Naturen i Halland, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 966 20250726
Den unga gråtruten ligger här och vilar på ett nästan kav lugnt västerhav denna kvalmiga dag med kraftig åska och kraftiga åskskurar. Det är just nu inte tillrådligt att gå ner i vattnet för ett dopp då åskan mullrar och blixtarna lyser upp den ljusa dagen ännu mer. Gråtruten verkar dock inte bekymra sig för den vet nog inte om riskerna med vatten, åska och blixtar.
Alpslide, ”Aconogonon alpinum”, är en art som bedöms ha en hög invasionspotential men en för närvarande låg ekologisk effekt. Om arten sprider sig i större utsträckning till naturmiljöer kan den påverka den biologiska mångfalden genom att konkurrera om växtplatser med inhemska arter. Arten är en härdig, storväxt, flerårig ört som härstammar från bergiga trakter i södra Europa och Asien och har under lång tid har odlats i trädgårdar. Den har små vita blommor och blommar från juli till september och kan bli upp till en meter hög. Arten hittas idag främst kvarstående vid ödetomter, längs vägkanter, vid trädgårdsutkast och tippar. En del fynd är dock gjorda i naturen, främst i lövskogar och igenväxande ängar. Alpslide förekommer i hela landet, även i den norra delen.
Kantkremla, ”Russula vesca”, är en matsvamp som växer i både barrskogar och lövskogar och ofta återfinns den efter skogsstigar eller vägar. Svampen är lik mandelkremlan, men är vitsporig. Den blir 4–6 centimeter hög och 5–10 centimeter bred. Hatten är först halvklotformad, men viker sedan ner sig och blir nedtryckt i mitten. Färgen på hatten är ljusbrun till rödbrun, ofta med en vit kant längst ut mot kanten, därav dess namn.
Mindre guldvinge, ”Lycaena phlaeas”, förekommer i hela Norden, men är bara allmän i den södra hälften. Arten påträffas främst på solexponerade klippängar, strandklippor och friska ängar med torrare partier. Den etablerar sig ofta kortvarigt i störda miljöer med sparsam vegetation, till exempel i grustäkter, längs banvallar, vägar och vid lantgårdar. Värdväxter är främst bergsyra, ”Rumex acetosella”, men också ängssyra, ”Rumex acetosa”.
Föryngringen för skrattmåsarna har glädjande nog fungerat med tanke på denna unga skrattmås som ligger och födosöker i tången invid klipporna. Skrattmåsen var en mycket vanlig häckfågel i mer eller mindre stora kolonier fram till skiftet mellan 1980-tal och 1990-tal då de i princip försvann.
Kanske är de nu på väg att så smått återhämta sig men de har mycket långt kvar till storhetsåren för 40 år sedan.
Skrattmås, ”Chroicocephalus ridibundus”, är numera rödlistad som ”Nära hotad” eller ”NT” och häckar vid sjöar, havsvikar och vattendrag samt på öar och skär vid kusten. Den är spridd över hela landet, dock sällsynt i Lappland. 
Arten skrattmås har bedömts som ”Livskraftig” eller ”LC” vid tidigare rödlistningstillfällen men minskningstakten under de senaste 24 åren medför nu att kriterierna för ”Nära hotad” eller ”NT” tyvärr blir uppfyllda. Antalet reproduktiva individer överstiger därmed gränsvärdet för rödlistning.
Skrattmåsen blir mellan 34–37 centimeter lång och vit med svartspetsade grå vingar. Huvudet är sommartid mörkbrunt, vintertid vitt med en mörk fläck bakom varje öga. Näbb och ben är mörkt röda. Arten häckar i kolonier ofta flera tusen par i vassjöar och träsk, ibland också på holmar vid kusten eller i stadsparksdammar. Den är generalist i födovalet och söker ofta mask på åkrar efter plöjande traktorer eller tar flygmyror. Arten häckar i Europa och Asien till Japan, i hela Sverige utom i fjällen och Norrlands inland. I Sverige ökade den kraftigt i antal under större delen av 1900-talet, men gick kraftigt tillbaka under 1980-talet.
Bildens stånds, ”Jacobaea vulgaris”, är en art i familjen korgblommiga växter och är en tvåårig eller flerårig ört. Bladen är mörkgröna och flikiga och blommorna är gula. Under plantans första år bildas en låg bladrosett med mörkgröna parflikiga blad och först andra året blommar plantan, vilket sker i juli–september. Stjälken blir mellan 30–100 centimeter hög och är djupt fårad, gleshårig, rödbrun och förgrenad. Blomkorgarna hos arten stånds sitter i kvastlika samlingar och skyddas av holkfjäll. Både strålblommor och diskblommor är gula och diskblommornas frukter är finhåriga medan strålblommornas frukter är kala. Fröna gror vanligen under hösten eller våren därpå, men de kan ligga vilande i jorden i flera år.
Stånds anses inhemsk i stora delar av Eurasien men har spritts invasivt i bland annat USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien. I Sverige förekommer stånds främst i de södra delarna men även i kustnära områden upp i Norrland. Växten trivs bäst på näringsfattiga marker och hittas framför allt i vägkanter, på banvallar och i betesmarker. Stånds innehåller pyrrolizidinalkaloider som omvandlas i levern till giftiga dehydropyrrolizidinalkaloider därför är det främst levern som drabbas i form av leversvikt, som kan vara akut eller kronisk. De metaboliter som bildas i levern vid nedbrytning av dehydropyrrolizidinalkaloider binder till DNA irreversibelt och skadar därmed cellerna allvarligt. Effekten av pyrrolizidinalkaloider är kumulativ, det vill säga det totala intaget av pyrrolizidinalkaloider är avgörande för den toxiska effekten oavsett under hur lång tid som alkaloiderna togs upp. Betande djur kan få i sig stånds men det är dock relativt ovanligt att djuren får i sig så mycket pyrrolizidinalkaloider att de blir sjuka. Färska ståndsplantor har en besk smak, vilket gör att djur undviker att äta dem men om djuren trots allt får i sig skadliga mängder av stånds över tid kan de bli utmärglade och förlora aptiten. Därefter kan symtom som blodiga diarréer, svag och snabb puls samt förlust av rörelsekontroll förekomma. I värsta fall kan leverskadorna leda till döden.
Den avslutande bilden för denna gång är på det vackra gränsberget Trossnäs mellan Långasand och Ugglarp. Här är det alltid lika roligt och spännande att vandra, klättra, botanisera och beundra den vackra faunan både på land och en bit ut i havet. Gå försiktigt på klipporna!
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan