Väster och Öster om Lagan utmed Fågelforsleden, samt en avverkning för elkabel. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 866 20241227
Det har i dagar grävts väster om Lagan mellan Östra lägret på Skillingaryds skjutfält och Fågelforsdammen, allt för enelektrisk kabel från Boarp sydväst om Skillingaryd till ställverket norr om Skillingaryd.
Det ska bli förnybar elkraft i de kraftfulla ledningar i den smala landremsan mellan motorvägen och och Lagan. Två grävskopor har varit i arbete i de fordom vackra åängarna som nu i princip är helt borta.
Beskogningen av både tall och gran samt de stora lövslyuppslagen har under årtiondenas gång gjort stor åverkan på de en gång så fina och biologiskt rika ängsmarkerna invid ån Lagan.
Nu står jag invid ån precis mitt emot Byggnad nummer, K0118.007, Underofficersmässen, i ljust gult och Byggnad nummer, K0118.009, Lägerhyddan, i rött. Mitt emellan står det röda Byggnad nummer, K0118.008, Manskapsbarack.
I Lagans vatten växer arten som jag tror är smålånke, ”Callitriche palustris”, som är en växtart i familjen grobladsväxter. Men dessa arter lånkar är flera liknande, minst 8 arter, och mycket svåra att artbestämma och brukar skrivas som aggregat ”Callitriche cophocarpa agg”.
Aggregering inom ekologi och biologi samt ekologi betyder enkelt uttryck en grupp organismer av samma eller olika arter som lever nära varandra och är lika och svåra att artbestämma.
Bildens smålånke är en vattenväxt som växer submerst vilket betyder nedsänkt i vattnet och motsatsen kallas emers om vattenväxten är uppstickande ur vattnet. Bladvass och näckros är emersa vattenväxter och vattenväxter som är helt nedsänkta i vattnet, till exempel bildens smålånke kallas som sagt submersa.
Smålånke är en ettårig vattenväxt som kan växa även på fuktig bar jord samt är mellan 5–30 centimeter. Stjälken är vek, glest sköldhårig och inte svartnande samt i vatten glest förgrenad. Bladen är motsatta och utan slida samt helbräddade. Undervattensbladen är jämnbreda med en grunt urnupen spets som inte är bred. Flytrosett med sina cirka 10 blad, liknar undervattensbladen, men aningen bredare. På land sitter bladen tätt och är cirka 5 millimeter långa.
Platticka, ”Ganoderma applanatum”, är en vitrötare som man vanligtvis finner i lövskog och blandskog. Här växer den på en gammal björkstubbe omgiven av häggsly.
Platticka växer vanligtvis på stubbar, döda stående och liggande stammar av som här björk men även asp, ek, bok, al, sälg, pil, ask och lind, sällan alm, gran och lönn med flera underlag.
Plattickan är en bra färgsvamp och ger brun färg på ullgarn men man kan även göra svamppapper av den. Trots att plattickan är vanlig och utbredd, så är den lilla sällsynta plattickesvampflugans, ”Agathomyia wankowiczii”, gallbildningar på undersidan av fruktkroppen ovanliga. Glöm inte att se efter på undersidan av svampen för ibland kan man ha tur och finna dessa gallbildningar.
Bilden visar galler av plattickesvampflugan, ”Agathomyia wankowiczii”, på undersidan av en platticka.
Den vackert brandgula veden på den nyligen nedsågade klibbalen utmed motorvägens stora skyddsstaket bara några meter bort. 
Stubbar på gamla åängen som i min barndom, när inte motorvägen fanns, var lekplats för oss barn. Här lekte vi indianer och cowboys, kastade spjut, sköt prick med egenhändigt tillverkade pilbågar och byggde hyddor naturligtvis. I den västra delen av åängen fanns mindre backar där vi åkte skidor på vintern. Här hade också den lokala bågskytteklubben ett litet låst skjul där de förvarade det som behövdes för att skjuta pilbåge på riktigt mot stora piltavlor. Ibland kunde man tigga till sig mer eller mindre trasiga tävlingspilar och dito bågsträngar vilket innebar lycka.
Grävarbetena innebär att åns fågelliv gick på sparlåga men en och annan sångsvan simmade i alla fall skyndsamt förbi ivrig spejande mot grävskoporna som befann sig bara några meter bort.
Det finns ytterligare en fördel, bortsett elekticitetstransporten, med det som ni nu ser, det vill säga, den nya lilla skogsvägen eller åängsvägen som bildats av grävskoporna och dess arbete.
I framtiden kan man gå på båda sidorna om Lagan och Fågelforsleden som egentligen ligger utmed Lagans östersida vilket ger en ny tur och returled från de militära lägren och Fågelforsdammen vilket åtminstone jag tackar för.
Ytterligare två sångsvanar, ansluter på sin väg norrut efter en stund, kanske till den ensamma sångsvanen som passerade norrut för en stund sedan.
Nu ser vi den nya promenadvägen från norr till söder och närheten till motorvägen är naturligtvis ingen fördel för den som vill ha en naturupplevelse med lite tystnad.
Nu börjar gräsandshanarna få sin fina häckningsdräkt inför vårens hektiska häckningsperiod, gräsandshonan tycks hålla med om den fina dräkten som hanarna har just nu och fram till sommaren, sedan ruggar de till så kallad eklipsdräkt.
Eklipsdräkt kallas den fjäderdräkt som anläggs hos hanar av vissa fågelgrupper efter parningstiden och som under några veckor eller månader ersätter den färgrika dräkt som bärs under övriga tider av året.
Eklipsdräkt är speciellt påtaglig hos änder, där hanarna då blir lika skyddsfärgade som honorna. Vid ruggning till eklipsdräkt ersätts först kroppsfjädrarna och därefter vingpennorna, varvid flygförmågan tillfälligt förloras.
Här möts den gamla åfåran, som var den som gällde fram till Fågelforsdammens kraftstation blev klar år 1911, och den nya åfåran som blev resultatet av kraftstationsbygget.
Gömt i vegetationen på östra sidan av Lagan inte långt från det lilla torpet Ödeveken står en militär gränspåle av metall i rött och vitt med tre kronor som markerar militärt område. Skylten skulle för övrigt behöva målas om.
Ytterligare en bild där den gamla åfåran av Lagan där den möter den "nya" åfåran från år 1911, med andra ord inte speciellt ny åfåra men det beror naturligtvis vad man jämför med, Lagan är naturligtvis mycket äldre och går tillbaka till senaste inlandsisens avsmältning.
Gamla och nya åfåran möts och här kan det vara bra att invänta kungsfiskaren och strömstaren som ibland behagar flyga förbi, det händer inte ofta men det händer ibland så hav lite tålamod.
Nu befinner vi oss i området där Fåglabäcken rinner ut i Lagan och även här har avverkning skett vilket kommer att höja områdets totala naturvärde avsevärt.
Fåglabäckens vatten rinner genom området och har sitt ursprung i markerna och höjderna samt mossarna väster om Skillingaryd, i området runt Fåglabäck och Mörkebo.
Här kommer Fåglabäcken fram från underjorden under motorvägen i bakgrunden. Den här bäcken ser man bara sporadiskt när den rinner genom samhället och den längsta öppna sträckan är strax norr om Skillingaryds begravningsplats samt uppe i den östra delen av Fåglabäck, i övrigt är den tyvärr kulverterad genom samhället.
Fåglabäck är flera gårdar med anor många hundra år tillbaka i tiden strax väster om Skillingaryds samhälle. Namnet skrevs på 1540-talet Fuglabeck och betyder bäcken där det är gott om fåglar. Byn har även fått ge namnet till Fåglabäcken. Fåglabäcken fortsätter på bilden ner emot Lagan som bara ligger hundra meter nedströms denna bild.
Jag ser verkligen fram emot att kunna vandra Fågelforsleden fram och tillbaka fast på olika sidor av Lagan. Det finns dock ett problem och det är att ta sig upp eller ner till vägen mellan de två militära lägren och bron över motorvägen. Jag förslår därför en stadig trätrappa upp och ner för vägbanken.
Nu är vi strax framme vid vägen från Skillingaryds samhälle till Fågelfors kraftstation som idag har ett annat namn, hur som helst, i förgrunden ligger de tomma plaströren vari det sedan ska ligga de skarpa elledningarna från vindkraftverken i Bohult.
Denna vägen är nygjord för att kunna möjliggöra både skogsavverkningen och grävningsarbetena för de kraftfulla elledningarna upp till ställverket norr om Skillingaryd.
Här ligger nu veden som en gång stod utmed motorvägen och stängslet samt utmed Lagan.
Lagan är en å i Småland och Halland som rinner 244 kilometer från småländska höglandet till Laholmsbukten i Kattegatt. Ån flyter först söderut och sedan västerut och på vägen passerar den sjön Vidöstern och orterna Skillingaryd, Värnamo, Ljungby och Laholm. Mynningen förändras hela tiden eftersom sanden vandrar och flyttar sig. Längs Lagan finns flera kraftverk som framställer elektricitet.
Många tycker att Lagan är ett av de bästa vattendragen i Sverige för laxfiske och här finns också havsöring och den utrotningshotade flodpärlmusslan. Tyvärr för Lagan med sig kväve till Laholmsbukten vilket leder till algblomning och syrebrist och kvävet kommer från gödsel som läcker ut från åkrarna.
Namnet på ån kommer från ett gammalt ord som betyder ”vatten”.
För ovanlighetens skull ligger det tre gräsänder vid Abbotens bro i den gamla åfåran och kanske beror detta på oväsendet från grävarbetet en bit bort i den "nya" åfåran från år 1911.
Vad som också är ovanligt är att det numera är sällsynt att hitta strömstaren vid bron vilket var vanligt för bara några år sedan. Undrar varför?
Är det klibbtickor eller lacktickor som växer på den gamla granstubben som ligger ute i Lagans strömfåra? Hursom helst ser de något ovanliga ut i färgen men det bör väl ändå vara arten klibbticka. Rätta mig om jag har fel!
Nu är jag åter på den östra sidan av Lagan nedom det gamla smala sjukhuset i Östra lägret och finner åter de två sångsvanarna som passerade mig norrut på västra sidan av Lagan för en stund sedan. Den gröntoppade stolpen till höger markerar för övrigt Fågelforsleden.
Byggnad nummer, K0118.002, Officersmäss, har i somras målats om samt fått ett delvis nyrenoverat främre staket framför den stora verandan och byggnaden pryder verkligen sin plats i Östra lägret. Mässen finns på bottenvåningen medan andra våningen åt söder är samlingsrum och andra våningen åt norr är förläggningsrum.Om det bastanta och vackra stenbordet, eller stenbänken, berättas det att år 1948 när artilleriets skjutskola flyttade från Skillingaryd till Villingsberg i Närke så följde ett antal sådana stenbord med i flytten men att ett bord blev kvar på Östra lägret. När Åke Karlsson, numera pensionerad civilanställd vid Skillingarydslägren, besökte Villingsberg, sommaren år 2009, såg han tre stenbord framför Villingsbergs herrgård, varav ett är av liknande typ som det som ännu finns kvar i Östra lägret och kanske är detta de stenbord som fram till år 1948 prydde Östra lägret.
Villingsbergs herrgård är för övrigt en plats som ligger uppe i den vilda Kilsbergsskogen, där inlandsisen låg kvar längst och varifrån vattnet ännu avrinner till både Östersjön och Västerhaven. Här fick Hans Meinich och Peter Bohm år 1646 privilegier att anlägga ett järnbruk med hammarsmedjor och hytta. Senare övergick egendomen till Albert Funck och lagmannen i Närke, Johan Nohlanvähr, samt kom år 1702 genom gifte att tillhöra fältmarskalken Carl Gustav Rehnskiöld.
År 1722 köptes bruket av sedermera kommerserådet Bent E:son von Hoffsten, vilkens arvingar innehade Villingsberg fram till år 1856, då brukspatronen C. J. Yngström blev brukets siste private ägare. Bofors-Gullspångs AB ägde gården mellan åren 1907–1916 och Wargöns AB intill år 1924, då kronan blev dess ägare och hit förlade Skogshögskolans sommarövningar fram till år 1938. År 1944 uppläts Villingsberg till skjutfält för Kungliga Bergslagens artilleriregemente och sommartid bedrev Artilleriskjutskolan sina övningar här. Villingsbergs huvudbyggnad, med sitt höga brutna tak, uppfördes under den karolinska stilperioden på 1650-talet och används numera som officersmäss.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan