Damberg&naturen

Det jobbades för fullt i kylan, och trots kylan, med att färdigställa taket på det nya huset på Kaffegatan i Skillingaryd som ligger granne med Gropabäcken och Västra lägret på Skillingaryds skjutfält eller Skillingaryds övningsfält som det också heter.

Bilden visar en tamduva, "Columba livia domest.", där domest. står för domesticerad. sittande under taket på Kompaniförrådet i Västra lägret på Skillingaryds skjutfält, en plats de häckat på under många år. Domesticering är människans förädling av från början vilda arter genom avel.

Kompaniförråd i Västra lägret var ett förråd för övningsmateriel med beteckning byggnad 136. Huset byggdes år 1897 som kompaniförråd för åtta kompanier. Varje kompani hade en dörr fram och en på baksidan samt en skylt som angav varje kompanis nummer och färg. Byggnadens norra del nyttjades som skrädderi. Huset har även använts bland annat som skjutfältsexpedition.

Tamduvan är en form av klippduva, ”Columba livia”, och utveckling till tamduva går mer än 5 000 år tillbaka i tiden, då olika duvraser började hållas för sina speciella egenskaper, till exempel färg och teckning eller förmåga att på begränsade avstånd återvända till duvslaget. Dessa senare duvor användes ibland annat Egypten som budduvor, med vilka depescher och meddelanden sändes. Tidigt kända raser av budduvor var till exempel kråsduvor samt även några krävduveraser.

I Grekland använde man sig tidigt av brevduvor för att förmedla skriftliga meddelanden. Det äldsta bevarade omnämnandet av duvpost härrör från Anakreon 530 före Kristus, och romarna Plinius och Aelianus berättar att brevduvor utnyttjats under mycket lång tid. Även i Kina fanns tidigt brevduvor. De skyddades mot rovfåglar genom att de var försedda med pinglande klockor.

Araberna var de första som genom medveten avel och dressyr försökte få fram effektiva brevduvor. Duvorna var snabbare än en ryttare och utsattes inte för samma risker för överfall. Den enda nackdelen var att de inte kunde belastas så mycket. I Syrien och Egypten tillverkades därför ett papper som var speciellt lätt, så kallat fågelpapper, och som i formatet 6×9 centimeter kunde medföras av duvan. Under 800-talet organiserade araberna en särskild brevduvepost där duvorna flög i stafett mellan olika brevduvestationer och vid varje station fästes brevet vid en annan duva som flög nästa sträcka.

De första tamduvorna kom till Europa under korstågstiden under 1200-talet och 1300-talet, men började inte användas som budduvor förrän under 1400-talet. Den första beskrivningen av hur de kunde utnyttjas skrevs på tyska redan år 1376. I flera länder var rätten att hålla duvor knuten till jordbesittning och i Frankrike fram till revolutionen år 1789 ett privilegium bara för adeln.

Napoleon hade brevduvor med sig under det egyptiska fälttåget åren 1789–1799. Även i Storbritannien började man använda dem, bland annat för meddelanden från fartyg till havs. Under belägringen av Paris åren 1870–1871 spelade brevduvor en stor roll för förmedling av nyheter och militära rapporter, vilket ökade intresset för dem. I många länder fick de militär användning, och under första världskriget förekom stora mängder brevduvor i bland annat den tyska armén. De krigförande staterna utnyttjade under andra världskriget brevduvor i stor skala. Cirka 17 000 duvor, uppfödda i Storbritannien, släpptes ned i fallskärm till motståndsrörelserna i det ockuperade Europa, och cirka 2 000 återvände med meddelanden.