Mölnarp, Hultsgärde och Linnesjön med den gamla badplatsen i norr. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 916 20250405

Trots den återvända kylan med den kalla nordanvinden sjöng staren intensivt i de stora ädellövträden i byn Hultsgärde. Det är verkligen något visst med den sjungande staren och vårens ankomst, så välkommen åter säger jag!
Stararna övervintrar vanligtvis i Nordsjöländerna, och främst på de brittiska öarna och har nu anlänt med några få individer till Hultsgärde. Enstaka individer övervintrar i de södra delarna av Sverige och jag har sett ett par övervintrare i samband med tallbitsinvasionen i Skillingaryd i början av året.
Stararna flyttar efter ett speciellt mönster där flertalet av ungfåglarna flyttar ur landet främst under juni och juli, medan de gamla och resten av ungfåglarna följer efter från september till november. De återkommer till Sverige under mars och april.
Bara ruiner och stengrunder kvar av de många husen i den förr så livliga byn Hultsgärde. För att vi inte helt ska glömma finns de små metellskyltarna med information om de boende och ännu står trädgårdens buskar kvar och minner om den tid som flytt.
Ruiner av gårdar i Hultsgärde, denna skylt säger följande: 239. 1:17. Johan Karlsson 1856. Hustrun Wilhelmina. Sonen Alvar 1887-1979. Hustrun Tora 1892. Såld A:6 1940.
Ruiner av gårdar i Hultsgärde, trappan upp till farstun där den gamla syrénen bredvid fortfarade växer, frodas och blommar när den tiden är här.
Ruiner från gårdar i Hultsgärde, bilden visar det gamla klätterträdet i lönnen med trädkojan som nu tyvärr håller på att totalt rasa samman. Detta är ännu ett minne från gångna tiders liv och rörelse.
Ruiner av gårdar i Hultsgärde, på det gamla klätterträdet och lönnen kan man se dessa märkliga utväxter på den grova stammen. Kanske ska jag kalla dessa små konstverk för vrilar. 
Lönnens blommor har den ovanliga kombinationen riklig nektaravsöndring och oansenliga, gulgröna hylleblad. Nektarn avsöndras från den skiva som bildar blommans botten och besök av insekter är nödvändiga för pollineringen eftersom lönnens blommor är enkönade och lönnen också är tvåbyggare, det vill säga, att vissa träd endast bär hanblommor och andra honblommor. Dock har honblommorna hos lönnen fullt antal ståndare, men dessa är outvecklade. Ibland händer det att ståndarna utvecklas och då bildas en tvåkönad blomma och lönnen har därför ibland även kallats för mångbyggare.
Ruiner av gårdar i Hultsgärde ger denna gråkalla dag ett extra sorgligt minne och en extra sorglig upplevelse. Det är dock inte alltför länge sedan som denna fastighet var bebodd för att några år senare användas som brandövning  för borgarbrandkårerna i Skillingaryd och Vaggeryd.
Vinterticka, ”Lentinus brumalis”, är en vitrötare, med andra ord en saprotrof art som oftast kan hittas från senhöst till vår på död, liggande lövved i skogar, öppna marker, raviner, beteshagar men även på hyggen. Här på min bild växer den på död björkved.
Stora och kraftfulla fnösketickor på en ödetomt i Hultsgärde, där dessa tickor håller på att bryta ner den gamla stubbens cellulosa för att återanvändas i de gamla kretsloppen. Svampen syns inte på bilden, bara dess fruktkroppar.
Bilden visar en brosklav som blåst ner på marken från den stora lönnen i närheten. Detta är vår största brosklav och heter på latin ”Ramalina fraxinea”, samt är en av de mer iögonfallande lavar vi har, särskilt som den ofta växer där den syns väl. På ädellövträden i Hultsgärde är för övrigt arten ganska vanlig. Den är också känd sedan länge och Carl von Linné omnämner arten redan år 1753 i sin ”Species Plantarum”.
Species plantarum är titeln på ett verk i två delar av Carl von Linné, i vilket han beskrev alla av honom kända växtarter och använde binomial nomenklatur för första gången. Vid de Internationella Botaniska Kongresserna i Wien år 1905 och Bryssel år 1910 fastställdes utgivningen av Species plantarum som startpunkt för namngivningen av de flesta växtgrupper, dock ej svampar.
Det stod tre grågäss i kylan och nordanvinden i Linneryd, kanske rastade de här bara en stund på sin färd eller kanske söker de en häckningsplats i området. Passa er då bara lite för på andra sidan vägen är marken redan upptagen av ett annat grågåspar.
Tranparet i Mölnarp och Sjöstorp gick och födosökte sin vana trogen med näbbarna i marken men någon dans blev det inte tal om under mitt besök, kanske var det för kallt för att dansa. 
Bilden blev som den blev men en sävsparv är det hursom helst här i Linneryd och Sjöstorp.
Sävsparv, ”Emberiza schoeniclus”, är rödlistad som ”Nära hotad” eller ”NT”, och häckar i busksnår och bladvassbälten vid sjöar, dammar och vattendrag samt i buskrika sumpmarker. Den förekommer över hela landet men arten har minskat mer eller mindre kontinuerligt sedan 1980-talet och orsaken till minskningen är okänd. Sävsparven bedömdes som ”Sårbar” eller ”VU” år 2015 men beståndsminskningen har under de senaste 10 åren, det vill säga, tre generationer stannat av på en låg nivå vilket nu medför att den uppfyller kriterierna för ”Nära hotad” eller ”NT”.
Det kaxiga och stolta grågåsparet i Linneryd och Sjöstorp är helt orädda och trots att jag står nära dem på cykelvägen går de bara marginellt och långsamt bort från mig.
Det var tack vare grågåsen man förstod vad prägling är för något. När en grågåsunge kläcks och tittar ut ur sitt skal letar den efter sin mamma. Om det är någon annan där tror ungen att det är mamman. Den följer efter det första rörliga föremål den ser. Det var Konrad Lorenz som kom på det här. Han blev grågåsungarnas ”mamma”. När han gick på promenad hade han en lång rad ungar efter sig som troget följde honom vart han än gick. Ungarna hade blivit präglade på honom.
Bilden visar en av de orädda grågässen i Linneryd och Sjöstorp.
Grågåsen var tidigare en ovanlig fågel som man träffade på ute i ytterskärgården men sedan 1980-talet har den ökat kraftigt i antal. Nu finns den längs kusten och i skärgården i hela Sverige samt i sjöar i södra och mellersta delarna av landet.
Grågåsen i paret i Linneryd och Sjöstorp vet precis var jag är, de har full koll på mig och riskbedömningen är gjord och betyder stanna kvar.
Bilden visar den gamla badplatsen i norra delen av Linnesjön, här skulle gå att göra så fint om man ville och bottnen i sjön är full av fin blålera.
Gröngöligen skriker efter en partner och håller ett revir i den stora björken i Linneryd och Sjöstorp. Det är tyvärr inte ofta man ser denna grönröda hackspett längre åtminstone i mina hemtrakter.
Nu för tiden är det nästan bara arten större hackspett som man ser, alternativet är en och annan spillkråka. Den mindre hackspetten är numera väldigt ovanlig i min trakter.
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan