Fungan runt Skillingaryd. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 850 20241122

Det står en riddarmusseron på avstånd, den är svår att se på bilden trots den gula färgen och jag utnämner år 2024 ett riddamusseronår i mina hemtrakter. Observera att arten inte längre räknas som en matsvamp, så låt den vara!
Bildens riddarmusseron, ”Tricholoma equestre”, tillhör ett komplex med arter som ännu inte är fullt utredda. Den kan förväxlas med den slankare arten ”Tricholoma frondosae” som vanligen har en mer intensivt gul färg på hatt och skivor, samt mer tydligt framträdande hattfjäll och växer med asp. Arten ”Tricholoma aestuans” kan likna föregående art men har en tydligare hattpuckel och är bitter i smaken. Arten ”Tricholoma ulvinenii” är blekare och mer citrongul i färgen men svår att säkert identifiera utan DNA-sekvensering.

Riddarmusseron, ”Tricholoma equestre”, vars hatt är gul till gulbrun, slät, oftast med små platta brunaktiga fjäll eller fräknar. Skivorna är gula till blekgula och köttet är vitt, med en mild smak och mjölaktig doft. Ingen matsvamp!

Riddarmusseronens undersida med de vackra och de klart gula skivorna. Arten bildar mykorrhiza med tall på näringsfattig och sandig mark, i sandtallskog, hällmarkstallskog och barrblandskog.

Narrkantarell, ”Hygrophoropsis aurantiaca”, lever som nedbrytare i förna och murken ved, gärna vid stubbar och myrstackar, i barrskog och lövskog. Ej ätlig!

Narrkantarell eller falsk kantarell förväxlas främst med gul kantarell som har åsar på undersidan av hatten och inte skivor, samt med blek narrkantarell som är blekare i färgen och har något större sporer. Brun narrkantarell är snarlik men har en mer eller mindre brun hattöversida.

Vi som vill upp säger den röda flugsvampen och då kommer den upp nästan oavsett markbesskaffenhet!
Apropå ”Vi som vill opp”, lördagen den 9 december och söndagen den 10 december år 1939 deltog Povel Ramel i en talangrevy på Folkan i Stockholm, med namnet ”Vi som vill opp”. Han framförde där den visa som han också sjöng i revyn ”Sommarfräknar”, det vill säga ”En sömning serenad”. Han framförde även en okänd visa med namnet ”Bevingade ord”.

I år ger de sig visst aldrig, de gula kantarellerna, men det gör verkligen inget och dessa var helt plockbara och blev därför plockade.

Mörkringad flugsvamp, ”Amanita porphyria”, finner man vanligtvis i barrskog som här, mer sällan i bokskog. Arten växer på marken med barrträd, sällan med bok. Ej matsvamp!

De små vackra mossegölarna förgyller alla naturtyper där de behagar att finnas, kanske är detta en framtida eller nuvarande häckningsplats för den rara smålommen och för tranan.

Bittertickan trivs till synes gott i och på den gamla liggande tall-lågan.

Den vackert vita men ej ätliga bittertickan smakar som namnet antyder mycket bittert så spotta när ni smakat. Bittertickans släktnamn ”Postia” är för att hedra den svenske naturforskaren Hampus von Post som levde under åren 1822–1911.

Klubbtrattskivling, ”Ampulloclitocybe clavipes”, växer just nu, det vill säga innan de senaste dagarnas frost, ganska rikligt i barrskog och lövskog i mina hemmamarker.

Klubbtrattskivling, ”Ampulloclitocybe clavipes”, har nedlöpande vita skivor, uppsvälld fot och en tydligt sötaktig och bittermandelliknande doft.


Sandsopp som förr hette fräkensopp finns fortfarande att plocka på mina tallmoar på Skillingaryds skjutfält. Märkligt att de klarat de senaste dagarnas frost som var ner enot 5 minusgrader.

Här ser man sandsoppens eller fräkensoppens undersida med porer med sporer. Biotopen är tallmo med ljung, renlavar och motaggsvamp.

Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan