På äventyr i den skånska naturen, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 824 20240921
Bocktörne, ”Lycium barbarum”, är en art i familjen potatisväxter och är en 1–3 meter hög buske med tunna, glatta och senare båglikt hängande grenar. Nedtill på grenarna finns en del grentornar och bladen är kortskaftade, grågröna och lansettlika. De trattlika blommorna är långskaftade och sitter enstaka eller några få tillsammans i bladvecken. Dessa är blekvioletta till rödlila med vita fläckar vid basen. Busken blommar under försommaren och frukten är ett avlångt bär med gulröd till högröd färg.
Arten bocktörne hör hemma i medelhavsområdet och västra Asien och infördes till Sverige i slutet av 1700-talet och planterades i trädgårdar som en härdig och förnöjsam växt, som tål såväl vind som saltstänk. Den sågs ofta planterad i fiskelägen och påträffas fortfarande i trädgårdar samt förvildad i södra Sverige. Arten sprids lätt med fåglar som äter frukterna, och den har effektiva rotskott, som också lätt sprider den.
Den bocktörne som växer i Himalayas bergstrakter har där namnet goji och har använts i hundratals år som läkeväxt. Man äter bären eller dricker saften från bären, frukten innehåller bland annat ett flertal mineralämnen och vitaminer samt ett större antal aminosyror samt antioxidanter, till exempel betakaroten. Som läkeväxt används den mot inflammationer och infektioner orsakade av virus, bakterier och svampar. Arten anses bra för hjärta och blodtryck och motverkar prostataförstoring. Någon regelrätt medicinsk prövning av extrakt av växten har emellertid inte genomförts.
Bildens sparris,” Asparagus officinalis”, är en art i familjen sparrisväxter och vild sparris förekommer främst i sydöstra Europa på sandiga jordar kring Medelhavet och mot Kaukasusbergen.
Arten skjuter på våren upp meterlånga skott från de fleråriga jordstammarna och från skotten utgår bladlika, fotosyntetiserande sidoskott, de egentliga bladen är små och sitter likt fjäll tryckta mot stammen. Blommorna är gulvita och frukten är ett rött bär.
Sparris är som kulturväxt känd från Egypten för cirka 5 000 år sedan och spreds i Europa särskilt under romarriket. I Skandinavien har sparrisodling funnits sedan mitten av 1600-talet.
Arten sparris odlas som grönsak och indelas i blekt och grön sparris. Blekt sparris fås genom att täcka skottbasen med 15–20 centimeter jord och skotten blir då tjockare, hårdskaliga och smaken blir mild. Grön sparris är skotten som fått växa ovan jord och den är mjukskalig och har starkare smak.
Vildväxande sparris förekommer sällsynt i Sverige längs kuster i Bohuslän, Uppland och i Mälartrakten men även här i Skälderviken i Skåne vilket min bild visar och i Långasand i Halland.
Sparris förs till släktet sparrisar inom familjen sparrisväxter.
Längst till höger på den bakre stenpiren står två toppskarvar, "Gulosus aristotelis", vilket verkligen var länge sedan vi såg. På den främre stenpiren ligger ett antal knubbsälar och solar.
Toppskarven är en art i fågelfamiljen skarvar och är mellan 65–80 centimeter lång, det vill säga något mindre än en storskarv. Arten är helsvart med svagt grön glans och på pannan finns under en kort tid på våren en liten tofs. Toppskarven häckar vid klippiga kuster i västra Europa samt i Medelhavet och arten häckar numera också regelbundet i Sverige.
Toppskarven är rödlistad som ”Sårbar” eller ”VU” och är numera regelbunden året runt på flera platser i Bohuslän och Halland. Häckningar, som sker på kala klippöar långt ut i skärgården i Bohuslän, har konstaterats alltsedan år 2004. Antalet reproduktiva individer skattas till mellan 300–400 individer.
Knubbsäl, ”Phoca vitulina”, är en art i familjen öronlösa sälar som blir mellan 1,5–1,8 meter och väger cirka 80–100 kilogram. Den är ljust till mörkt grå med små ringformiga fläckar och har inte som gråsäl rak utan konkav pannprofil. Till skillnad från gråsäl är ungen inte vit utan brun vid födseln.
Knubbsäl jagar främst över vegetationsfria, mjuka, grunda bottnar och kosten är varierad vilket betyder att över 30 fiskarter och en del ryggradslösa djur kan ingå i födan.
Arten förekommer vid kuster i norra Atlanten och norra Stilla havet och i Sverige är den vanligast på västkusten, men en mindre, genetiskt isolerad population finns vid Kalmarsund.
Knubbsälen föder sina ungar i början av sommaren och kuten diar sin mamma i 3–4 veckor, varefter den lämnar henne och får på egen hand lära sig att fiska.
Under 1980-talet ökade antalet knubbsälar på svenska västkusten kraftigt och år 1988 drabbades arten av sälpest, en virussjukdom, vilket ledde till att 60 procent, det vill säga, cirka 17 000 individer dog i Nordsjön. Eftersom främst ungar och hanar dog dominerades populationerna åren därefter av könsmogna honor, vilket möjliggjorde en snabb återhämtning av antalet individer.
Just denna sommar besökte vi Hallands Väderö och kunde med egna ögon se mängder med döda sälar som låg uppspolade bland stenarna och på stränderna. Det var verkligen en dyster syn och förruttnelselukten spred sig över ön.
Under sommaren år 2002 bröt en ny epidemi av sälpest ut, varvid den totala populationen av knubbsäl i Sverige, Norge och Danmark minskade från cirka 20 000 till omkring 10 000 individer. År 2006 hade populationen återhämtat sig till cirka 15 000 djur, när ett nytt virus åter orsakade drygt 2 000 knubbsälars död under år 2007. Även år 2014 har ett större antal knubbsälar rapporterats döda på västkusten.
Skogsödlan Svanslös, kanske släkt med Pelle Svanslös, ty denna ödla har förlorat sin svans och på det sättet räddat sitt liv. Svansen kommer att växa ut igen men blir väl aldrig riktigt som den var i original, tyvärr.
Klappermolke, ”Sonchus arvensis” varieteten ”maritimus”, är en variant av åkermolke, som är koncentrerad till havsstränder därav varietetsnamnet ”maritimus”. Den andra varieteten är vanlig åkermolke, ”Sonchus arvensis” varieteten ”arvensis, och växer vanligtvis på åkrar.
Havstrandsformen av åkermolke, som heter klappermolke, har ljusa till gulaktiga nötter och är lågvuxen medan åkervarieteten är högvuxen.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan