Hagshult, klockstapeln och dess historia. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 912 20250328
Klockor lär ha kallat till kyrkorna redan i samband med det första kristnandet. Den äldsta svenska avbildningen av en klockstapel med klockor är vävnaden från Skog i Hälsingland som finns på Historiska museet sedan den återfanns i början av 1910-talet. Bildväven som är daterad till 1200-talet framställer bland annat en stiliserad kyrkobyggnad med en klockstapel vid sidan om kyrkans kor. Man kan se tre personer som med hjälp av rep ringer i två klockor som hänger ett våningsplan högre upp i den i genomskärning avbildade byggnaden. Lillklockan manövreras av en person och storklockan rings av två personer tillsammans. Vävnaden visar även flera klockor som hänger i kykobyggnaden. Den kristnande processen sträckte sig över en lång tidsperiod. De tidigaste missionsförsöken utfördes på 700-talet men kristendomen kom inte att nå Norden på allvar förrän på 1000-talet.
Under vikingatiden, under åren 750–1050 efter Kristus, gjorde vikingar och köpmän långa handelsfärder och kom i kontakt med den kristna läran och kringresande lät döpa sig ute på kontinenten. Nordens kristnande började således genom kontakter med andra kristna länder. På det individuella planet var det genom dopet man kristnades. Det övergick därefter till att bli ett kollektivt kristnande. De tidigaste missionsförsöken utfördes på 700-talet men kristendomen kom inte att nå Norden på allvar förrän på 1000-talet. Det blev en successiv övergång från fornnordisk asalära till kristendom. Den förkristna tidens många gudar ersattes av en enda allsmäktig Gud. Missionen i Skåne skedde främst från tyskt och anglosaxiskt håll.
Den nya religionen medförde många förändringar i samhället men till en början hade kristendomen och kyrkan ingen stark organisation, men med tiden blev det en myndighet med allt större makt och prästerskapet fick en hierarkisk struktur. Under kristendomen började man uppföra fasta kultbyggnader i form av kyrkor. Sockenkyrkan blev symbolen för det nya kristna samhället.
Kyrkobyggnaderna kom i många fall att uppföras där de tidigare kultplatserna hade legat, dels för att man skulle hindra besök av kultplatsen, dels för att det var en plats som människan hade för vana att besöka. Vid kristnandet började begravningar ske i anslutning till kyrkobyggnaden, i kyrkogårdens vigda jord, och brännandet av kroppar upphörde. Kristnandet innebar en samhällsstrukturell förändring och medförde en begynnande utveckling av en statsmakt. En hierarkisk kyrkoorganisation och flera nordiska kungariken växte fram. En ny samhällelig organisation med mer specialiserade former utvecklades och de äldre herreväldena suddades ut och blev en del av det kristna kungadömet. Kungen, aristokratin och kyrkan fick privilegier och en del av det folket producerade skulle kontinuerligt överlåtas till denna överhet. Det danska riket enades i slutet av 900-talet och Skåne blev en del av detta nya kungarike.
Runstenar började resas under vikingatiden och kunde framåt 1000-talet få inskriptioner som rörde den kristna trosföreställningen. De förekom i vissa fall vid tingsplatser vilket visar på tingets påverkan på kristnandet. I Skårby socken i Skåne stod det vikingatida Hunnestadsmonumentet, bestående av åtta stenar med både hedniska och kristna motiv. Monumentet uppfördes i början av 1000-talet och vittnade om att den skånska kristnandeprocessen hade inletts. Idag återstår tre av dessa stenar och finns bevarade på Kulturen i Lund.
Jellingestenen i Danmark, som dateras till omkring år 980 efter Kristus, är en källa till Harald Blåtands kristnande av landet. Han har på stenen nämnt sig själv med inskriptionen ”den Harald som vann sig hela Danmark och Norge och gjorde danerna kristna”. Helgonkulten blev en del av den kristna religionen och kulten medförde en lokal religiös identitet och helgonen blev en länk mellan människan och Gud. Förkristen kult kunde knytas till ett helgon eller helgedom och på så sätt få kristen legitimitet. Med kristendomens helgonkult fokuserade man på den mänskliga relationen till Gud genom framstående personer istället för, som tidigare, på förhållandet till naturen.
Även i den äldsta lagstiftningen nämns klockor och klockringning. I kyrkobalken i Smålandslagen berättas hur en kyrka ska rustas och att den är fullkomlig först när den också har en klocka som kan kalla församlingen. I den Äldre Västgötalagen regleras vem som har ansvar om en klocka faller ner i någons huvud och reglerna varierar om klockan hänger ute eller inne kyrkan. Detta tyder på att det var vanligt med klockor både utanför och inne i kyrkan, vilket även bonaden från Skog visar.
I klockstapeln i Hagshult hängde två klockor, en storklocka och en lillklocka. Storklockan vägde 1200 kiloggram och var senast var omgjuten år 1799. Den hade följande inskription: ”Tackom Honom i hans portar. Omgjuten år 1701 för 25 Riksdaler, år 1743 för 38 Riksdaler och tillökt år 1774 för 106 Riksdaler samt år 1799 för 210 Riksdaler af Jonas Magnus Fries i Jönköping Pr et P Ionas Ljungberg”.
Den äldsta säkert daterade kyrkklockan i Sverige är lillklockan i Saleby kyrka, Västergötland, som är daterad till år 1228 genom dess inskription i runskrift. Den så kallade ungdomsklockan i Burseryds kyrka från år 1238 är även den daterad genom en runskriftsinskription, vilket gör den till landets nästa äldsta klocka. En annan medeltida kyrkklocka som fortfarande är i bruk är klockan i Kållerstads kyrka, den antas vara från omkring år 1300 utifrån sin ålderdomliga bikupeform.
Lillklockan i Hagshult vägde 375 kiloggram och hade inskriptionen: ”Herren Gud den mäctige, talar och kallar verlden ifrån solen upgång allt intil nedergången. Ps 50 V1. År 1701 gjuten och omgjuten år 1883 med tre centners högre vigt i Stockholm af Joh A Beckman & C:o då C. M Lundin var kyrkoherde och Chr S. A. Sjögren komminister i Hagshults församling.
Ytterligare en av de äldre daterade klockorna i länet är klockan i Bondstorps kyrka, den är gjuten år 1517 av en klockgjutare i Skänninge. Redan från 1400-talet anges Jönköping ha haft klockgjutare och grytgjutare för att under 1700-talet vara en viktig näring. De äldsta daterade klockstaplarna är av typen klocktorn eller tornstapel. Under åren 2012–2014 genomförde Skara stift en pilotstudie kring klockstaplar inom stiftet med fokus på timmermännens perspektiv. Inom ramen för projektet gjordes dendrokronologiska dateringar av ett antal klockstaplar. Den äldsta dateringen är från 1300-talets första hälft och är av en så kallad tornstapel. Klockstaplarna i Ransberg, Norra Fågelås och Brevik är därmed de äldsta kända klockstaplarna i Sverige.
Tidigare var tornstapeln vid Härlövs kyrka i Alvesta daterad till år 1485 en av de äldsta, tillsammans med tornstaplarna i Norra Mellby och Brönnestad, båda utanför Hässleholm som är daterade till 1490-talet. Konstruktionsmässigt så finns det två olika typer av klockstaplar, klockbockar och tornstaplar. Klockstapeln i Hagshult var en så kallad klockbock, vilket också är den dominerande formen av klockstaplar i Småland.
Klockbockens konstruktion är förhållandevis enkel och antalet bockar i konstruktionen beror på antalet klockor som stapeln ska bära. Den består vanligen av tre parallella syllar som skäras av en färde och i skärningspunkterna står de resta bockarna eller masterna som bär klockorna. Bockarna stöttas av snedställda strävor och toppas av någon form av huv. För att skydda konstruktionen mot väder och vind har klockbockarna senare ofta klätts in med panel.
Tornstaplarna är uppförda som en ramkonstruktion och de äldsta bevarade klockstaplarna är alla tornstaplar. Inom ramen det omnämnda projektet i Skara stift kunde tre staplar dateras till 1300-talet. Tornstapeln består av en ramverkskonstruktion som står med benen direkt på grundstenar eller på en syll, ibland med en hjärtstock i mitten. Stolparna, som bildar en fyrkant med en hörnstolpe och två stolpar emellan, lutar svagt inåt. Korslagda stöttor stabiliserar konstruktionen, ibland också med mindre krysstöttor som i ett fackverk. Stolparna hålls ihop av flera genomgående tvärplankor och överst binds stolparna samman av en ram som i sin tur bär upphängningen av klockorna.
Hagshults kockstapel är dock en klockbock och inte en tornstapel.
Klockstapeln i Hagshult hade dubbla par sidsträvor och bockben, det vill säga varje stödben bestod av två parallella bjälkar men då benen var inklädda var det inget som gick att uppfatta. Syllarna var timrade med dubbelhaksknutar och dymlade. Syllarna bestod av två stockar och var trapetsformade med en bredare bas än topp, detta av konstruktionstekniska skäl då bockar, sidsträvor och bockben var förankrade i syllarna med gafelknutar, det vill säga de grep och gränslade över syllen.
År 1785, kläddes hela klockstapeln in med brädor. Reparationen leddes av byggmästare Nils Grahn från Rydaholm och skall enligt sockenstämmoprotokollet bestå i inbyggnad av de tre hjärtstockarna och trappan samt beklädnad av ”roren”, tveksam ordalydelse, med ny panel. Skicket med inramande trädkransar kring kyrkogårdarna etableras under 1800-talet början, men först i städerna och sprids efterhand till landsorten.
Klockstapelns huv var klädd med spån, troligen fram till början av 1900-talet. År 1900 ersattes kyrkans spåntak med cementplattor, åtgärden på klockstapeln kan ha utförts samtidigt.
I Hagshults församlings kyrkoräkenskaper anges klockstapeln i Hagshult vara uppförd år 1684 av byggmästare Johan i Hult. Man kan dock inte med säkerhet säga vem Johan i Hult var, men ett rimligt antagande är att det rör sig om byggmästare Johan Olofsson bosatt i Hult, i grannsocknen Tofteryd. I dödsboken för Tofteryds socken kan man läsa att byggmästare Johan Olofsson i Hult dog den 21 oktober år 1703 och begrovs onsdagen den 1 november samma år sunnan för vapenhuset, 89 år gammal. Detta ger vid handen att han bör ha varit född år 1614. När klockstapeln i Hagshult byggdes var han i så fall 70 år gammal, vilket kan betraktas som en hög ålder i förhållande till uppgiften, men han bör ju ha haft andra till sin hjälp. Det var dock en arbetsuppgift som han var bekant med, Johan i Hult ska även ha uppfört klockstapeln vid Tofteryds kyrka år 1663. Arbetslönen var då 22 riksdaler silvermynt.
Klockstapeln i Hagshult uppfördes enligt kyrkans räkenskaper år 1684. Enligt samma handling fick byggmästare Johan i Hult mottaga 24 daler silvermynt för klockstapelns byggning och till spåning av klockhuset. Det var en öppen klockstapel med ett spånklätt tak eller huv som uppfördes.
Hagshults kyrka och kyrkoplats är medeltida och den romanska stenkyrkan uppges vara från 1200-talet. Det finns dock en dopfunt i kyrkan som dateras till 1100-talet och därmed antyder att kyrkan också kan vara från denna tid, om den inte föregicks av en träkyrka. Den rektangulära salkyrkan tillbyggdes med ett rakslutande kor i öster på 1750-talet och sedan en sakristia av sten vid den norra fasaden på 1780-talet. Sakristian ersatte då en sakristia av timmer från år 1693. Under 1880-talets slut uppfördes vapenhuset i väster och den tidigare ingången på sydfasaden sattes igen. Vapenhuset i Hagshults kyrka fick sin nuvarande utformning i samband med restaureringen år 1940.
Klockstapeln i Hagshult var en av få i länet, vars klockringning inte var automatiserad. Den skedde via ett trampverk från tidigt 1900-tal i markplanet. Klockorna hade flyttats upp en knapp meter kring förra sekelskiftet, detta utfördes troligen i samband med installationen av trampan. Luckorna i huven hade under senare tid fått en automatisk öppning.
Klockorna i Hagshult omnämns ett antal gånger i de historiska källorna, Lillklockan köps in år 1701. Storklockan anges enligt dess egen inskription ha gjutits om år 1701 och år 1743 samt gjutits om och tillökats år 1774 och år 1799. Vid samtliga tillfällen av klockgjutare i Jönköping, år 1701 av klockgjutare Torbjörn Jonsson och Arvid Larsson, år 1743 av Samuel Wettersand och Lars Junbeck och år 1774 av klockgjutare Fries samt år 1799 av Jonas Magnus Fries enligt klockans inskription.
Klockstaplarna i Hagshult är sällan närmare analyserade konstruktionsmässigt. Sådant som kunde var intressant att utreda är hur hjärtstockarna är sammanfogade med syllen, om de har en gaffelknut som i Hagshult eller om de är tappade in i syllen. Ett annat område som vore värt att studera är hur strävor, bockben och hjärtstockar är sammanfogade, samt olika typer av spår efter äldre utseende och hantverk.
Syllarna i Hagshults klockstapel var i första stockvarvet cirka 8 tum i botten och 6 tum i topp och mellan 14,5–15,5 tum höga. Urtagen för knutarna visade att bocksyllarna lades först och sedan tvärsyllen i nord-sydgående riktning.
I samband med röjningsarbetet efter branden i Hagshult noterades också en äldre skarv på en av syllstockarna. Denna var skarvad med en blixtskarv, dymlad och förstärkt med ett järnband. Hjärtstockarnas gafelknutar var cirka 21,5 tum i den djupaste delen av urtaget och cirka 19 tum i den andra riktningen, de gränslande tapparna var drygt 5 tum i basen. Hjärtstockarnas kanter var avfasade vilket gjorde att de uppfattades som åttakantiga i dess nedre delar.
Bockbenen och sidsträvornas infästningar i toppen mot hjärtstockarna i Hagshult var dock alltför brandskadade för att kunna detaljstuderas i samband med dokumentationen. Det fanns gott om grov smidd spik i dessa lägen, vidare där sammanfogningen hade varit förstärkt med en smidesbygel hölls stockarna fortsatt samman.
År 1954 genomfördes underhållsarbeten då panelen byttes på hela västra sidan och delar av den östra. På norra och södra sidorna behölls den gamla lockpanelen med sina smidda spik. Vid detta tillfälle tycks även panelen på stödbenen och syllarna ha bytts. Korset fick en ny kopparplåtsbeklädnad. Redan år 1968 behövde panelen på västra sidan bytas ut och huven målades om. Åtgärder efter detta tillfälle är inte dokumenterade och har sannolikt endast bestått i målningsarbeten. Invändigt fanns årtalet år 1977 som tolkats som ett av ommålningstillfällena.
I början på 2000-talet noterades rötskador i syll och stödben. Genomgripande arbetena genomfördes sedan 2010 då flera av de yttre stödbenen i väster och öster byttes i dess nedre del och skarvades halvt i halvt i de ursprungliga stödbenen. Även delar av syllarna byttes, vidare renoverades delar av panelinklädnaden. I samband med arbetena gjordes ett antal antikvariska iakttagelser som i stora delar bekräftas i samband med dokumentation.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan