Hässlehultshöjden, Viedalen och vårens blommor. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 766 20240510
Sångsvanarna i Hässlehultsgölen eller Östersjön som den också kallas är på plats för en häckning även i år. Den lilla gölen är snarare en kärrmark som beror på Movadsbäcken som här stillar sig ett ögonblick.
Sångsvanarna i Hässlehultsgölen är återkommamde under åren men inte alltid häckande då det finns ett flertal alternativ utmed Movadsbäckens sträckning i de östra delarna på Skillingaryds skjutfält.
Sångsvanarna i Hässlehultsgölen kan även häcka i närområdet på platser som Rödemossen och Viltvattnet några kilometer längre uppströms Movadsbäcken och Rödebäcken.
Sångsvanarna i Östersjön eller Hässlehultsgölen har haft det ganska lugnt under de senaste årtiondena men nu är en stor förändring på gång i och med inträdet i NATO och en kraftigt ökad militär aktivitet på Skillingaryds skjutfält.
Tranparet i Viedalen vid Store stenen ligger numera helst lågt och vill inte synas ty det är häckning på gång bakom porsens buskage och videts skydd. Bägge fåglarna är på plats men svåra att se.
Tranparet i Viedalen måste naturligtvis hålla koll på sin omgivning och därför gäller periskop upp, det vill säga, sträck på halsen och spana av närområdet.
Tranparet i Viedalen ska bli roligt och intressant att följa men på ett behörigt avstånd för dessa fåglar är lättstörda och det är lätt att förstöra genom att störa, tänk på det!
Tranparet i Viedalen känner sig lugna och säkra, därför kryper de ner i vegetationen och blir i princip osynliga och tystnad råder på häckningsplatsen vid kärret.
Skir vårgrönska vid Abbotens bro över Lagans gamla åfåra strax söder om kraftstationen vid Fågelforsdammen. Gärdsmygen och koltrasten sjöng ikapp i den nedåtgående solens afton, det var en underbar kvällning.
Är det måhända bredband på gång vid kraftstationen vid Fågelforsdammen invid Fågelforsleden, det är i alla fall så jag tolkade scenen, men var är forsärlan?
Det är måhända bredband på gång in till kraftstationen vid Fågelforsdammen invid den vackra Fågelforsleden som just nu är stängd på grund av den pågående militära storövningen på Skillingaryds skjutfält som är en nära granne.
Bildens blommande Stornunneört eller Stor nunneört, ”Corydalis solida”, är en art i familjen vallmoväxter.
Vallmoväxter är en växtfamilj som på latin heter ”Papaveraceae” som indelas i 26 olika släkten och omkring 250 arter.
Vallmoväxterna finns över hela världen i tempererade och subtropiska klimatområden och de flesta är örter, men det finns även några få buskar och små träd.
Växterna är hermafroditer och pollineras till övervägande delen av insekter och blommorna är medelstora eller stora och färgstarka men saknar doft. Frukten är vanligen en kapsel som öppnas när den är mogen för att släppa ut de många små fröna. Flera av vallmoväxterna är giftiga.
Bildens vintergröna, ”Vinca minor”, är en art i familjen oleanderväxter och är en ständigt grön halvbuske eller ett ris med 50–80 centimeter långa krypande stammar och blå blommor. Vintergröna odlas som prydnadsväxt med flera sorter och arten är härdig i hela Sverige.
Backskärvfrö, ”Thlaspi alpestre”, är en art i familjen korsblommiga växter och är en 10–50 centimeter hög, flerårig, daggblå, kal ört med en tät, basal bladrosett med äggrunda blad. Stjälkbladen har korta basalflikar och blommorna är vita eller svagt purpuranlupna. Växten blommar under våren och försommaren och fröskidan är kilformig och dubbelt så lång som bred.
Arten backskärvfrö hör hemma i Europas bergstrakter men har därifrån spritt sig till andra delar av Europa och växer på vägkanter, banvallar och liknande platser. Den påträffades första gången i Sverige år 1840 i Norrköpingstrakten och finns nu tämligen allmänt över större delen av landet, men med något ojämn utbredning.
Smånunneört, ”Corydalis intermedia” är en art i familjen vallmoväxter och är en flerårig, 5–13 centimeter hög ört med köttig, skör och blågrön stjälk. Stjälken har ett fjäll-likt lågblad och en 2–10-blommig klase av purpurröda, tvåläppiga blommor under april och maj. Blommornas stödblad är hela och arten hör hemma i Europa i lövskogar och trädgårdar samt på sydberg i nordliga trakter, i Sverige mer eller mindre allmänt norrut till Uppland och sällsynt norr därom till Torne lappmark.
Jordviva, ”Primula vulgaris”, är en perennväxt i vivesläktet och finns framförallt i Västeuropa och Centraleuropa, från västra Norge och Färöarna söderut till Portugal och österut till Balkanhalvön och Ukraina, samt i Algeriet, Iran och Turkiet. I Sverige fanns den fram till början av 1900-talet på Kullaberg i Skåne län, men finns numera bara som trädgårdsväxt och som förvildade trädgårdsformer.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan