Fågelforsrundan, sommarmusseron och häckande svartvit flugsnappare i Östra lägret. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 957 20250705
Inte långt ifrån gaveln på det höga men smala sjukhuset i Östra lägret på Skillingaryd pågår, eller snarare pågick en lyckad häckning av svartvit flugsnappare. Här är det hanen som är på väg in till ägg eller ungar.
Här ser man det lyckliga föräldraparet flugsnappare sittande och vilande på en gren bara några meter från holken och det gamla sjukhuset.
Svartvit flugsnappare häckar i skogar, parker och trädgårdar där bohål och gärna holkar finns att tillgå. En hane har ofta flera honor, av vilka en hona får mest hjälp med ruvning och ungarnas matning.
Svartvit flugsnappare, ”Ficedula hypoleuca”, här en hane, är en av de fåglar som gärna häckar i uppsatta holkar. Den kan vara aggressiv och köra bort mesar från en holk även om dessa påbörjat sin häckning. Efter ruggningen på sensommaren blir hanen mer lik honan genom att det mesta av hans svarta partier ersätts av gråbrunt.
Det är här drillsnäppan häckar i år, det vill säga, någonstans i eller runt denna risvase av fallna träd i Lagan. En av fåglarna sitter faktiskt på stammen vars ena del slutar i solens blänk i Lagans vatten.
Drillsnäppa, ”Actitis hypoleucos”, numera rödlistad som ”Nära hotad” eller ”NT”, häckar längs steniga och grusiga stränder, gärna med ett visst sandinslag, längs rinnande vatten och vid näringsfattiga sjöar över hela landet. I Östersjöns skärgårdsområden häckar drillsnäppan längs kala klippstränder eller stenstränder på skogsklädda öar och i kustområdena verkar den föredra stränder som gränsar mot täta albestånd.
Drillsnäppan bedömdes år 2015 som ”Livskraftig” eller ”LC” men minskningstakten de senaste 15 åren medför nu att kriterierna för ”Nära hotad” eller ”NT” blir uppfyllda.
Huvudorsaken till artens minskning är okänd men kan bero på igenväxning av stränder liksom på händelser i övervintringsområdet.
Tänk om denna kraftfulla och tjocka svarta skogssnigel istället hade varit 3 meter lång och 1 meter hög samt producerat ett glidslem som gjorde den snabb som en gepard då hade det verkligen inte varit roligt att möta denna best med munnen full av tänder här på stigen utmed Fågelforsleden.
Sommarmusseron, ”Melanoleuca strictipes”, växer vanligtvis på marken i ängsmark och i ädellövskog. Här växer den på ganska fuktig mark invid Lagans gamla åfåra strax söder om Abbotens bro utmed Fågelforsleden i Skillingaryd.
Sommarmusseron har en 4–12 centimeter bred, ganska tunn, först vit, sedan gulbrunaktig hatt, som oftast har en låg puckel i mitten.
Arten påträffas sommar och höst mer eller mindre allmänt i lövskogar och på ängar och är oätlig, troligen svagt giftig.
Skivorna hos sommarmusseronen är vita och sitter tätt, och den 6–12 centimeter höga foten är vit och trådig. Köttet hos sommarmusseronen är vitt och doften något unken. Smaken är först mild, sedan obehaglig.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan