Ljungheden och de större korsnäbbarna. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 903 20250309
Om ni kommer ihåg min naturkrönika för ett tag sedan med de två riktigt fina bilderna på en kungsfiskare tagna av Maria Jigåker så är det på dessa metallräcken med utsikt över den lilla dammen med dess stim med elritsor som den brukar sitta, utom när jag är där ty då lyser den tyvärr med sin frånvaro.
Den gamla och starkt nedbrutna granstubben i Gropabäcken har satt frukt då ett antal nya och fräscha klibbtickor pryder stammens nedre del.
Här är en närbild på de nya, vackra och fräscha klibbtickorna som pryder granstubbens nedre del. Detta betyder att svampen jobbar hårt i den gamla granveden och gör att den i framtiden kommer att återgå till den gamla kretsloppen som näring åt andra levande organismer i närområdet.
Det var en mycket vacker dag när ljungheden i starkt solsken visade sin för årstiden vackraste sida men det var rejält kallt på dagen vid mitt besök men ännu kallare nattetid, men då var jag ju inte här.
Det lyser av vackert rött mellan den bruna ljungplantorna och det är hårbjörnmossans sporkapslar som färgsätter marken på ljungheden. Det är gott om hårbjörnmossa och de röda sporkapslarna finns överallt som röda stopplysen i solskenet.
Bilden visar hårbjörnmossans röda sporkapslar som växer på på ljungheden på Skillingaryds skjutfält.
Hårbjörnmosa, ”Polytrichum piliferum”, hittar man i hela landet på jord på hedar, hällmarker, klippor och i liknande miljöer. Arten finns både i låglandet och i fjällkedjan. Hårbjörnmossan är en akrokarp mossa som vanligen blir mellan 1-6 centimeter hög. Sporkapseln kan antingen sitta högst upp på stammen, akrokarp, eller en bit ned på stammen, pleurokarp.
Ljungheden innehåller mycket död tallved efter både avverkningar och bränningar, en del alldeles nyligen andra för många år sedan, vilket ger en mycket speciell och unik miljö.
Bränning och slyröjning samt även borttagning av träd, det är vad en ljunghed behöver annars blir biotopen skog igen, framför allt tallskog, vilket man kan se i norra delen av heden där tallplantorna tyvärr är både meterhöga och tätväxande.
Bilden visar de många små sandvägarna på ljungheden där insektslivet är mycket rikt och speciellt med både bivargar och bruna och gröna sandjägare med flera typiska arter för sandmiljön och hedmiljön.
Grävlingen har varit ute och ätit i vinter, bland annat höstens lingon, som är rikt representerat i dess spillning, normalt ska den ju "sova".
Under vintern sover grävlingen i sitt gryt men hur länge bestäms av vädret. Det är nämligen ingen riktig vinterdvala, som för björnen. Grävlingen lämnar dock sällan grytet, utan lever på det stora fettlager som den byggt upp under hösten.
Violtagging, ”Trichaptum fuscoviolaceum”, är en vitrötare på tall som man vanligtvis finner i barrskog och då helst i tallskog. Arten växer som här på nyligen fallna stammar och grenar av tall. Sällsynt växer den också på gran, asp och en.
Det sitter en ensam björktrast i en fjärran talltopp i norra delen av ljungheden och den är den enda fågel jag ser till en början men plötsligt kom ett par med större korsnäbb och satte sig relativt när mig.
Bilden visar en större korsnäbb, en röd hane.
Större korsnäbb, ”Loxia pytyopsittacus”, är en fågel i familjen finkar, på latin ”Fringillidae”, och tillhör korsnäbbsläktet ”Loxia”.
Bilden visar en större korsnäbb, en röd hane.
Hanen hos större korsnäbb är orangeröd och honan är grön till gulgrön. Fåglarna är mellan 17–18 centimeter långa och båda har mörkbruna vingar och mörkbruna stjärtpennor.
Bilden visar en större korsnäbb, en röd hane.
Näbben hos arten större korsnäbb är anpassad till tallkottsdiet och kraftigare än hos släktingen mindre korsnäbb. Arten häckar i barrskog i nordvästra Europa, i hela Sverige utom längst i söder och i nordvästra Norrland.
Bilden visar en större korsnäbb, en röd hane.
Större korsnäbb är bara något större än mindre korsnäbb och mäter 16–18 centimeter. Den är svår att skilja från mindre korsnäbb men den har grövre hals, och proportionellt större huvud och näbb.
Bilden visar en större korsnäbb, en röd hane.
Likt de andra arterna inom släktet korsnäbbar har den större korsnäbben korslagda näbbhalvor och dess näbb har en höjd som är ungefär lika med underkäkens längd och båda näbbhalvorna är ungefär lika grova.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
I alla dräkter är vingarna och stjärten hos den större korsnäbben mörka till svartaktiga med ljusgrå bräm. Adulta hanar är i övrigt främst tegelröda men fjäderdräkten kan individuellt variera med mer inslag av grågröna, bruna, eller orangegula toner.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
Större korsnäbb är talför och låter ofta. Den har ett lockläte som är mycket likt mindre korsnäbbens, men är i genomsnitt hårdare och mörkare, utan ett inskjutet "i" som mindre korsnäbb ofta har: typp-typp-typp. Sången består av drillande ljud och lågt kvitter uppblandat med det typiska locklätet.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
Större korsnäbb häckar i Skandinavien, Baltikum och i europeiska Ryssland. Den är en stannfågel men under vissa vintrar, vid så kallade invasionsår, gör delar av populationen längre förflyttningar och kan då uppträda så långt söderut som i Centraleuropa.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
För flera arter inom släktet ”Loxia” råder det diskussioner kring deras taxonomiska status. Skotsk korsnäbb, ”Loxia scotica”, behandlas exempelvis som en egen art, bland annat av British Ornithologists Union, BOU, medan andra hävdar att det rör sig om samma art som större korsnäbb.
Arten skotsk korsnäbb finns inte i Sverige utan är endemisk för Skottland och Storbritannien. Arten bändelkorsnäbb, ”Loxia bifasciata”, en art som är specialiserad på lärkträdens frön, är däremot gäst hos oss i Sverige, om än en mycket rar gäst.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
Större korsnäbb häckar i tallskog eller i blandad barrskog med ett rikt inslag av tall och den placerar sitt skålformiga bo högt upp i en tall. Den lägger i snitt två till fyra ägg, men kullar på fem ägg har rapporterats. Äggen ruvas av honan i 14–16 dygn och när äggen kläckts tar båda föräldrarna hand om ungarna tills de är flygga efter ungefär 25 dygn.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona, och här hör hon mig och focuserar omedelbart åt mitt håll men stannar ändå kvar i talltoppen.
Arten större korsnäbb har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som ”Livskraftig” eller ”LC. Världspopulationen uppskattas till mellan en halv miljon till en miljon vuxna individer.
Även i Sverige tros beståndet vara stabilt och livskraftigt.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
Större korsnäbb beskrevs vetenskapligt som art år 1793 av Moritz Balthasar Borkhausen och dess artnamn ”pytyopsittacus” betyder ”tallpapegoja”, en kombination av grekiska ”pitus”, eller ”pituos” för ”tall” och ”psittakos”, för ”papegoja”. Arten har även kallats kryssnäbb.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
Släktnamnet för den större korsnäbben ”Loxia”, lär komma av grekiska och betyder ”böjd åt sidan”. En annan tolkning är att det kommer från det latinska ”loquax” som betyder pratsam. Artnamnet ”pytyopsittacus” betyder, som redan nämnts, ”tallpapegoja”.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
De olika korsnäbbs-arterna är väldigt svåra att skilja från varandra, men ganska lätta att skilja från andra fåglar. Hanarna är klarröda, honorna och ungfåglarna är gulgröna. Och så har de ju en näbb som inte liknar någon annan fågels. Näbbhalvornas spetsar är utdragna och korslagda och utgör ett perfekt verktyg för att plocka frön ur barrträdskottar.
Den större korsnäbben skiljs från sin släkting mindre korsnäbb på att den har en ännu kraftigare, nästan papegojlik näbb och en riktigt kraftig "tjurnacke". Eftersom favoritfödan är tallfrön ser man den oftast i tallskog, medan den mindre kollegan gillar gran, så platsen kan också vara en ledtråd.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
Korsnäbbarna är vårt lands allra tidigaste häckfåglar och redan i februari–mars har de ägg i sina bon. Detta till synes egendomliga förhållande beror på att det inte är temperaturen som styr när det är bäst för dem att häcka, utan tillgången till föda.
Eftersom korsnäbbarna är helt beroende av tallfrön, för den större korsnäbben, och granfrön, för den mindre korsnäbben, är senvintern en förträfflig tid för häckning. Då öppnar sig nämligen kottarna och blottar de mogna fröna.
Bilden visar en större korsnäbb, en gulgrön hona.
Under ruvningen fraktar hanen hos den större korsnäbben hem frön i krävan till honan och sedan matas ungarna med samma vara, där de ligger djupt nedborrade i den välisolerade boskålen, mitt i senvinterns snöiga skogslandskap. Synkroniseringen med barrträden gör också att fåglarna varierar i antal från år till år. Goda kottår är också goda korsnäbbsår.
Större korsnäbb är något mindre än arten tallbit och saknar vita vingband. Att se skillnad på större och mindre korsnäbb är inte enkelt utan stor erfarenhet. Större korsnäbb har större huvud och tjockare hals, men framför allt är näbben kraftigare och nästan lika hög som lång.
Bilden visar förra årets skinntickor som nu är årets vinterståndare på sin plats i sanden på ljungheden där de trivs och växer.
Skinnticka, ”Coltricia perennis”, finnen man vanligtvis på mager mark i barrskog, sällan i lövskog, där den växer på sand och grus precis som här. Arten förkommer även i vägkanter och på skogsvägar.
Från min position i den västra delen av ljungheden och bort mot den östra delen av ljungheden, avdelad med tallskogen och granskogen samt Stora Spänneberget som också finns mitt emellan, utspelar sig ett vackert ljusfenomen där skogen blir nästan självlysande i det låga solskenet.
Det är myckert vackert.
Spillkråkan har varit långt inne i myrstacken för att leta mat, i vår blir stacken strax reparerad av idoga stackmyror som övervintrat långt ner i sin bostad myrstacken.
Här är den för mig ikoniska bilden över Fågelforsdammen tagen från dammvallen och norrut, detta är också min ständiga bild för mina naturkrönikor och kulturkrönikor med adressen dambergochnaturen.blogg.se
Hjärtligt välkomna in och läs!
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan