Fågelforsleden runt med grävskopor väster om Lagan. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 871 20250104
Här har de två stora grävskoporna kört ner mot de gamla åängarna för att gräva ner den stora elkabeln norrut mot ställverket i Skillingaryds norra delar.
Som ni säkert förstår var vägräcket då naturligtvis bortplockat men lutningen är brant och grävskoporna tunga vilket gör manövern imponerande.
Byggnad nummer, K0118.003, i Östra lägret är en Officersförläggning. Hela detta vackra hus formligen lyser tack vare det höga reflektionsvärdet i det starka solskenet och i kylan. Huset används eller användes som förläggning till officerare.
Ljusreflektion mäter hur mycket ljus som reflekteras av en yta, detta kallas ljusreflektionsvärde eller LRV. När en yta blir belyst av en ljuskälla, mäter ljusreflektionsvärde alla ljusvågor och riktningar som reflekteras. För att sätta detta i perspektiv är reflektionsvärdet för en spegel 100%, och när det inte finns någon ytreflektion alls är värdet noll. Här på bilden borde detta reflektionsvärde vara ganska högt i procent räknat från den gula byggnaden i det starka solskenet.
Hemvärnet eller Hv är en del av Försvarsmakten som alltsedan tillkomsten har byggt på frivilligt deltagande. Under vintern 1939–1940 uppstod hemvärnsrörelser spontant på många håll i Sverige och den 29 maj år 1940 beslöt riksdagen att Hemvärnet skulle organiseras och utgöra en del av armén. Hemvärnet indelades då i ett allmänt hemvärn med lokala försvarsuppgifter och ett driftvärn med uppgift att skydda viktigare anläggningar.
Personalstyrkan har varierat genom åren och som mest, vid början av 1980-talet, kunde Hemvärnet mobilisera 110 000 män och kvinnor. Vid beredskapstillstånd och krig kunde ytterligare 100 000 värnpliktiga män och 25 000 personer från de frivilliga försvarsorganisationerna tillkomma. De omfattande reduceringar som genomförts inom försvaret under främst 2000-talet har medfört stora förändringar även för Hemvärnet. Driftvärnet har avvecklats, och Hemvärnet ingår inte längre i armén utan är en egen stridskraft. Hemvärnet har under denna förändring emellertid moderniserats, medelåldern är lägre än på 1900-talet och materielen är modernare än tidigare. Sedan år 1943 utbildas hemvärnsbefäl vid Hemvärnets stridsskola, HvSS, i Vällinge, vid Bornsjön sydväst om Stockholm.
Hemvärnssoldater har civila arbeten som de lämnar någon eller några veckor per år för att vara en viktig del av Sveriges försvar. De ingår i Försvarsmakten och är redo att försvara Sverige med kort varsel och lång uthållighet. De flesta i Hemvärnet har genomfört värnplikt eller annan militär grundutbildning men det finns också specialister som exempelvis sjukvårdare och hundförare utan tidigare militär erfarenhet. Det som utmärker de kvinnor och män som engagerat sig i Hemvärnet är ett enormt engagemang och en likadan försvarsvilja.
Till år 2030 är inriktningen att Hemvärnet ska bestå av en krigsorganisation med 40 bataljoner med totalt 22 000 män och kvinnor. Majoriteten av dessa utbildas inom Hemvärnet och av de utbildningsgrupper som finns vid många av Försvarsmaktens regementen och flottiljer. En del av Hemvärnets personal utbildas av de frivilliga försvarsorganisationerna. Hemvärnssoldaterna tecknar ett avtal med Hemvärnet och är då skyldiga att öva och utbildas minst åtta dagar per år samt stå i beredskap. Hemvärnets förband har hög tillgänglighet och ska kunna påbörja insatser inom sex timmar efter order, fullt ut lösa sina uppgifter inom ett dygn och ha 90 dygns uthållighet. Hemvärnet organiserar också ett 30-tal hemvärnsmusikkårer.
Hemvärnsförbanden finns över hela landet och är därför en viktig resurs i stödet till samhället vid kriser och påfrestningar. Detta kan utgöras av olika typer räddningsinsatser, såsom skogsbrandssläckning, sökning efter försvunna personer, oljebekämpning och skydd mot översvämning. För att bli antagen som hemvärnssoldat krävs att den sökande är svensk medborgare, har fyllt 18 år, har genomgått minst 85 dagars militär grundläggande utbildning samt förklarats godkänd efter den personbedömning som görs av militära och civila myndigheter och i övrigt är lämpad för tjänstgöring inom försvaret. Hemvärnets verksamhet leds av rikshemvärnschefen.
Mitt närmaste befäl vid min inryckning, och under hela min värnplikt, som eldledningsbefäl på 1: a kompaniet, 3:e pluton den 1 juni år 1977, var då sergeant Roland Arvidsson. Den 1 juli år 2005, 28 år efter min inryckning till värnplikt på A6 i Jönköping, tillträdde Roland Ekenberg, som han heter numera, som rikshemvärnschef. Han befordrades den 31 maj år 2017, 40 år efter att jag och mina kamrater träffade honom i det militära, från brigadgeneral till generalmajor och är numera pensionär.
Det är Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, som skjuter skarpt över ljungheden och röken från avfyringen syns borta vid den stora skjutbanan nedom Hässlehultshöjden.Amfibieförbanden verkar där land möter hav och utgör en viktig länk mellan arméstridskrafterna och marinstridskrafterna. Med hjälp av små enheter, snabbgående båtar, minor, robotar och granatkastare utgör de Försvarsmaktens främsta resurs i försvaret av Sveriges många kustnära skärgårdsområden. Amfibieförbanden är en del av marinen med uppgifter på land och Älvsborgs amfibieregemente är, tillsammans med Stockholms amfibieregemente, en del av marinen vars operationsområde utgörs av kustnära zoner, floddeltan, skärgård, inlopp, farleder och hamnar. Med förmågan att operera i och under vattenytan, på land och i luften en unik förmåga och viktig länk mellan arméstridskrafter och marinstridskrafterna.
Det är Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, som skjuter skarpt över ljungheden och röken från nedslagsplatsen syns långt borta på ljungheden och Spännebergen i norr.
Som sista marina utpost i försvaret av landets långa kust och många komplexa skärgårdsområden är Amfibieförbandens huvudsakliga uppgift att med hjälp av bland annat minor, robotar och granatkastare från kobbar och skär förhindra en motståndare från att nå och få fäste på land. Genom användandet av en rad olika båttyper så som stridsbåten, svävaren, bevakningsbåten och trossbåten kan regementets krigsförband hela tiden upprätthålla en hög grad av rörlighet. I kombination med små välutbildade och tillgängliga enheter har man förmågan att på kort tid ta och utöva kontroll över stora ytor, varsomhelst och närsomhelst längs med hela Sveriges kust.
Frostvaxskivling, Hygrophorus hypothejus” var. ”hypothejus”, är en läcker matsvamp som gärna växer sent på hösten ute på tallmoar tillsammans med grårenlav och gulvit renlav. Den kan hittas i relativt stora mänger gärna efter de första frostnätterna och är lätt att lära sig, dessutom saknar den farliga förväxlingssvampar. Det har varit sparsamt med denna svamp i mina trakter i år tyvärr.Varietet eller var. är ett taxon mellan underart och form och som uttrycker en ärftligt betingad variation av några få egenskaper. En varietet består av en population av en eller flera biotyper som uppträder i en mer eller mindre tydlig lokal gruppering inom artpopulationen. En varietet urskiljs på grundval av en eller flera små men tydliga morfologiska karaktärer, eventuellt också genom speciella näringskrav. Frostvaxskivlingen eller numera frostvaxing.
Det fanns lite snö, med betoning på lite, borta vid torpet Ödeveken utmed Fågelforsleden men några timmar senare i regnet som kom var den åter borta.
Bildens håris är ett ganska ovanligt fenomen som bildas när fukt tränger ut ur vattenindränkta trästycken vid temperaturer strax under noll grader, ett annat namn för håris är vätteskägg och syftar på vättarnas förlorade skägg.
Redan år 1918 dokumenterades håris för första gången av den tyske meteorologen och geofysikern Alfred Wegner som även råkar vara upptäckaren av kontinentaldriften. Redan Wegner föreslog att formen skulle vara beroende av närvaron av någon sorts svamp.
År 2015 fann en forskningsstudie bevis för Wegners hypotes att formationen av håris är beroende av att svampen ”Exidiopsis effusa” lever i träet. De visade att träbitar som upphettats så att svampen dog, inte producerade hårisen, medan trä som inte upphettats gjorde det.
Skinnsvampen, ”Exidiopsis effusa”, finner man vanligtvis i ädellövskog men sällan annan skog. Arten växer på ved av ädellövträd men sällan på hägg och björk.
Denna skinnsvamp är en saprotrof, alltså en nedbrytare, som lever i ruttnande trä och då främst i ek och bok. När svampen bryter ned veden och gör den porös så spräcks barken och vatten kan tränga in i pinnen.
De tunna trådarna kan bli upp till 20 centimeter långa och cirka 0.01 millimeter i diameter, det vill säga, ungefär samma storleksordning som mänskliga hårstrån. De växer inte från bark utan bara där stammen ligger bar och rakt ut från träets märgstrålar. Forskningen föreslår att den märkliga formen beror på att ett ämne från svampen förhindrar iskristaller att frysa till på normalt vis, men exakt hur det går till är inte klarlagt.
I torr luft och flertalet minusgrader sublimerar ”hårstråna”, det vill säga, övergår från is direkt till vatten, snabbt och därför krävs en temperatur på strax under 0 grader för att hårisen ska få finnas kvar, men under rätt förhållanden kan håris behålla sin form i flera dagar.
Sublimation eller sublimering är ett ämnes direkta övergång från aggregationstillståndet fast form till gasform, utan att passera mellanfasen flytande form. Motsatsen, den direkta övergången från gas till fast ämne kallas deposition eller desublimation.
Vättar är främst en nordisk benämning på övernaturliga väsen och i förkristen tid tycks vättar ha varit en mer allmän benämning och man skilde mellan sjövättar och landvättar. De sistnämnda var särskilt aktuella på Island, där de fortfarande fungerar som sköldhållare i riksvapnet, de sades nämligen värna landet mot ovälkomna besök, och när sjöfarande närmade sig Island brukade de ta ned skeppets stävdrake för att inte förolämpa eller skrämma landvättarna. Även på Bornholm talade man om landvättar och de ska ha hjälpt till att driva bort svenskarna år 1658.
I mer sentida folklore har vättar figurerat framför allt i svensk övertro, där de i södra Sverige uppfattats som samhällsväsen, bosatta under jorden, ofta under människornas gårdar. I motsats till ensamväsendet tomten hade de dock inget samröre med gårdens folk utom när detta på något sätt störde dem, till exempel genom att smutsvatten eller urin trängde ned till dem. Särskilt barnsjukdomar uppfattades som en hämnd från förorättade vättars sida. Vättetron var, att döma av medeltida omnämnanden, tidigare mer allmänt svensk, och vittror i Norrland är en till fäbodkulturen anpassad utveckling ur vättetron. Det är möjligt att tron på till exempel troll och älvor också har sin bakgrund i vättetron.
Mörk nagelskivling, ”Rhodocollybia butyracea”, finner man vanligtvis i barrskog och blandskog som här utmed Fågelforsleden mycket sent på svampsäsongen. Arten föredrar och växer helst i granskogens förna.
Här utförs grävningsarbeten för att lägga ner elkablar i omedelbar närhet till Lagan och motorvägen utanför Skillingaryd. Elektricitet skall här passera från vindkraftverk i Boarp till ställverk norr om Skillingaryd.
Ett ställverk är en grupp av elkraftsapparater, som kopplar ihop inkommande och utgående ledningar. Det består av både kopplingsapparater och skyddsutrustning och finns i stationer i elkraftnät och i industrianläggningar.
De ingående och utgående ledningarna ansluts i ett ställverk till en eller flera samlingsskenor. Gruppen av apparater från varje ledning till skenan kallas fack.
Ett fack i ett ställverk kan bestå av en lastfrånskiljare med säkring eller av en strömbrytare med frånskiljare. Dessa kopplar in och ur den anslutna ledningen eller komponenten. Dessutom finns det mätutrustning för ström och spänning, som är kopplade till en manövercentral liksom till skyddssystemet.
En utgående ledning från ställverket kan gå till en transformator, som i sin tur är kopplad till ett ställverk för lägre spänning. Den kan också gå till en reaktor eller ett kondensatorbatteri för reaktiv effektkompensering.
Koppar är ett metalliskt grundämne och är en av de sedan forntiden av människan använda metallerna, jämte silver och guld, hörande till myntmetallerna i periodiska systemets grupp 11 och den kemiska beteckningen är Cu.
Koppar och kopparlegeringar används inom områden där hög ledningsförmåga både för el och värme, god korrosionshärdighet, färg, formbarhet, hållfasthet samt lätthet att foga genom lödning är av betydelse.
Koppar var, jämte guld, silver och bly, en av de första metaller som bearbetades av människan. Liksom guldföremålen är de äldsta kopparartefakterna prestigeföremål, kallhamrade från ytliga fyndigheter. När kopparföremål började framställas är svårt att specificera men neolitiska boplatser i Mellanöstern såsom Ali Kosh i Iran och Çayönü och Çatal Hüyük i Turkiet uppvisar dock spår av kopparhantering redan från sjunde årtusendet före Kristus. På andra sidan Atlanten bearbetades koppar från området kring Övre sjön från cirka 2000 år före Kristus, i Sydamerika åtminstone från mitten av första årtusendet efter Kristus.
Den ena grävskopan gräver dike medan den andra grävskopan fyller igen dike, sedan är kablarna på plats under jord eller kanske man borde säga under sand.
En transformatorstation som den norr om Skillingaryd är en station i ett eldistributionsnät med en eller flera transformatorer. Högspänningsutrustningen är indelad i fack som vardera innehåller en transformator eller en ledning och de strömbrytare och frånskiljare med vilka primärobjektet kan anslutas till en eller flera samlingsskenor.
Utöver högspänningsutrustningen finns i stationen kontrollutrustning för mätning, övervakning samt skydd och styrning.
Samlingsskenorna är ställverkets huvuddel och en samlingsskena består av tre fasledare vilka i ett utomhusställverk, med en systemspänning högre än 22 kilovolt, fysiskt kan vara linor upphängda i hängisolatorer eller rör på stödisolatorer och i ett inomhusställverk, med en systemspänning på 22 kilovolt eller lägre, är det rör på stödisolatorer eller rektangulära skenor på stödisolatorer. Det finns också sedan 1980-talet gasisolerade ställverk när systemspänningen är 22 kilovolt och högre där samlingsskenor och kopplingsutrustning är inneslutna i kapslingar fyllda med isolerande gas som är svavelhexafluorid under tryck, vilket medger små isolationsavstånd. Ställverket kan därför byggas utrymmesmässigt mycket kompakt. Spänningsförande delar är inte åtkomliga för beröring och kapslingen avskärmar magnetiska fält.
Ofta har man två samlingsskenor på varje spänningsnivå, och varje primärobjekt kan anslutas alternativt till en av dessa för att olika kopplingsbilder skall kunna åstadkommas och för att stor tillgänglighet och driftsäkerhet skall uppnås.
Bilden visar den av grävskoporna som fyller igen vad den andra grävskopan har grävt upp.
Det går fort och lätt att gräva här på den röda sanden, det fick man lära sig när man var militär och skulle gräva skyttevärn. Bilden visar att här är det åter igenfyllt och vilket innebär att Fågelforsleden har fått en västra sida att vandra på vilket är mycket trevligt, bortsett trafiken naturligtvis.
Röd sand är sand som färgats röd av utfällda järnoxider. Järnsand är en benämning på sand som är rik på partiklar av de järnhaltiga mineralen magnetit eller ilmenit, ofta förekommande längs havsstränder och sjöstränder som här där vi befinner oss på Fornbolmens sandbotten. De tyngre järnkornen tenderar att sedimentera och anrikas i förhållande till de lättare kvartskornen och fältspatkornen.Ilmenit eller titanjärn är ett svart mineral med sammansättningen ”FeTiO3”. Det är vanligt som accessoriskt, vilket betyder tillkommande som bihang eller bisak till mineral, i magmatiska bergarter och kan förekomma i stora mängder i bergarterna diorit, gabbro och anortosit tillsammans med mineralet magnetit. Ilmenit är det viktigaste mineralet för utvinning av titan och en stor del av ilmenitproduktionen erhålls från havssand.
Titan är ett grundämne och en lättmetall homolog till zirkonium och hafnium i periodiska systemets grupp 4, titangruppen. Den kemiska beteckningen är Ti och namnet är kommet efter titanerna. Bland fyndigheter av ekonomisk betydelse märks bland annat Egersund i Norge men även Taberg söder om Jönköping har nämnts men där det aldrig blev någon brytning som tur var. Titaner är i grekisk mytologi tolv odödliga barn till Uranos för Himlen och Gaia för Jorden samt deras söner Kronos, Hyperion, Iapetos, Okeanos, Koios och Krios samt döttrarna Rhea, Tethys, Themis, Mnemosyne, Foibe och Theia. I och med att Zeus, son till Kronos och Rhea, nedstörtade fadern och de andra titanerna i underjorden tog den olympiska gudagenerationen makten. Titanerna ska inte förväxlas med giganter vilka är dödliga barn av samma föräldrar.
Magnetit eller svartmalm är ett starkt magnetiskt järnhaltigt mineral med sammansättningen ”Fe3O4”.
Jag minns en Tofterydsdag för länge sedan där man lyckades utvinna en mindre järnklump ur denna röda sand som jag har berättat om här och nu. Det var mycket spännande att följa den processen på plats i björkdungen i närheten av Ekhults missionshus. Jag undrar om denna järnklump finns bevarad. Ni som vet får gärna höra av er!
Bilden visar hur irriterade sorkar eller mullvadar undrar vad som hänt och omedelbart kommer upp för att se mitt i det nyligen igenfyllda diket.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan