Naturen och den biologiska mångfalden runt Skillingaryd. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 851 20241123

Det är vid tillfället en vacker höstdag i november i Skillingaryds östra militärläger som en gång byggdes för och tillhörde Kungliga Sjätte Artilleriregementet A6.
Skillingaryd är en tätort i Vaggeryds kommun i Småland i Jönköpings län. Orten ligger 43 kilometer söder om Jönköping och har drygt 4 279 invånare. Skillingaryd, som ligger vid Europaväg 4 och järnvägen Halmstad–Nässjö, är en industriort med tillverkning inom möbelindustri, metallindustri och trävaruindustri. Utanför Skillingaryd finns sedan långt tillbaka i tiden ett skjutfält, Skillingaryds skjutfält eller Skillingaryds övningsfält.
Övningsfältet öster om Skillingaryd var under åren 1777–1913 mötesplats och lägerplats för Jönköpings regemente samt under åren 1897–1985 skjutfält för Smålands artilleriregemente men även Artilleriskjutskolan, ArtSS, låg vid Skillingaryd under åren 1903–48. Övningsfältet, med många vackra byggnader bevarade, användes efter artilleriregementets nedläggning av Norra Smålands regemente, Smålands regemente, I 12/Fo 17. Fältet ägs av Fortifikationsverket och brukas av bland annat av Göta ingenjörsregemente, Ing 2, i Eksjö.
Ortnamnet är känt från år 1415 men då som Scøfflingerydh och namnet innehåller troligen genitiv och pluralis av en inbyggarbeteckning, skøghlingar, det vill säga, ”folk från Skog”, namn på en by i samma socken. Efterleden är ryd och betyder ”röjning”, det vill säga, ”öppen plats”.
Rodnande fjällskivling, ”Chlorophyllum rachodes”, påminner om arten stolt fjällskivling, ”Macrolepiota procera”, men rodnar vid skrapning och saknar vattring på foten.
Rodnande fjällskivling en mycket vacker och ståtlig svamp men ej längre betraktad som ätlig.
Mörk nagelskivling, ”Rhodocollybia butyracea”, är en art som ej heller skall ätas av oss människor. Den växer i barrskog och blandskog och är relativt vanligt förekommande i mina hemtrakter.
Ockragul grynskivling, ”Cystoderma amianthinum”, finner man vanligtvis i barrskog och blandskog men även i naturbetesmark och hedmark. Arten växer i mosstäcket på sur och mager mark. Detta är ingen matsvamp!
I en kil mellan ån Lagan och Fågelforsdammen väster och nordväst om Skillingaryd ligger denna lilla naturpärla där det emellanåt och bland annat finns fruktkroppar från arten lysticka. I folkmun kallas platsen för "Skrôlebohôl", på rikssvenska "Skrikhålet".
Fläckig bitterskivling, ”Gymnopilus penetrans”, växer i barrskog och mer sällan i lövskog, här är växtplatsen ett blandskogsområde som rensats på barrträd och där endast sälg, rönn och asp finns kvar.
Arten fläckig bitterskivling växer vanligtvis på murken ved av barrträd och mer sällan på ved av lövträd som är där den växer på en mossbelupen asplåga bland harsyra och höstlöv av sälg och just asp.
Ribbgrynna, ”Phlebia radiata”, är en vitrötare som man vanligtvis finner på fuktig mark i lövskog och blandskog och sällan granskog och tallskog.
Arten ribbgrynna växer på bark och naken ved på stubbar, liggande stammar och grenar av döda lövträd. Den växer sällsynt även på gran och tall. Den vackra men oätlig svampen är här väl inbäddad av bergklomossa eller cypressfläta.
Bildens björksopp eller strävsopp, ”Leccinum scabrum”, är allmän i hela Sverige och påträffas tillsammans med björk under sommar och höst.
Hatten hos björksoppen är uppemot 15 centimeter vid och gråbrun. Porerna på hattens undersida är smutsvita och foten är mellan 10–20 centimeter hög och vitaktig med bruna till svarta fjäll. Köttet är hos unga exemplar vitt och fast och arten är ätlig.
Året 2024 får väl betraktas som ett mycket gott år för den giftiga men vackra röda flugsvampen, jag hittar den överallt och i ganska stora mängder.
Den vackert röda flugsvampen på bilden är med största sannolikhet att betrakta som vår mest välkända hattsvamp.
Senapskremla, eller fordom skarp gulkremla, är brännande skarp vid ett smaktest och är betraktad som oätlig. Den kan förväxlas med gulkremla som dock är renare gul i fägen och inte skarp i smaken.
Ännu några mörka nagelskivlingar, ”Rhodocollybia butyracea”, som ej skall ätas och som här på bilden är granne med husmossa, harsyra och vårfryle. Men än är det långt till vår, tyvärr!
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan