Fågelforsleden, Ljungheden och Östra lägret. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 939 20250525
Kattfot utgör släktet ”Antennaria” vilket är korgblommiga växter med cirka 45 olika arter fleråriga örter hemmahörande i framför allt kalltempererade trakter på norra halvklotet. Tyngdpunkten i utbredningen ligger dock i arktiska områden och i högfjällen. De är vanligen mattbildande, vintergröna och ullhåriga växter där bladen är strödda och hela. Korgarna har talrika tätt tegellagda holkfjäll, av vilka de innersta är pappersartade och vanligen färgade. Blommorna är enkönade, och honblommor och hanblommor sitter på skilda individer, de är så kallade tvåbyggare. De flesta arter är apomiktiska, och hos dessa är hanväxten okänd eller sällsynt. Flera hundra småarter är kända och till släktet förs bland annat bildens kattfot men också fjällkattfot, grönkattfot, lappkattfot och silverkattfot.
Arten kattfot, ”Antennaria dioica”, blir 5–20 centimeter hög och har krypande jordstam och vitfiltade stjälkar, av vilka en del är nedliggande och rotslående. Honväxtens korgar är vanligen rödaktiga, medan hanväxtens korgar är vita, i båda fallen är det holkfjällen som ger färgen. Blomningen inträffar under maj–juni och arten, som hör hemma i Europa och Asien, växer på torr gräsmark och hedmark och är allmän i hela Sverige, inklusive fjälltrakterna. Noterbart är att den sprider sig på Skillingaryds skjutfält.
Buskskvätta, ”Saxicola rubetra”, är en art i fågelfamiljen flugsnappare och blir cirka 12,5 centimeter lång samt är brunspräcklig på ovansidan och blekt rostorange undertill och har ett markerat vitt ögonbrynsstreck.
Detta par förbereder en häckning i Östra lägrets norra utkanter mot den stora ljungheden i öster.
Buskskvättan, på bilden ett par, föredrar öppen mark, där den ofta sitter med upprätt hållning i toppen av en låg buske och knycker med stjärten. Sången, som ofta framförs på natten, är rik på härmläten. Buskskvättan förekommer i större delen av Europa och västra Asien och i nästan hela Sverige.
Dubbeltrast, ”Turdus viscivorus”, är en art i familjen trastar och blir 28 centimeter lång och liknar en stor taltrast samt är den största trastfågeln i Sverige. Arten har gråbrun ovansida och en undersida som är vit med mörka runda fläckar. Strupen hos dubbeltrasten är vit och fågeln har en upprätt hållning samt flyger i typiskt långa bågar.
Dubbeltrasten är mindre allmän och häckar framför allt i torr tallskog. Den känns lätt igen på sitt surrande lockläte, medan sången påminner mycket om koltrastens. Locklätet är ett torrt ”trr” eller ”zrr”. Arten livnär sig framför allt av ryggradslösa djur och vintertid även av bär.
Artnamnet hos dubbeltrasten är ”viscivorus” och betyder ”mistelbärsätare” och har getts till arten eftersom den i södra och västra Europa har stor betydelse för spridning av växtarten mistel, "Viscum album". Ett gammalt namn på dubbeltrasten är dubbel kramsfågel, vilket påminner om att trastar och andra småfåglar tidigare jagades och tillreddes som föda.
Dubbeltrast häckar i hela Sverige utom fjällkedjan och vidare i större delen av Europa och österut genom Asien till Bajkalsjön.
En före detta grönsiska ser ut att locka två svarta skogssniglar som i "rask takt" är på väg mot matbordet på Fågelforsleden. Svart skogssnigel äter främst växter, frukt och svamp, men också ruttnande döda djur, som bildens rester av en grönsiska, om de träffar på detta.
En före detta grönsiska, dock finns bara rester och fjädrar kvar, kanske har sparvhöken haft jaktlycka. Jag ser ganska ofta sparvhöken jaga mellan träden utmed Fågelforsleden men ibland får jag nöja mig med lätet vilket är ett vekt och hackande ”ki-ki-ki-ki-ki”, inte helt olikt duvhökens läte som dock är kraftfullare.
Bildens fisktärna, ”Sterna hirundo, är en art i familjen måsfåglar som blir cirka 35 centimeter lång och är vit med grå vingar och svart hätta. Näbben är orangeröd med en svart spets som bland annat skiljer den från den snarlika silvertärnan. Arten fisktärna är utbredd över hela norra halvklotet och häckar också på några ställen i tropikerna. De i Norden häckande fisktärnorna övervintrar i tropiska Afrika. Här är den fotograferad på en lyktstolpe vid kraftstationen invid Fågelforsdammen.
Fisktärnan häckar i par eller i små kolonier vid både kuster och insjöar och den jagar fisk genom att ryttla några meter över vattenytan och därpå störtdyka ned i vattnet och fånga fisken med näbben. Den kan vara mycket aggressiv mot fridstörare vid boet, antingen det rör sig om till exempel en räv eller en människa, den skränar och störtdyker mot inkräktarens huvud men fullföljer mycket sällan attacken utan vänder nära målet.
Bildens aspglansbagge, ”Chrysomela populi”, är en art inom familjen bladbaggar som blir mellan 10–12 millimeter lång. Täckvingarna är röda, huvud och halssköld är mörka. Arten förekommer allmänt på unga aspskott i nästan hela landet och det var på unga aspskott jag fann dem, det var nämligen tre exemplar som satt tillsammans i en liten boll. Kanske var det parning eller revirstrid men, hur som helst, allt gick i vilket fall lugnt och stilla till.
Längst ut i spetsen av varje täckvinge hos aspglansbaggen finns en liten svart fläck som är arttypisk och syns också på bilden om man tittar riktigt noga.
Namnet ”Chrysomela”, är det vetenskapliga namnet på ett släkte i skalbaggsfamiljen bladbaggar med sju arter i Sverige, bland annat bildens aspglansbagge.
Dessa arter i släktet är mellan 5–12 millimeter långa och har avlångt kullrig kroppsform. Även larverna lever av bladen på asp, poppel, pil, sälg och vide.
Bildens blommande druvfläder eller druvhyll, ”Sambucus racemosa”, är en art i familjen desmeknoppsväxter och är en upp till 4 meter hög buske med ofta något bågböjda stammar. Barken är grå och stammens märg rödbrun, bladen är parbladiga med ett uddblad och småbladen är kala eller som unga något håriga, smalare än de hos fläder. De tämligen oansenliga, små, doftlösa blommorna är gulgröna och sitter samlade i en äggrund, tät blomställning. Blomningen sker under senvåren och de starkt doftande, ärtstora stenfrukterna med tre stenar är korallröda, ibland orangefärgade sitter i druvklaselika samlingar.
Arten druvfläder är cirkumpolär och är vanlig i bergiga skogstrakter i Sydeuropa och Mellaneuropa samt tämligen allmän i Sverige, norrut till Ångermanland. Den odlas ofta som prydnadsbuske, och frukterna äts gärna av fåglar, särskilt starar och björktrastar, vilka härigenom bidrar till växtens spridning, som särskilt i närheten av städer och samhällen varit påtaglig under de senaste decennierna. All Sveriges vildväxande druvfläder är ursprungligen förvildad och de räknas till den växtgeografiska grupp som kallas neofyter, det vill säga, i sen tid införda arter som växer och förökas i naturlig vegetation.Druvfläder innehåller en del giftiga ämnen och detta gäller särskilt fröna, som innehåller bitterämnen med slemhinneirriterande effekt. Råa bär orsakar magont med diarré och kräkningar medan kokta bär uppenbarligen är giftfria, och i några äldre recept finns beskrivning på hur de kan användas till sylt och gelé. Ur fruktens stenar kan olja, som kan göras giftfri, också uppenbarligen pressas.
Svartvit flugsnappare, ”Ficedula hypoleuca”, är en art i fågelfamiljen flugsnappare som är 12–13 centimeter lång och har svart ovansida med vita partier på vingarna samt vit–gråvit undersida, honan är mer gråbrun i färgen. Arten häckar i skogar, parker och trädgårdar där bohål, gärna holkar, finns att tillgå. En hane har ofta flera honor, av vilka en får mest hjälp med ruvning och ungarnas matning. Arten finns i större delen av Europa och i västra Asien.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan