Vårvarmt och sol, ljungbränning, sjungande gransångare och blommande gullpudra. Påskdagen den 20 april. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 923 20250420
Det brinner på ljungheden på Skillingaryds skjutfält men det är helt i sin ordning och under ordnade former för det är dags att förnya eller föryngra ljungen och samtidigt bekämpa de stora uppslagen av tall på heden.
Eftersom Område 2 på Skillingaryds skjutfält var avstängt kom jag inte närmare än så här, det vill säga, från General Sparres väg i söder.
Man gör en bränning av ljung och uppväxande tallplantor på ljunghedens norra del som gränsar mot Movadsbäckens våtmarker. Det var verkligen behövligt dels då ljungen är gammal och behövde föryngras för att kunna spira på nytt men kanske framför allt för att stoppa tallens framfart på den unika och biologiskt rika heden som annars om ett antal år återgått till den tallskog den en gång var.
Ljunghedar är ett ekosystem på historisk utmark. Ljungheden ser olika ut i olika delar av landet men de gemensamma nämnarna är ljung, brand och bete. Bete har dock inte varit aktuellt på Skillingaryds skjutfälts ljunghed. Dessutom ingår även andra typer av markstörning orsakade av människan vilket betyder militär verksamhet på heden i Skillingaryd. Dominerande Natura 2000-naturtyper på ljunghedar är torra hedar och fukthedar, men de förekommer ofta i mosaik med andra naturtyper.
Ljungheden bredde tidigare ut sig över stora landskapsavsnitt, i en mosaikartad struktur med en rad olika naturtyper där ljungen ibland dominerade helt, ibland hade en mindre framträdande roll. Ofta fanns en variation av torrare och fuktigare partier, med kärr, mossar och hällmarker som naturliga inslag precis som på Skillingaryds skjutfält. Ljunghedarna var ibland öppna och trädlösa, men i många trakter förekom träddungar med stort inslag av brandskadad ved.
Branden formar och upprätthåller det ljusa, öppna och varierade ljungekosystemet. Den bränner bort och föryngrar gammal ljung och andra vedväxter. En del av humuslagret bränns bort, och om branden är tillräckligt intensiv så bränns ljungtorven bort så att mineraljorden blottas. I marker som inte bränts kan ljungtorven bli tjock. Vid restaurering av sådana marker ska branden vara intensiv, så att ljungtorven verkligen minskar. Branden gör att näringsämnen frigörs och fröbanken väcks till liv. Gräs och örter får möjlighet att gro. Markens pH-värde stiger när det översta, sura humuslagret bränns bort. Mineraler frigörs dels genom ökad vittring, dels genom askan. En del av markens kväveinnehåll försvinner. Minskad tillgång på kväve gynnar konkurrenssvaga kärlväxter och kan även vara positivt för vissa svampar.
Bränningen innebär att många av ljunghedens växter gynnas. Ljungögontröst, cypresslummer, mosippa, kattfot, slåttergubbe och hårginst har särskilt god förmåga att etablera sig och överleva på tämligen hårt brända torra hedar medan klockgentiana och granspira kan utveckla stora bestånd på hårt brända fukthedar. Många skalbaggar, steklar och andra insekter gynnas av att det skapas fläckar med bar mineraljord. Bland lavarna kan huvudbägarlav nämnas, som påträffas sällsynt och framförallt på hårt brända hedar.
Med eld, yxa och betande djur röjde forntidsbönder den skog som senare blev vidsträckta ljunghedar. Utvecklingen började redan för 5000 år sedan i Europas tidiga jordbruksbygder. I delar av Skåne och Småland började ljunghedar uppträda under förromersk järnålder, sannolikt redan under slutet av bronsåldern. Ljungheden expanderade på många platser under järnåldern då främst under vendeltid och vikingatid. En markant ljungtillväxt kan utläsas i pollenanalyser från röjningsröseområden i södra Västergötland, Halland, Småland och norra Skåne under yngsta järnålder och in i medeltid. I dessa områden kan ljungens ökning kopplas till agrarhistoriskt och arkeologiskt belagda faser av övergivande eller förändrade driftsformer. På annat håll uppträder ljunghedar först under 1700-talet och 1800-talet, det vill säga den period då de når sin största utbredning i sydvästra Sverige.
Under senare halvan av 1800-talet fanns närmare 500 000 hektar ljunghed i sydvästra Sverige. Den allmänna bilden av ljunghedens historiska utbredning i Sverige bygger huvudsakligen på dessa uppgifter och andra kunskapsunderlag från 1800-tal och tidigt 1900-tal. Den maximala utbredningen av ljunghedar har däremot varit betydligt större, men man känner inte till utbredningen i detalj.
Gullpudra är en mycket tidig, späd vårväxt med små oansenliga gulgröna blommor stödda av stora gulgröna högblad. Artnamnet har använts sedan år 1792 och syftar till guld och pudra då växtens högblad ser ut att vara pudrade med gult guld.
På bilden är de flesta gullpudror ännu i knoppstadiet.
Gullpudror, ingår i släktet ”Chrysosplenium”, vilket är ett släkte stenbräckeväxter med cirka 55 arter fleråriga örter hemmahörande i Europa, Asien, Nordamerika och Sydamerika samt Nordafrika.
Arterna är småväxta med oansenliga, gulgröna blommor, vilka saknar kronblad men har fyra till fem foderblad. Frukten är en kapsel och till släktet förs bland annat bildens gullpudra men också arten polargullpudra.
Gullpudra, ”Chrysosplenium alternifolium”, är en flerårig, 5–15 centimeter hög ört med tunna, rotslående utlöpare och långskaftade, njurlika och naggade blad. Stjälktoppen bär en kvastlik blomställning av 5 millimeter vida blommor med guldgula foderblad.
Blomställningen hos gullpudran omges av vågrätt utstående, gulgröna högblad. Blomningen inträffar under april–maj. Arten som hör hemma i Europa och Asien, bildar täta, låga bestånd på fuktig, näringsrik mark, framför allt längs bäckar och vid källor, precis som här. I Sverige förekommer den mindre allmänt norrut till Jämtland men saknas helt på Gotland.
Hästhoven är en av de första och mest efterlängtade vårblommande växterna. Vid soliga husväggar kan den blomma redan i mars. Hästhovens knoppar utvecklas redan på hösten i rosettbladens veck och är därför färdiga att påbörja sin blomning genast på våren. Korgarna öppnas bara soliga dagar och de besöks av talrika humlor och andra insekter. Arten utvecklar en vågrät rotstock som kan vara svår att utrota från åkrar då nya individer nämligen bildas från avbrutna rotstocksbitar.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan