde och identifierade före britten Joseph Priestley syre som ett specifikt kemiskt ämne och visade att luft inte är ett grundämne utan sammansatt av syre och kväve. Många av hans upptäckter gav nya utgångspunkter för kemisk forskning och bidrog i hög grad till kemins snabba utveckling i slutet av 1700-talet.
Scheele föddes i Stralsund i det då svenska Pommern och vid 15 års ålder övertog han sin äldste brors plats som lärling på apoteket Enhörningen i Göteborg, där han på ledig tid genom experiment och självstudier fick god inblick i sin tids kemi. Han hade därefter anställningar på apoteken Fläkta Örn i Malmö under åren 1765–1768, Gyllene Korpen i Stockholm åren 1768–1770 och Uplands Wapen i Uppsala åren 1770–1775. År 1775 antogs han att som provisor förestå apoteket i Köping, vilket han året därpå övertog av den förre ägarens 25-åriga änka, som sedan blev hans hushållerska. Med henne sammanvigdes han år 1786 några dagar före sin död och hon fick därmed ärva apoteksprivilegiet.

Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan