Vasabroveken, Viltvattnet, Mellersta Boglös och Götafors, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 893 20250215
Har ni missat mina naturkrönikor som handlar om Fågelforsskolans fina biologisamlingar så är det bara att skrolla ner till krönikorna 885-888.
Gamla rotvältor är både farliga men också spännande att studera för den biologiska mångfaldens skull. Denna gamla välta visar även områdets jordlager och sandlager och i mörker blir de till skrämmande väsen från sagornas och sägnernas spännande värld.
Denna rotvälta finner man i naturskogen i Mellersta Boglös på Skillingaryds skjutfält.
En rotvälta uppstår när ett träd bryts omkull av vind eller snö, så att rotsystemet med vidhängande jord följer med. Rotvälta kan vara flera meter i diameter och om stammen kapas av först när jorden frusit kan rotvältan förbli stående.
När jorden tinar upp kan den falla tillbaka och då skada eller döda såväl människor som djur.
Jag ser ett flertal mer eller mindre otäcka ansikten i rotvältan, hur många ser ni?
Bilden visar en ung och orange klibbticka med mörk äldre bas, en svamp som är en brunrötare och här växer på en gammal mossblupen granlåga i Mellersta Boglös där svampen ytterst bryter ner granveden till socker.
Brunrötesvampar, eller brunrötare, är vednedbrytande svampar. De växer i lumen, vilket är hålrummet innanför cellväggen där själva vedcellen en gång fanns, och bryter ner cellulosa och hemicellulosa genom en omfattande depolymerisering. Ligninet modifieras kraftigt och blir brunfärgat.
Depolymerisation är en mycket vanlig process. Nedbrytning av mat involverar depolymerisering av makromolekyler, såsom proteiner. Depolymerisering är bland annat relaterad till produktion av kemikalier och bränslen från biomassa och i detta fall krävs vanligtvis reagens. Ett enkelt fall är hydrolysen av cellulosa till glukos genom inverkan av vatten. I allmänhet kräver denna process en syrakatalysator men slutresultatet blir C6H12O6, det vill säga, sockerarten glukos.
De mossbelupna och vackra granlågorna, som exempelvis denna i Mellersta Boglös på Skillingaryds skjutfält, är en perfekt växtmiljö för ett mycket stort antal av olika arter i den biologiska mångfalden.
Mossor och lavar på utsidan och svampar samt många olika arter av små och mindre djur inuti den döda veden.
Många arter som är knutna till död ved omfattas av den svenska rödlistan och cirka 1000 rödlistade arter är någon gång i sin livscykel beroende av död ved eller av andra vedlevande organismer.
Denna granhögstubbe med klibbtickor är vacker som en staty och finns i Mellersta Boglös naturskogsliknande miljö på Skillingaryds skjutfält.
För de eller den som vill se en mycket varierad och rik biologisk mångfald är skogsmarken i området en verklig guldgruva.
Besök gärna men kontrollera noga att fältet är öppet och att ingen skjutning pågår, det är både mycket farligt men också mycket dyrt om ni ertappas!
Bildens revlummer eller lustigfräs, ”Lycopodium annotinum”, är en art i familjen lummerväxter som är flerårig med meterlånga, krypande stammar och 8–30 centimeter höga, upprätta grenar med 6–10 millimeter långa, tättsittande, barrlika och något vassa blad. De 1,5–3 centimeter långa sporaxen sitter ensamma i grenspetsarna. Arten är cirkumpolär och växer i något fuktig, mager skogsmark, i Sverige allmänt i hela landet med undantag för Skåne, Blekinge, Öland och Gotland, där den är mindre allmän, arten når upp i fjällbjörkskogen och i fjällen förekommer också underarten nordlummer. Bildens revlummer växer i naturskogen i Mellersta Boglös.
Björnmossa, ”Polytrichum commune”, art i gruppen bladmossor och är en mörkgrön, mycket storvuxen mossa, som kan bli drygt 50 centimeter hög. Den växer i stora, kuddformiga tuvor och sporhuset är mycket stort, fyrkantigt och täckt av en mössa. På övergången mellan sporhuset och dess skaft finns en väl markerad insnörning, en krage som kallas apofys. De ganska stora, vanligen tillbakaböjda bladen är syllika och har en borstlik spets samt sågade kanter, vilket syns tydligt i förstoring. Arten föredrar näringsfattig sumpskog och är allmän i hela Sverige, och dess totala utbredning omfattar tempererade och kalla trakter på både norra och på södra halvklotet.Björnmossor, ”Polytrichum”, är ett släkte av bladmossor som är ganska grova mossor vilka växer i lösa tuvor som kan täcka stora arealer. Bladen är styva och liknar enbarr. Sporhuset är fyrkantigt med en hårig, helt täckande mössa. Tandkransen eller peristomet, består av 64 tunglika tänder och sporhusets skaft eller seta, är långt och tjockt. Släktet omfattar cirka 100 olika arter i tempererade och kalla trakter. I Sverige finns tio arter, bland annat bildens björnmossa men också enbjörnmossa och hårbjörnmossa med flera.
Granvitmossa, ”Sphagnum girgensohnii”, är en art i gruppen bladmossor som bildar lösa, ofta vidsträckta ljust gröna mattor i fuktig granskog. Den kan dock i ljusexponerade lägen bli brunaktig men aldrig röd, vilket skiljer den från andra närstående arter. Stammen, som kan bli 15 centimeter hög, är styv och bräcklig. Genom att sidogrenarna är ordnade i fem rader ser mossan ovanifrån ut som en femuddig stjärna. Stammens blad är tungformiga med fransig framkant, medan grenarnas blad är kilformiga. Arten, som hör hemma i Sverige, Europa, Asien och Nordamerika, är allmän i hela vårt land.
Bilden visar granvitmossa och björnmossa sida vid sida i Mellersta Boglös naturskog.
Den kraftiga och mörkt gröna björnmossan omsluter den ljusgröna granvitmossan som växer i mitten, bilden är tagen i Mellersta Boglös på Skillingaryds skjutfält. Sceneriet är en vacker komposition i färg och form från naturen.
Den gamla granlågan har på sin undersida blivit växtplats för en resupinat knölticka, "Neoantrodia serialis", även detta i naturskogen i Mellersta Boglös.
Knölticka, ”Neoantrodia serialis”, är en brunrötare som man vanligtvis finner i barrskog, helst i granskog. Arten växer på stubbar och liggande stammar av gran, mer sällan på tall.Arten är en intressant och viktig svamp inom skogsekologi, vars bidrag till nedbrytning av trä och återföring av näringsämnen hjälper till att upprätthålla skogarnas hälsa och mångfald.
Genom att studera och förstå denna och liknande svamparters roll kan vi främja en mer hållbar hantering av våra naturliga resurser och ekosystem.
Knöltickan karaktäriseras av sina flera små, överlappande fruktkroppar som kan anta en knölig form men som här när den är mer eller mindre helt vidvuxen på ovansidan visar den bara sin ljusa till vita undersida med porerna där sporerna bildas. Dessa fruktkroppar är vanligtvis ljusbruna till gulbruna med en något oregelbunden yta. De bildar ofta serier av lager på död ved, vilket givit arten dess namn ”serialis”. Fruktkropparna är täckta av små, runda porer på undersidan, vilka är vita till ljusbruna och utgör en viktig del av svampens sporbildande struktur.
Bilden visar en resupinat fruktkropp tätt tryckt mot underlaget och med det sporproducerande skiktet på utsidan vilket sker hos vissa tickor och skinnsvampar. Resupinat betyder egentligen ”tillbakaböjd”. Granlåga med den resupinata knöltickan är tagen i Mellersta Boglös.
Döda och liggande gamla granar kallas granlågor och den döda veden är mycket viktig för den biologiska mångfalden och livsnödvändig för många olika arter.Idag är den döda veden en bristvara i skogen, men efter insatser från skogsbruket pekar dock trenden uppåt. I skogarna eller naturskogarna på Skillingaryds skjutfält finns det gott om död ved och mängder av spännande arter.
Bilden visar ytterligare en vackert mossbelupen granlåga i Mellersta Boglös.
På bland annat granlågor kan man göra fynd av biologisk mångfald och olika artfynd hjälper oss att bedöma områdets värde ur ett biologiskt perspektiv. Hittar man exempelvis en ullticka eller gränsticka så signalerar det att höga naturvärden utvecklats i området, något som också gäller arterna tallticka och granticka. På granlågorna på Skillingaryds skjutfält är dessa arter ännu inte funna vad jag känner till men den vackert röda brandtickan har jag funnit samt den bruna vedtickan. Jag letar dock envist vidare inom bland annat Skillingaryds skjutfält.Bilden visar en mossbelupen och mycket spännande granlåga i Mellersta Boglös.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan