Fågelforsskolans biologisamlingar, del 1. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 885 20250203
Fågelforsskolan i Skillingaryd är den skola där jag gick under hela min grundskoletid under åren 1965-1974. Här på högstadiet har jag också varit lärare i matematik och samtliga No-ämnen och No-teknik under mer än 15 år av mitt yrkesliv. Nu kommer jag att presentera de fina biologisamlingarna som finns på skolan i en serie krönikor här på min sida dambergochnaturen.blogg.se.
Ulla och Bertil Magnussons insektssamling, som man kan se i sin helhet i del 3, är en unik lokal forskargärning genomförd framför allt under 1950-talet och 1960-talet, mestadels i trakterna av Skillingaryd. Denna insektssamling är en viktig del av de biologisamlingar som tillhör Fågelforsskolan efter en gåva från Ulla och Bertil. Denna fina samling fotograferade och publicerade jag den 18 februari år 2016 och den finns naturligtvis representerad i det som jag nu presenterar för er läsare under rubriken Fågelforsskolans biologisamlingar i fyra delar.
Insektssamlingen finns presenterad i sin helhet i del 3.
Min bild visar en havstrut till vänster, vår största måsfågel, och till höger en ejderguding eller ejderhane. Den senare ser man mycket sällan i våra trakter, den hör till havet och kusten.
Havstruten kan bli mellan 64–78 centimeter lång och den har svarta vingovansidor och gråskära ben.
Bildens havstrut häckar vid kuster i norra och västra Europa, på Island, på Grönland och i nordöstra Nordamerika. Arten är allätare men föredrar bland annat fisk och blötdjur och rövar också, liksom labbar, föda från andra fåglar. Den dödar också andra havsfåglar, bland annat lunnefåglar, mindre liror och tärnor, och tar även en del smådäggdjur.
Ejdergudingarna samlas under sommaren i stora flockar ute till havs, och i september–oktober beger sig alla ejdrar till övervintringsplatserna i södra Östersjön och i Nordsjön. Det mjuka dun som ådan fodrar boet med samlas in och används som stoppning i bland annat kläder.
I mitten på min bild ser man en ejderhona eller ejderåda, hennes ejderdun är mycket eftertraktade.
Ejder är vanlig vid klippiga och steniga kuster där den kan hitta blåmusslor som utgör den viktigaste födan.
Bilden visar en ejderhona som är en dykand. Hon kallas för åda, hanen kallas för guding och den ettårige hanen kallas för hälsing.
I mitten på min bild ser man en kaja som idag finns i stora skaror i våra samhällen, vilket ibland är ett mer eller mindre stort problem.
Bildens kaja är en art i familjen kråkfåglar ochär tydligt mindre än både råkan och kråkan, som man också träffar på i bebyggelsen. Grå nacke och svart hjässa är goda kännemärken för kajan och den ljusa irisen i ögat visar att det är en vuxen kaja.
Kajan är sällskaplig och håller utanför häckningstiden samman i stora flockar, som samlas på kvällarna för att övernatta tillsammans men som sprider ut sig under dagens födosök. Arten håller samman i par, som speciellt under häckningstiden visar stor tillgivenhet för varandra.
I mitten på min bild ser man en hermelin i vinterdräkt eller i vinterpäls, typisk med sin svarta svanstipp som den har året om även till den bruna sommarpälsen.
Ytterligare en bild på en hermelin i vinterdräkt eller i vinterpäls. Hermelinen är tämligen vanlig i södra Sverige, men ändå svår att få syn på. Den trivs bäst i halvöppet landskap med stenrösen eller stengärdsgårdar och med mycket gnagare som är favoritfödan. Trots att den är liten kan den ta så stora byten som kaniner och tjädertuppar.
I mitten på min bild ser man en skogsmård med sin vackra haklapp i beigegulbrunt, ibland är denna haklapp till och med orange eller brandgul. Arten skogsmård eller bara mård lever mest i skog. Den rör sig mest på marken, även om den är skicklig klättrare.
Bilden visar skogsmården som ingår i familjen mårddjur och som inte ska förväxlas med mårdhunden som är ett hunddjur och närmast är släkt med rävar.
Mården livnär sig av små däggdjur och fåglar och förekommer i nästan hela Europa men inte på Gotland.
I mitten på min bild ser man en gräsandshane eller gräsandsdrake, vår vanligaste andfågel. Gräsanden är en mycket anpassningsbar art och finns i så gott som alla miljöer med sött, salt eller bräckt vatten. Den livnär sig av vattenväxter, små vattendjur, blötdjur, kräftdjur, knoppar och skott och olika sorters frön.
Bilden visar en gräsandshane i häckningsdräkt, efter häckningsperioden blir den sedan mer kamouflagefärgat brunspräcklig och dräkten kallas då för eklipsdräkt. Detta beror på att dess flygförmåga mer eller mindre går förlorad under en period på grund av fjäderbyte.
Min bild visar en iller med sin typiska ljusa ansiktsteckning. Iller förekommer i låglänta, fuktiga skogsområden, i Sverige norrut till Värmland och Uppland. Iller har blivit populär även som sällskapsdjur.
I mitten på min bild ser man ytterligare en bild på en iller. Arten har tyvärr gått tillbaka starkt i antal som en följd av våtmarkernas krympande arealer. Illern lever ensam, är nattaktiv och livnär sig främst av små däggdjur, fåglar, grodor, daggmaskar och insekter.
Bilden visar en grävling, som är ett mårddjur, en art som har ökat i antal och som mestadels "sover" under vintern. Trots att grävlingen är vanlig i södra Sverige är den inte lätt att se eftersom den är nattaktiv. Man har bäst chans att få syn på den tidigt på morgonen och på kvällen. Tyvärr verkar grävlingen ha svårt att anpassa sig till biltrafiken, och varje år dödas mellan 20000 och 30000 grävlingar i trafiken i Sverige.
Bilden visar grävlingen med sin typiska ansiktsteckning. Födan består av daggmaskar, ägg, smågnagare, kaninungar, insekter, sniglar och på hösten även mycket växter, bland annat havre och frukt. Under vintern kommer grävlingen bara ut ur sitt gryt vid mildväder.
Bilden visar en gröngling som är en hackspett och stannfågel. Gröngölingen livnär sig framför allt av myror och myrpuppor, men tar också larver av vedinsekter och ibland bär och frön. På vintern ser man ofta hur den har gjort stora hål i myrstackar under jakten på myror och myrpuppor.
Bilden visar en råtta av arten brun råtta. Brunråttan är mycket anpassningsbar och finns numera över nästan hela Jorden utom i arktiska områden. Den har följt människan med fartyg och andra transporter och lever främst i och i närheten av bebyggda områden. Den finns bland annat i avloppssystem, lagerutrymmen, ladugårdar och på soptippar, men även i naturen, då ofta nära vatten.
Brunråtta kan närmast förväxlas med svartråtta som dock numera bara påträffas tillfälligt i Sverige, framför allt i hamnar. Svart råtta är numera rödlistad som ”Nationellt utdöd” eller ”RE” i Sverige. Brun råtta är däremot desto mer förekommande hos oss.
Bilden visar en liten näbbmus till vänster och en mullvard till höger. Näbbmusen är närmast släkt med igelkotten och mullvaden och de tillhör alla gruppen insektsätare. Näbbmusen är, trots namnet, ingen mus, gnagare, utan en insektsätare.
Näbbmöss finns på alla kontinenter utom Australien och Antarktis och de hör till de minsta av alla däggdjur och liknar antagligen de första placentadäggdjuren. I Sverige finns arterna vanlig näbbmus, dvärgnäbbmus, mindre dvärgnäbbmus, vattennäbbmus, lappnäbbmus och taiganäbbmus. Placentadäggdjur, moderkaksdjur, högre däggdjur omfattar alla nu levande däggdjur utom pungdjur och kloakdjur. Dessa skiljer sig genom att de har en moderkaka, placenta, genom vilken fostret får näring direkt från modern under sin utveckling.
Min bild visar en mullvad med sin sammetsmjuka, täta och helt svarta päls. Som anpassning till liv nere i marken saknas ytteröron. Ögonen är mycket små och framfötterna är kraftigt förstorade till skovlar och utrustade med långa klor för att underlätta grävning.
Bilden visar en skogssork, även kallad ängssork, som är en art i familjen råttdjur. Den finns i hela Sverige utom på Gotland och i norra Norrland. Ugglor äter sorkar och ett ugglepar med ungar kan ta upp till 4 000 sorkar årligen.Del 2 i krönikeserien om Fågelforsskolans biologisamlingar kommer imorgon, välkomna tillbaka då!
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan