En cykeltur utmed Movadsbäcken till Möllefors och Mölnarp, en vacker grönsiska men ingen tjädertupp idag heller. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 919 20250412
Knip-paret vid Åbron är sedan några veckor tillbaka på plats i Lagan vid Åbron i Skillingaryd. Nu spelar han vackert och intensivt för henne vilket betyder att häckningssäsongen är inledd. Solen sken men lufttemperaturen är fortfarande låg och vattentemperaturen är ännu lägre men vad gör det för bildens knipor, våren är här och ljuset har ännu en gång segrat över mörkret.
När kniphanen spelar och dansar för honan sker det med flera olika manér, ibland med bakåtkastat huvud så att nacken kan beröra bakre delen av ryggen, ibland med plötsliga resningar samt med häftiga vingslag och andra märkliga åtbörder. Hur som helst, kul att se!
Inte bara ekorren satt i granen utan bildens grönsiska satt också i granen och sjöng ute på Skillingaryds skjutfält invid Movadsbäcken.
Grönsiskan bygger sitt bo mycket högt upp, ofta 20–25 meter upp i någon gran eller tall och namnet grönsiska nämns redan år 1700 men är säkert äldre än så. Förleden ”grön” syftar på artens gröna fjäderdräkt och efternamnet ”siska” är belagt i svenskan redan år 1611 och är ljudhärmande och troligen inlånat från tyskan. Eftersom grönsiskan varit en mycket omtyckt burfågel är troligen även detta ett namn som spritts med så kallade fågelhandlare. Arten har för övrigt även kallats enbart för siska.
Boet läggs ovanligt högt upp i en gran eller tall och är därför synnerligen svår att upptäcka. Det kan ligga ända upp till 25 meters höjd och placeras långt ut på en gren. Det byggs av tunna grankvistar, mossar, lavar och växtull med ett finare växtmaterial som foder. Boet får till en del sin fasta och eleganta utformning genom att grönsiskan använder spindelväv för att hålla ihop konstruktionen. Det är honan som ensam bygger boet och de fyra till sex äggen är blåvita med mörka fläckar. I regel läggs två kullar, den första nu i april eller maj och honan sköter ensam ruvningen i 11 dagar och blir under den tiden matad av hanen. Ungarna matas sedan av båda föräldrarna och efter ett par veckor lämnar ungarna boet.
Bilden visar Movadsbäcken uppströms bron på Skillingaryds skjutfält, den är nu är rik på vatten. Bäcken eller den lilla vackra ån var under gångna tider en populär plats när det gällde att fiska, framför allt kräftor, det vill säga dåtidens flodkräftor som i princip är försvunnna från mina hemtrakter på grund av kräftpesten. Min morfar berättade för mig att man under första halvan av 1900-talet kunde få "tjogvis" med dessa små djur här i Movadsbäcken.
Flodkräfta, ”Astacus astacus”, rödlistas idag som ”Akut hotad” eller ”CR” enligt den senaste rödlistan. Arten hotas av den svampsjukdom som den introducerade signalkräftan sprider. Minskningstakten har ökat dramatiskt under 2000-talet, främst beroende på utsättning av signalkräfta bland annat i södra Norrland.
Bilden visar Movadsbäcken nedströms bron på Skillingaryds skjutfält, en plats och ett vatten som förr var mycket rikt på flodkräfta.
Kräftpest, som orsakas av äggsporsvampen ”Aphanomyces astaci”, dokumenterades för första gången i Europa i staden Po i norra Italien år 1860, dit kräftpesten troligen kom med kräftor i ballastvattnet på fartyg från Amerika. Sedan spreds kräftpesten snabbt och nådde Finland år 1893. Oron var stor för spridning av kräftpest till Sverige vilket medförde att ett importförbud infördes i september år 1907. Då var det dock redan för sent, eftersom det redan i augusti samma år importerats pestsmittade kräftor från Finland till Stockholm som därför hade dumpats i Mälaren. Mälarens flodkräftor smittades och dog snabbt år 1907, och nästa år slogs beståndet ut i den mycket kräftrika Hjälmaren. I början av 1930-talet drabbades också det kräftrika Småland samt västra och östra Götaland.
Idag har flodkräftan försvunnit från de flesta av de vatten i södra Sverige som tidigare hade bra bestånd, främst genom utsättning av signalkräfta. Det är i första hand människan som orsakat kräftpestens spridning.
Brännmossa, ”Ceratodon purpureus”, växer på torra och störda platser som vägkanter, brandfält, grustag, murar och liknande. Underlaget varierar från mineraljord till humus och bark. De vanligaste substraten är sand, lera, torv och förna. Arten växer sällan på kalkrik jord utan finns främst på sur jord och klarar till och med starkt försurad mark.
Arten brännmossa är en kosmopolit och är nästan överallt allmän, särskilt i närheten av bebyggelse och annan av människan störd mark. Däremot är den sällsynt i naturskog och ovanför trädgränsen i fjällen. Utbredningen i övrigt omfattar hela Europa, och arten är funnen på alla kontinenter.
Under mina försök att hitta den tjädertupp som jag hade närkontakt med för några veckor sedan fann jag denna ensilageplats för älg och rådjur inte långt från mitt möte med den ståtliga tuppen. Men den lyste även här med sin frånvaro, däremot var marken full med spår av båge älg och rådjur.
Ensilage är djurfoder som konserverats i silo eller inneslutet i plast med hjälp av mjölksyrabildande bakterier utan tillgång till luftens syre vilket ger en anaerob miljö. Det kallades tidigare för pressfoder och bereds oftast av vallfoder, blast och andra gröna, saftiga fodermedel, silomajs och betmassa. Även våt spannmål, kokt potatis, fisk med mera kan ensileras. Principen för ensileringsprocessen är densamma som vid framställning av surmjölk och av surkål och andra mjölksyrade grönsaker.
Det stora hygget, eller föryngringsytan, som man kan ana i övre höger bildkant på bilden är och har varit ornitologiskt spännande och intressant under många år. Här har till exempel hökugglan rastat under vintrarna ett flertal gånger, här häckar och sjunger den lilla trädlärkan och här häckar och sjunger nattskärran. I närheten av denna plats var också mitt nyligen gjorda möte och närkontakt med den ståtliga tjädertuppen för några veckor sedan.
Ensileringsprocessen gynnar de bakterier som vid sin livsprocess omvandlar lättlösliga kolhydrater, socker, till framför allt mjölksyra. De är bland annat av släktena ”Lactobacillus”, ”Lactococcus”, ”Leuconostoc” och ”Pediococcus”, vilka finns naturligt i varierande mängd på växande gröda. Bakterierna ökar snabbt i antal när växten skördas, växtsaften blir tillgänglig och luften utestängs. Många andra bakterier tillväxer också i början av processen, men hämmas allt efter som syrabildningen ökar och pH-värdet sjunker. Vid omkring pH 4, i torrare foder vid något högre pH, avstannar även de mjölksyrabildande bakteriernas tillväxt och fodret är konserverat.
Ensilering av foder är en gammal metod, bland annat anordnade romarna utefter härvägarna gropar med ensilage som foderreserv till sina hästar. Ensilering av betmassa och vallfoder förekom i början av 1900-talet i liten omfattning i Sverige.
Bilden visar spåren efter matgästerna.
Ensilagebalarna ligger i anslutning till träbron över Movadsbäcken och inte heller här mötte jag tjädertuppen.
På 1930-talet väcktes intresset för AIV-foder, men först med en mer lätthanterlig teknik med mjölksyrajäsning har ensilering av gräs och klöver från slåttervall alltmer ersatt den tidigare som konserveringsmetod helt dominerande höberedningen. Möjligheten att ensilera i storbal har ytterligare ökat andelen vall som ensileras. AIV-syran består av utspädd svavelsyra och saltsyra, och med hjälp av detta når ensilaget ett pH-värde under 4. Metoden användes framför allt på vallväxter och blast från rotfrukter. I Sverige infördes metoden i början av 1930-talet.
Den viktigaste förutsättningen för att man skall lyckas med ensileringen är att luften i fodermassan snabbt avlägsnas. Annars förbrukas sockret genom växternas andning och temperaturen stiger, något som gynnar bland annat förruttnelsebakterier. Sönderdelning, snabb inläggning och noggrann packning och täckning av fodret ger den önskvärda anaeroba miljön. Luft i ensilaget ger även risk för värmebildning och mögeltillväxt.Bilden visar trä bron över Movadsbäcken men tyvärr ingen tjädertupp.
Vid ensilering av våta grödor kan smörsyrabildande bakterier av släktet ”Clostridium” tillväxa. De är ofarliga för människor och djur, men smörsyran som bildas luktar verkligen obehagligt. Bakterierna bildar dessutom sporer som om de hamnar i mjölk kan orsaka feljäsning vid bland annat osttillverkning.Bilden visar Movadsbäcken nedströms träbron.
Grödor som innehåller tillräckligt med socker och som har låg proteinhalt, till exempel majs och gräs men även betmassa, är lättast att ensilera. Mer svårensilerade är till exempel klöver och lusern. Som tillsatsmedel för att hjälpa i gång ensileringsprocessen förekommer då bland annat melass, vassle och andra sockerrika produkter samt myrsyra till grovfoder, propionsyra till spannmål, enzymer samt preparat med mjölksyrabildande bakterier.Uppströms träbron över Movadsbäcken är vattendjupet mycket lågt och mina försök att hitta tjädertuppen fortsätter.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan