Bland älgar och svampar på Skillingaryds skjutfält. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 845 20241109
Östanå by eller byn som inte längre finns, den fanns till viss del i min barndom men då mest som öde hus med många minnen. Jag kan inte minnas att något av husen var bebott och mina tydliga minnen börjar vid mitten av 1960-talet.
Östanå by och många av de tomma husen användes som brandövningar för brandkåren vilket jag dock kommer ihåg. Idag finns bara mindre rester kvar i vegetationen, såsom tegelpannor och tegel från gamla murstockar tillsammans med några jordkällare, allt dock snart helt dolt av vegetationen.
Den döda björkveden i Östanå by är spännande att syna efter vedlevande svampar och i just denna björklåga växer och lever arten rynkhätta, "Mycena galericulata".
Under till vänster i rotsystemet kan det även vara några ostronmusslingar som halvt gömda är svåra att artbestämma på bilden. Jag såg dessa först när jag lade in mina bilder på datorn hemma därav min osäkerhet.
Rynkhättan finner man vanligtvis i lövskog som här där de växer på stubbar, liggande stammar och grenar av lövträd, här på en fallen björk.
Rynkhättan orsakar en brunaktig röta i kärnveden och arten växer i täta klungor men ibland även ensamma eller spridda under hösten. Hatten är mellan 1–6 centimeter i diameter, i stort sett konisk, blir senare i stort sett klockformad och behåller ofta en central puckel. Ytan är vagt räfflad radiellt, brun till gråbrun eller smutsig brun, ofta med en mörkare brun mitt. Skivorna är knutna till stammen, vitaktiga men blir ofta rosa med tiden. Foten är mellan 5–9 centimeter lång och 2–5 millimeter i diameter, ihålig, vitaktig i toppen men brun nedanför. Köttet är vitaktig till blekt brunaktigt och sporavtrycket är vitt. Den är ingen matsvamp.
Här ser man spåren efter den stora skovelhornade älgtjuren som korsade min väg bara cirka 20 meter framför mig när jag kom cyklande.
Lika fort som den kom galloperande lika fort var den borta igen men minnesbilden och det kraftfulla ljudet av klövarnas tramp och det lika kraftfulla ljudet av knäckta grenar sitter fortfarande kvar inom mig trots att det är ett tag sedan vi möttes. Jag undrar om den fortfarande lever eller om den föll för jägarens kula under älgjakten.
Spåren efter den skovelhornade älgtjuren gjorde ett mäktigt intryck på mig inte minst den ståtliga hornkronan.
Skovelhorn eller palmata horn, är skovelformiga horn hos älg där motsats kallas cervina horn. Det palmata hornet består av en hornflata med mer eller mindre korta taggar. Alla slags mellanformer mellan palmat och cervint horn förekommer. Skovelhorn är vanligare i norra än i södra Sverige.
Det brakade till under några sekunder i skogen efter den skovelhornade älgtjuren men något foto blev det tyvärr inte och nu är den kanske död, i så fall fälld av områdets jaktlag några dagar senare.
När jag ser åt vänster därifrån älgtjuren kom så står älgkon kvar cirka hundra meter bort i granskogen och jag började gå mot henne sakta och försiktigt med min kamera i högsta hugg.
Älgen är ett hjortdjur och Europas största landdjur, man skiljer på de två arterna europeisk älg och amerikansk älg. Hanen kan bli över 2 meter hög och väga över 700 kilogram, honan blir lite mindre. Hanen har stora horn som står rakt ut på sidorna och honan har inga horn. Kronbredden kan vara upp till 140 centimeter hos europeisk älg medan amerikansk älg kan ha en kronbredd på upp till 2 meter. Älgen är släkt med andra hjortdjur som rådjur och dovhjort. Älgen är mörkt gråbrun med ljusgrå underben och mycket kort svans.
Europeisk älg lever i skogar i Europa och Asien från Norge till floden Jenisej i Sibirien. Öster om Jenisej lever amerikansk älg. Älgen finns i hela Sverige och är vanlig på många platser och Sverige har flest älgar per kvadratkilometer i världen. Älgen föredrar fuktiga marker med viden och asp och äter örter och ris samt blad från buskar och småträd. Den betar också växter under vattenytan i sjöar och vattendrag och är bra på att simma.
Älgar blir könsmogna redan under sitt andra år, men brukar inte få chansen att para sig förrän något senare. Honorna föder kalvar framför allt från fyra till tolv års ålder, men ibland till de är 18 år gamla. Detta är också en normal livslängd för en älg men rekordet i livslängd för en älg är hela 27 år.
Under parningstiden på hösten kämpar tjurarna inbördes om korna. På försommaren, efter cirka åtta månaders dräktighet, föder kon 1–2 ungar. Ett par veckor före nästa kalvning stöter honan bort ettårskalvarna. Sådana kalvar vandrar ibland långt från sin naturliga miljö.
Nu är jag ganska nära henne och talar lugnt och lågmält och hon ger mig inga tecken på att vilja springa sin väg. Avståndet är nu bara 25 meter.
Älgkon stod fortfarande kvar och avståndet är nu bara cirka 20 meter men nu börjar hon lägga sina öron bakåt och jag stannar. Sekunderna senare vänder hon sig om och går lugnt och värdigt sin väg upp mot Mo härads soldattorp. Jag undrar om hon fortfarande lever efter årets älgjakt.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan