Damberg&naturen - Fågelforsleden, floran, storlommen samt klotter och klistermärken. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 954 20250628

Fågelforsleden, floran, storlommen samt klotter och klistermärken. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 954 20250628

Fågelforsleden är nyklippt utmed kanterna vilket gjort den mera handikappvänlig men det är bara fram till det gamla bostället Ödeveken eller Öaveken cirka 200 meter söder om Abbotens bro över Lagans gamla åfåra. Därefter är det drygt hundra meter som också borde klippas för att underlätta för framförandet av en rullstol.

Stenmåra, ”Galium saxatile”, är en lågväxt, flerårig ört som växer tillplattat och mattbildande och blir mellan 5–30 centimeter hög. Stjälken är grenig, slät och liggande förutom blommande skott som är uppstigande. Den har ingen bladrosett och stjälkbladen sitter i kransar om 4–6 styck och är 0,5–1 centimeter långa, smalt omvänt äggrunda och uddspetsiga. Arten har knoppar som är mycket små och runda, frukterna är millimeterstora, spetsigt vårtiga och sitter på korta skaft från bladvecken.

Stenmåra bildar utbredda mattor med sina kransställda blad och de nedre bladkransarna har fyra blad, de övre har sex blad. De är oftast rikblommande men bara under en kort period med vita, 2–4 millimeter breda blommor.

Bildens krustistel, ”Carduus crispus”, är en art i familjen korgblommiga växter och är en tvåårig, 60–180 centimeter hög ört med upptill grenig stjälk. De avlånga, tandade till flikiga och undertill vanligen vitludna bladen har fina, hårlika tornar. Bladen löper ned längs stjälken, där de bildar starkt krusiga vingkanter. De 1–2 centimeter breda, nästan klotrunda korgarna sitter ofta tre till fem tillsammans i skottspetsarna under juni–september. Blommorna är rödlila och frukten har hårpensel. Arten, som hör hemma i Europa och Asien och som har spritts över till Amerika, är tämligen allmän i hela Sverige, växer mest på vägkanter och ruderatmarker och är starkt gynnad av kväve.

Bildens blommande stinknäva, ”Geranium robertianum”, är en art i familjen näveväxter och är en 1-årig till 2-årig, 20–50 centimeter hög, illaluktande ört med utstående, hårig och ofta röd stjälk. Bladen är fingrade, med flikiga småblad och de 15–20 millimeter vida blommorna som kommer under maj–september har vitstrimmiga rosenröda kronblad. Arten är cirkumpolär på kväverik klippig och stenig mark och i Sverige är arten allmän norrut till Uppland och mindre allmän norr därom till Jämtland.

Det vetenskapliga artnamnet ”robertianum” är ett hedrande till kung Robert II av Frankrike, den fromme, som levde under 1000-talet.

I Finland går växten under namnet vägglusgräs.

Taltrasten sitter kvar i sin favoritgrantopp i området strax norr om Abbotens bro där den förgyller promenaden eller vandringen med sin vackra och upprepande sång.

Bildens storlom, ”Gavia arctica” som här vilar en stund i Fågelforsdammen, är en art i fågelfamiljen lommar och är mellan 56–69 centimeter lång och har svartvita vingar, vit undersida, grå nacke och hjässa samt svart strupe och svartstreckade halssidor. Vintertid är den dock enfärgat mörk på ovansidan, vit undertill. Arten häckar i klarvattensjöar i norra Eurasien och västligaste Alaska, i Sverige söderut till norra Skåne. Den är välbekant för sitt ödsliga och klagande, vittljudande spelläte under våren. Storlom har föranlett en rik flora av sägner, särskilt i norra Sverige, bland annat har lätet ofta förknippats med döden och dödsriket. Jag tycker dess läte bara är vemodigt och vackert.

Bildens ängsbräsma, ”Cardamine pratensis”, växer här mellan stenarna i dammvallen i södra delen av Fågelforsdammen och är en art i familjen korsblommiga växter. Det är en flerårig, 20–50 centimeter hög ört med parbladigt sammansatta blad, där stjälkbladens småblad är smala och rosettbladens småblad breda och rundade. Groddknoppar bildas på bladen och de 15–20 millimeter vida blommorna som kommer under maj–juni är ljust violetta till vita och sitter i toppställda, kvastlika samlingar. Frukten är en 2–3 centimeter lång skida. Arten, som är cirkumpolär, växer på fuktig ängsmark och i diken och är allmän i hela Sverige och når i fjällen upp i mellanalpina bältet. Arten är dock mycket variabel, och flera underarter har urskilts. Arten kan användas i sallader och som spenat och soppgrönsak. Fröna kan användas som krydda, bland annat till senap och inom folkmedicinen har växten använts mot skörbjugg och kramptillstånd.

Bildens vackra ormbunke, ekbräken, växer också här, likt ängsbräsman på förra bilden, mellan stenarna i dammvallen vid Fågelforssdammen. Ekbräken har en mycket vacker och nästan lysande ljusgröngul färg som söker ögat och arten är därför ofta lätt att finna.

Ekbräken, ”Gymnocarpium dryopteris”, är en art i ormbunksfamiljen träjonväxter och har en glänsande svart, glest fjällig, krypande och något grenig jordstam, varifrån de 15–25 centimeter långa, fina, nedtill svarta, upptill brungulaktiga bladskaften utgår. De tunna, 10–40 centimeter långa triangulära bladen är kala, tunna, mjuka och nästan lysande ljusgröna samt är fingrade med tre nästan lika, skaftade flikar, vilka är ytterligare uppflikade. Sporgömmena, som sitter på bladens undersida, är runda och arten, som växer i skogar och lundar, ofta på stenig och blockig mark samt skuggigt, hör hemma i Europa, Asien och Nordamerika samt på Grönland. Den är allmän i hela Sverige och påträffas ända upp i fjällens lågalpina region.

Bildens femfingerört eller silverfingerört, ”Potentilla argentea”, är en art i familjen rosväxter och är en flerårig ört med upprätt, grenig jordstam, varifrån den 15–30 centimeter långa, vitfiltade, nedliggande eller upprätta stjälken utgår. Bladen är vanligen femfingrade och sitter dels i en basal rosett samt dels längs stjälken och de övre bladen kan vara trefingrade. Småbladen är parflikiga och på undersidan silvervita av filthår medan ovansidan är grön och blank eller hårig, ibland silverhårig. De gula blommorna sitter i kvastlika samlingar i stjälktopparna under blomningen i juni–augusti. Femfingerört kan bilda frön utan föregående befruktning, så kallad apomixis, och förekommer i ett flertal småarter.

Arten, som växer på torr sandmark eller mer näringsrik torr mark, hör hemma i de tempererade områdena i Europa och Asien. Den är i Sverige allmän norrut till Härjedalen, norr därom är arten mindre allmän.

Sluta genast upp med dessa dumheter, det är så irriterande och dessutom så svårt att få bort!

Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.

//Dan