Bara en vanlig cykeltur i oktober. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 842 20241102
Platticka, ”Ganoderma applanatum”, är en så kallad vitrötare som man vanligtvis finner i lövskog och blandskog. Arten växer på stubbar, döda stående och liggande stammar av björk, asp, ek, bok, al, sälg, pil, ask och lind, sällan alm, gran, lönn med flera. Bildens platt-tickor växer på en liggande asplåga
Platt-tickan eller plattickan blir mellan 30–40 centimeter i diameter och har en hård, träaktig hattskorpa som först är vit, men sedan mognar till mörkt rödbrun.
Plattickan har använts vid framställning av fnöske, även om fnösktickan är den art som mest förknippas med fnösketillverkning Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.
Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden, eldslagning, sjukvård och kläder men har främst förknippats med eldmakande.
Det är höst igen, marken täcks med fallna löv, vinden är kyligare och kraftfullare och dagarna blir allt kortare och mörkret blir allt längre räknat över ett dygn.
Svampsäsongen börjar närma sig sitt slut men trattkantareller och frostvaxskivlingar är dock fortfarande väl värda att leta efter och plocka som de goda matsvampar de är.
Ockragul grynskivling, ”Cystoderma amianthinum”, finner man vanligtvis i barrskog och blandskog där den växer i naturbetesmark och hedmark. Arten trivs i sur och mager mark, ofta i mosstäcket.
Ockragul grynskivling är en så kallad nedbrytare, en saprotrof, som bryter ned dött organiskt material och spelar en viktig roll i nedbrytningsprocessen. Dessa hjälper till att återföra näringsämnen till ekosystemet genom att bryta ned organiskt material.
Ockragul grynskivling har i allmänhet en gul till gulbrun hatt och hattköttet, liksom skivorna, sägs vara vita men detta är karaktärer som inte är helt konstanta. Ofta ser man färgövergångar i gulvitt och gulockra. Köttet har en stark, jordartad lukt och är vanlig i skog och gräsmarker i hela landet.
Sommarrödhätting, ”Entoloma pallescens”, växer vanligtvis på fuktig mark i barrskog och blandskog. Arten har ofta en tydlig doft, som upplevs som mjölliknande eller nitrös, vilket är vanligast.
Ingen matsvamp!
Rödhättingar är små till medelstora arter i släktet ”Entoloma” med spinkiga fötter och släta, mer eller mindre hygrofana hattar, se bildens sommarrödhätting. Dessa arter är mest rödbruna till gråbruna i hattfärgerna. Ingen matsvamp!
Snälla ni låt bli stenarna i dammvallen så vallen inte brister likt Vildhussen och Döda fallet.
Vildhussen är en benämning på Magnus eller Måns Huss, egentligen Måns Månsson, som levde under åren 1755–1797. Han var en köpman från Sundsvall och anställdes år 1794 av Storforsbolaget, det vill säga, invånarna i Ragunda socken och Stuguns by, för att gräva en kanal för timmerflottning förbi Storforsen i Indalsälven. Projektet ledde till att Ragundasjön tömdes på några timmar under vårfloden natten till den 7 juni år 1796 och Storforsen tystnade och blev Döda fallet. Vildhussen omkom under en båtfärd på Indalsälven året därpå.
Döda fallet är ett torrlagt vattenfall i Jämtland som uppkom år 1796 när Magnus Huss, ”Vildhussen”, lät en liten bäck börja gräva en kanal genom de isälvsavlagringar som sedan istidens slut dämt upp Ragundasjön i Indalsälven och hindrat älven från att rinna i sin ursprungliga fåra från tiden före den senaste istiden. Avsikten var att skapa en flottningsränna, men bäcken vidgades snabbt till en älv som eroderade ned genom avlagringarna och hela Ragundasjön tömdes på några timmar, och Indalsälven återtog sin ”gamla” fåra. På grund av denna tappningskatastrof torrlades Storforsen, varigenom Döda fallet bildades.
Gul solblomfluga, ”Syrphus ribesii”, förekommer i anslutning till lövskog och blandskogar men också i de flesta andra biotoper, inklusive alla slags kulturmarker.
Arten uppehåller sig i gläntor, bryn, parker och trädgårdar från marknivå till högt upp i trädtopparna och på bilden sitter den på en maskroskorg.
Gul solblomfluga besöker i Sverige blommor av mer än 70 olika växtarter, till exempel flockblommiga växter och korgblommiga växter som bildens maskroskorg samt ett stort antal andra örter, buskar och träd.
Flygtiden varar från början av maj till åtminstone början av oktober, i Sydeuropa något längre. Larven livnär sig av bladlöss på åtskilliga örter, odlade grödor som betor samt olika buskar och träd.
Bildens visar vinterståndare av arten tallört, ”Monotropa hypopitys”, som är en art i familjen pyrolaväxter. Det är en flerårig, mellan 10–30 centimeter hög, fjällig, köttig, klorofyllfri ört där hela plantan oftast är ljust gul. De 15 millimeter långa, smalt klocklika, vaniljdoftande blommorna finns under juli–augusti och sitter i en toppställd, under blomningen nedböjd klase. Den upprätta fruktställningen på bilden har bruna kapslar. Arten är cirkumpolär i barrskogsmark och alltid under tallar, där den parasiterar på en svamp som förser den med näring och som själv lever i symbios med tallens rötter.
De verkar aldrig ta slut denna makalösa svampsäsong, de gula kantarellerna bara växer upp och växer upp på den mest oväntade ställen. Vi har plockar med än 7 kilogram av denna läckra svamp i år så nu för det vara nog, dessa exemplar fick stå kvar och sprida sina sporer inför nästa års svampsäsong.
En tvåvingeart i släktet "Pegomya" sitter på hatten av en smörsopp, "Suillus luteus", med såväl sandraggmossa som hedlav nedom i marktäcket.
Apropå ”Pegomya” så är det ett släkte av tvåvingar som ingår i familjen blomsterflugor.
Smörsoppen är en utmärkt matsvamp i grytor, soppor, stuvningar och även som smörstekt. Smaken är ganska mild och smörsoppen bör därför blandas med mer smakrikare svampsorter, exempelvis kantarell, karljohan, trumpetsvamp och taggsvamp.Här ligger smörsoppen på en bädd av sandraggmossa i kanten av en ljunghed.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan