Damberg&naturen

Efter solens nedgång i vår del av världen på det norra halvklotet, är det verkligen mörkt och här är det en gatlampa som är ljuset i det kompakta mörkretmörkret. Tänk när dessa lyktor inte fanns, och det är inte så länge sedan, då hade man egna gårdslyktor. När elekticiteten inte fanns då var det verkligen mörkt efter solen nedgång. 

Fram till senare halvan av 1800-talet, för bara cirka 175 år sedan slarvigt räknat, präglades de svenska hemmen av ett kompakt mörker under vintertid, med inslag av svaga ljuskällor. Med fotogenlampan och den elektriska glödlampan skulle allt dock förändras. Både min farmor och farfar, år 1885 respektive år 1884, och morfar, år 1896, är födda under denna period, det vill säga, ”den senare halvan av 1800-talet” medan min mormor var född år 1903, vilket var ”den tidigare delen av 1900-talet”.

Förr i tiden kunde ingen belysning skingra mörkret i de svenska hemmen, bara lysa upp lite grand. Ljuskällorna var små punkter i ett omgivande mörker. De som hade råd tände ett talgljus, en oljelampa eller ett vaxljus, men den vanligaste belysningen var elden som brann i den öppna spisen. Så var det fram till 1860-talet, då min morfars föräldrar föddes, år 1867 respektive år 1868, då fotogenlampan kom till Sverige och övertog rollen som den centrala ljuskällan i hemmet.

Bara några årtionden senare kom den stora revolutionen, den elektriska glödlampan. Man kan fråga sig hur var det att leva innan dess då vi inte hade lärt oss att på konstgjord väg omvandla natt till dag.

Vi människor är inga nattdjur utan beroende av dagsljus eller belysning för att vara aktiva och verksamma, men de flesta som levde i vårt mörka land förr nöjde sig ändå med att ha bara en enda ljuskälla tänd. Orsaken var naturligtvis brandfaran samt sparsamhet med veden och talgen.

Ingen var å andra sidan van vid något annat och man anpassade helt enkelt sin dygnsrytm efter dagsljuset. Sommarhalvårets dagsljus till långt in på kvällen betydde ofta långa arbetsdagar, vintern däremot kunde bli en tid av relativ lugn och vila.

Bara den som hade råd att slösa med belysningen kunde unna sig att sova mitt på dagen och sitta uppe sent vid tända ljus under kvällen och natten. Bra belysning var kort sagt en fråga om klass, man behövde ha pengar och god tillgång på talg och bivax.

Under mycket lång tid i historien förändrades belysningen långsamt eller knappast alls, men från 1860-talet förändrades sedan allt. Först med fotogenlampor som snabbt ersatte nästan all annan belysning i de svenska hemmen och redan på 1870-talet fanns dessa i alla sorters hem, från skånska herrgårdar och statarbostäder till älvdalarnas byar och samhällen längst i norr.

Men den stora skillnaden kom med det elektriska ljuset, den enda förändring i belysningshistorien som egentligen är värd att prata om, i alla fall om man ser historien i ett långt perspektiv. Uppfinningen av det elektriska ljuset, och särskilt glödlampan från 1910-talet, blev den hittills viktigaste händelsen i människans historia, i alla fall när det gäller balansen mellan ljus och mörker i våra liv. Det var på 1870-talet som elektrisk belysning började användas i Sverige, första gången som arbetsbelysning på ett par sågverk i Hälsingland och Dalarna, Marma och Näs, år 1876.

Men det var glödlampan med volframtråd som från 1910-talet gjorde elektrisk belysning till standard i svenska hem. I samma takt som det drogs elektriska ledningar från kraftstationer och elverk till gårdar på landet, till städer och byar, blev fotogenlampan historia.

I det moderna samhället uppstod efterhand en uppsjö av olika elektriska ljuskällor, golvlampor, taklampor, skrivbordslampor, julljusstakar, lysrör i kökslampan, och mycket mer.

I dagens moderna samhälle har elektriciteten helt tagit över våra liv och livsmönster och det verkar inte finnas något slut på detta moderna äventyr.