Naturen på Skillingaryds skjutfält, Hässlehultsgölen och Östra lägret, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 848 20241116

Bildens sillkremla, ”Russula xerampelina”, ingår i en grupp med närstående arter vilka kan vara svåra att särskilja. Arter som förekommer i Sverige är tallsillkremla, gransillkremla, olivsillkremla, boksillkremla, rensillkremla, videsillkremla och lappsillkremla. Detta exemplar växer med tall och är förmodligen tallsillkremla.
Hatten hos sillkremlan är mellan 5–12 centimeter vid och röd, grön eller brun. Skivorna är först bleka, sedan gulaktiga och den 5–10 centimeter höga och 1–3 centimeter breda foten är vit och ofta något rödaktig, eller i vissa fall helt röd. Köttet är vitt men blir så småningom gulaktigt.
Särskilt hos exemplar som inte är helt nyplockade påminner sillkremlans lukt om skaldjur eller sillake. Smaken är mild, och svampen en förträfflig matsvamp samt är allmän i skogsmark från sommaren till hösten. Sillkremlor är för övrigt Ångermanlands landskapssvamp.
Bildens sandsopp, ”Suillus variegatus”, är en art av hattsvamp som har uppemot 15 centimeter vid, gulbrun, filtartad hatt med brunaktiga fjäll.
Rören på hattens undersida hos sandsoppen är gulbruna–rödbruna och de blir vid tryck svagt blåaktiga. Foten är mellan 5–10 centimeter hög, 2–3 centimeter bred och brungul samt har ofta rödaktiga fläckar och kallades förr för fräkensopp.
Sandsoppen är ätlig och påträffas allmänt i tallskog över hela Sverige och har ett gult kött vilket, som redan nämnts, vanligen blånar något vid brytning. Sandsoppen har en något obehaglig doft och är Dalarnas landskapssvamp.
Den gula kantarellens fruktkroppar är fortfarande kvar i naturen och är fortfarande helt plockbara men dessa fick stå kvar bland tallbarr och lingonris i sällskap med en ensam tallkotte.
Kantarellsäsongen är vanligtvis mycket lång och ofta kommer de första kantarellerna redan i juni och juli strax efter midsommar, samt om nattfrosten inte är allt för svår kan man finna dem långt in på senhösten vilket i detta fall är en dryg vecka in i november.
Kantslöjskivling, "Hypholoma marginatum", som här har fått frostskador under en nattfrost men överlevt. Detta gör att den ser något atypisk och annorlunda ut.
Kantslöjskivling, ”Hypholoma marginatum”, växer vanligtvis i barrskog som här men också i lövskog på och vid stubbar, murken ved och liggande kvistar av barrträd men även vid kvistar av lövträd.
Kantslöjskivling, ”Hypholoma marginatum”, har artepitetet ”marginatum” vilket betyder ”med en kant” och syftar på de silkesvita resterna i hattkanten. Frosten har dock gjort detta mer eller mindre osynligt.
Arten kantslöjskivling anses vara oätlig och är lätt att förväxla med andra arter från samma släkt som också är oätliga eller till och med giftiga, samt möjligen också med den dödligt giftiga gifthättingen, ”Galerina marginata” som ibland kallas för ”begravningsklockan”.
Här ser man de fina och biologiskt rika markerna med de många ståtliga furorna i området runt Hässlehultsgölen eller Östersjön på Hässlehultshöjdens västra sluttningar.
Jag ser gärna ett framtida skyddsobjekt eller naturreservat för att bevara områdets unika karaktär och rika biologiska mångfald.
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan