Stockholm, en berättelse om en huvudstad, del 24. Kristinebergs slott. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 935 20250517

Kristinebergs slott är en slottsliknande herrgård och en tidigare malmgård belägen i stadsdelen Kristineberg på Kungsholmen i Stockholm. Huvudbyggnaden inhyser sedan 1930-talet privatbostäder. Den ägs och förvaltas av AB Stadsholmen. Flyglarna ägs och förvaltas av Skolfastigheter i Stockholm AB och här finns Kristinebergsskolan sedan år 2012. Huvudbyggnaden bevarar mycket av sin 1700-talskaraktär och bedöms av Stadsmuseet i Stockholm ha ”synnerligen höga kulturhistoriska värden”.
Den äldsta kända bebyggelsen på området som sedermera skulle kallas Kristineberg härrör från 1600-talets mitt. Byggherre var fältmarskalk Lennart Torstenson som av drottning Kristina erhöll området i förläning som tack för sina insatser under trettioåriga kriget. Fastigheten beskrivs då som ”en äng och trädgård”. Egendomen döptes efter Torstensons svärdotter Christina Stenbock som även fått ge namnet Kristineberg åt hela området men att Kristineberg skulle vara uppkallat efter drottning Kristina förefaller mindre sannolikt.
På Petrus Tillaeus karta över Stockholm från år 1733 avbildas Torstenssons anläggning med en manbyggnad och två mindre flyglar. Gårdens nord-sydgående centralaxel markeras av alléer. Mangården är orienterad med huvudfasaden mot väster och belägen öster om centralaxeln. Väster om den syns två fristående flyglar som tillsammans med huvudbyggnaden omslöt en inhägnad innergård.
Enligt källor från 1700-talet lät Lennart Torstensson bebygga sin nya fastighet med ”sköna träbyggningar”. En relationskarta i Stadsarkivet från år 1674 där Munklägrets, Kungsholmens, få byggnader i sten markerats i rött upptar även Kristineberg. Att gårdens långsmala corps-de-logi här uppfattats som stenhus har nog sin förklaring i att manbyggnaden försetts med en hög, välvd markvåning i sten och övervåning i liggtimmer. Möjligen finns källarvalv från denna äldsta huvudbyggnad bevarade i den västra flygelns källarvåning.
Corps-de-logi, kommer av franska "corps de logis" med samma betydelse, som i sin tur kommer av latinets ”corpus” för ”kropp”, och är en bostadsbyggnad, ofta huvudbyggnad eller mangårdsbyggnad på en större gård eller som här på ett slott.
Efter Torstenson gick egendomen genom flera händer, bland dem Kungliga Krigsmanskassan, greve Erik Stenbocks och assessor Jacob Daurer åren 1649–1713. Den senare ägde även Daurerska malmgården på Södermalm. År 1717 ägdes Kristineberg av handelsmannen Anders Hollstén. Efter hans död år 1739 var byggnaderna på Kristinebergs gård illa underhållna. Bouppteckningen efter honom uppger ”en malmgård, benämnd Christineberg, med en träbyggning, alldeles förfallen, fähus, stall, och lada, jämte trädgård samt litet åker och äng.
År 1748 såldes Kristineberg av arvingarna efter änkan Hollstén till den förmögne handelsmannen Roland Schröder som levde under åren 1713–1773. Han bodde vid Järntorget i Gamla stan där han ägde en större fastighet, kallat Roland Schröders hus, i kvarteret Trivia. Schröder sysslade med import av bland annat kryddor, tobak, socker och tyger samt blev en av Stockholms mer framgångsrika handelsmän. Här på västra delen av Kungsholmen planerade han sin och familjens malmgård, ett slags sommarnöje med ett säsongvis lättsammare lantliv för ägarfamiljen.
Bilden visar slottets relativt nyrestaurerade park.
Schröder lät riva Torstenssons mangård från 1600-talet och gav en arkitekt, okänt vilken, i uppdrag att uppföra en ny tegelbyggnad i två våningar och hög källarvåning på platsen för den gamla. Arkitekten inspirerades troligen av Carl Hårlemans franska rokokostil som han hade infört i Sverige på 1730-talet. Som möjlig upphovsman anges även Jean-Eric Rehn som var Schröders arkitekt för huset i Gamla stan.
Bilden visar arten skogsduva, förr blåduva.
Skogsduvan, ”Columba oenas”, är stor som en kaja eller en tamduva med en kroppslängd på cirka 30 centimeter, det vill säga, märkbart mindre än en ringduva. Förr kallades arten för blåduva, vilket syftade på den blågrå fjäderdräkten. På halsens sidor har den grönglänsande och vinrödglänsande fläckar, synliga dock endast på kort avstånd. Vingundersidorna är grå i motsats till tamduvans vita.
Inredningen blev påkostad med bröstpaneler och kraftigt profilerade snickerier i de flesta rummen. Väggarna kläddes med vävspända, målade tapeter och dörröverstycken visade målade landskapsmotiv och djurmotiv. Uppvärmningen skedde genom blåvita eller polykroma kakelugnar. Även inredningens upphovsmän är okända, men den höga kvalitén tyder på att några av tidens framstående konstnärer hade bidragit till utformningen av interiörerna, möjligtvis Johan Pasch eller någon av hans medarbetare.
Bilden visar arten skogsduva, förr blåduva.
Skogsduvan är en hålbyggare vars utbredning sammanfaller i stora drag med förekomsten av lämpliga grova hålträd, främst ek, i anslutning till lämpliga födosöksområden på jordbruksmark. I brist på trädhål kan den även häcka i knipholkar, klippskrevor och ruiner. Födan består av frön exempelvis raps och åkerogräs, bär, säd, ärtor, ekollon och bokollon med mera, vilken huvudsakligen söks på öppna fält och åkrar. Den optimala häckningsbiotopen utgörs av ekbackar och lövängar samt hagmarker med gamla träd, omgivna av öppna fält med goda möjligheter till födosök. Arten kan även häcka långt inne i barrskogar där den utnyttjar gamla bohål av spillkråka. Provianteringsturerna kan därvid sträcka sig åtskilliga kilometer från boplatsen. Arten värper normalt 2 ägg och producerar 2–3 kullar per säsong. Häckningssäsongen varar mellan mitten av april till september. Skogsduvan ruvar 16–18 dygn och ungarna, som den första tiden matas med krävmjölk, blir flygga efter 25–30 dygn. Arten flyttar söderut under september och oktober till övervintringsområden i södra Frankrike och norra Spanien. Endast ett fåtal individer stannar kvar i södra Sverige under vintern. Fåglarna återkommer till häckningslokalerna under mars-april. Skogsduvan är monogam och Sveriges äldsta skogsduva blev drygt 10 år.
Huvudbyggnaden flankerades av två äldre fristående flyglar i timmer som innehöll kök och gästrum. Mellan dessa bildades gårdsplanen som utgjordes av en oval gräsbeväxt och buskbeväxt rundel inom en grusväg. Flyglarna revs på 1840-talet när friherre Carl Gustaf Fleetwood var ägare och ersattes av två putsade stenpaviljonger som placerades intill huvudbyggnadens gavlar. De innehöll ungefär samma funktioner som flyglarna.
Bilden visar arten skogsduva, förr blåduva.
I Sverige häckar skogsduvan mestadels sparsamt från Skåne till mellersta Värmland, sydöstra Dalarna och Gästrikland samt sällsynt längs kusten i Hälsingland och Västerbotten. Beståndet beräknades vid början av 2000-talet uppgå till cirka 9000 par. Arten är knuten till lövskogsrika trakter och generellt sett är skogsduvan betydligt vanligare i de södra och östra delarna av landet jämfört med de västra. I stora delar av Småland och angränsande delar av Västergötland samt i Medelpad saknas arten. Skogsduvan har tillfälligt konstaterats häcka i Jämtland, Ångermanland och Norrbotten. Vid 1980-talets mitt bör det svenska beståndet, efter en period av ökning, ha uppgått till 15 000–20 000 par, men har sedan dess minskat markant. Vid Falsterbo flyttade på 1940-talet årligen 15 000–30 000 skogsduvor ut ur landet. Motsvarande siffror från de standardiserade flyttfågelräkningarna vid Falsterbo under 1970-talet var cirka 7000 fåglar. Under 1980-talet ökade antalet utsträckande skogsduvor, med årssummor på 10 000–15 000 individer åren 1982–1984, för att åter minska från och med mitten av 1980-talet. Höstarna åren 1996–1999 bokfördes 2 000 skogsduvor till som mest 4600 flyttande skogsduvor vid Falsterbo, men därefter har åter en tydlig ökning skett. Under åren 1991–2003 minskade det svenska skogsduvebeståndet med närmare 50 % enligt svensk häckfågeltaxering, dock med en tydlig stabilisering mot slutet av perioden. Skogsduvan är en europeisk och delvis västasiatisk fågel.
Mot söder anlades en stor lustträdgård med dammar och vattenspel, i väster på en liten kulle låg en engelsk park och en dubbel lindallé mot norr och Ulvsundasjön ledde fram till gården. Till anläggningen hörde även en statarlänga och flera ekonomibyggnader, som en ladugårdsfyrkant, loge, drivhus samt persikohus, samtliga belägna öster om huvudbebyggelsen. I Ulvsundasjön fanns en lång brygga med ett båthus längst ut. Det var även härifrån, från sjövägen, som herrskap och gäster vanligtvis närmade sig Christineberg. Alternativet var att komma via Drottningholmsvägen då man tog av norrut och upp på det som i dag heter Kristinebergs slottsväg, för att sedan köra in på gårdsplanen österifrån.
Bilden visar arten skogsduva, förr blåduva.
Skogsduvans minskning under 1900-talet beror förmodligen till stor del på minskad tillgång på lämpliga trädhål. Lövängar och hagmarker med gamla ihåliga träd har i mycket stor utsträckning försvunnit ur det svenska landskapet. Skogar och alléer gallras och städas, vilket ofta innebär att gamla, döda och ihåliga träd huggs bort. Besprutningen i jordbruket med en minskad tillgång på ogräsfrön som följd kan också ha spelat en viss roll. Kajan, som också är en hålbyggare och som under 1900-talet har ökat i antal, kan även ha bidragit till skogsduvans minskning. I konkurrensen om bohål får skogsduvan dra sig tillbaka och nöja sig med mindre lämpliga trädhål alternativt häcka i skogstrakter långt från jordbruksmark. När kajans ungar blir flygga i juni övertar skogsduvan ofta bohålet relativt omgående. Ytterligare ett hot, som möjligen påverkar det svenska beståndet av skogsduva i större utsträckning än biotopförluster, är duvjakten utomlands. Längs flyttningsvägarna och i övervintringsområdena, till exempel i vinterkvarteren i sydvästra Frankrikes ekskogar och närliggande delar av Spanien, är jakten är mycket intensiv. Av samtliga återfynd av skogsduvor märkta i Sverige är 62 % skjutna i Frankrike. Från och med mitten av 1980-talet ökande mårdstammen kraftigt i södra Sverige vilket troligen påverkade skogsduvebeståndet negativt genom förlust av ägg, ungar och vuxna. Som exempel kan nämnas att beståndet i Uppland snabbt minskade från cirka 6000 till cirka 1000 par åren 1985–1995 och att mården bevisligen var en starkt bidragande orsak till detta. Under 1990-talet minskade skogsduvan emellertid även på Gotland, trots att mården saknas på denna ö.
Egendomen omfattade i princip hela nordvästra Kungsholmen med en areal om drygt 42 hektar. I öster anslöt Stora Hornsbergs ägor och i söder bildade Drottningholmsvägen gränsen mot Stockholms stads mark. Omkring år 1850 lades Fredhälls gårds ägor och byggnader till Kristineberg. Fredhäll fungerade därefter som prästboställe under Kristineberg.
Bilden visar kanske en möjlig häckningsplats i slottsparken för skogsduvan.
Vid gallring och slutavverkning bör gamla ihåliga, ofta döda eller delvis döda lövträd samt träd med spillkråkans bohål sparas. Vid landskapsvård och reservatsskötsel måste givetvis alla hålträd bevaras. Vid borttagande eller förnyelse av gamla alléer kan förluster av trädhåligheter eventuellt kompenseras med hjälp av specialbyggda holkar. Försök bör göras att konstruera skogsduveholkar vilka inte lämpas för kaja och som helst är säkra mot rovdjur som mård. Duvjakten i Sverige och utomlands måste ske så att skogsduvan undgår beskattning. Beskattningens omfattning i övervintringsområdet och längs flyttningslederna bör utredas, liksom att de svenska skogsduvornas övervintringsområden bör lokaliseras mer exakt.
Efter Schröder följde flera ägare i rask takt bland dem superkargören Jacob Hahr, grosshandlaren Paul Daniel Pommeresche och friherre Carl Gustaf Fleetwood. På 1850-talet ägdes Kristineberg av greve Armand Fouché d’Otrante som enligt dåtida rykten ”höll harem” där. Superkargör eller superkarg är en person som följer med ett fraktfartyg som representant för lastägarens intressen.
År 1861 förvärvades egendomen av prins August som efter tre år sålde den vidare till Frimurarbarnhusets direktion för att inrätta ett barnhem för föräldralösa barn. Från Kristineberg existerar ett fotografi från omkring år 1860 som visar huset strax före omdaningen. I början av 1860-talet genomfördes en större ombyggnad för den nya verksamheten efter ritningar av arkitekt Johan Fredrik Åbom.
Åbom ritade även två nya flyglar som uppfördes norr om huvudbyggnaden och invigdes år 1876. De innehöll bland annat sovsalar, matsal, lektionssalar, verkstäder samt bostad för 120 pojkar och 50 flickor. På 1880-talet uppfördes gymnastikhuset norr om östra flygeln.
Gymnastikhuset på min bild är en träbyggnad ritad av Oskar Adolf Busch, kapten vid Fortifikationen.
Då fick fasaderna sitt nuvarande utseende med framspringande risalit och en tre fönsteraxlar bred attika i vilken ett fasadur monterades. Risalit eller mittrisalit, även avantcorps, är ett svagt framskjutande parti av en fasad, fört genom byggnadens hela höjd. Taket kröntes av ett lanterninliknande klocktorn.
Åboms fasadritning visade även en höjning av taklisten för att vinna plats för en låg mezzaninvåning som dock aldrig genomfördes. I huvudbyggnaden anordnades lokaler för bland annat barnhemsföreståndare och direktion samt för barnhemmets specialfunktioner, som arkiv och tandklinik. Invigningen av huvudbyggnaden ägde rum den 31 juli år 1867.
Bilden visar slottets huvudentré.
År 1906 tillkom en skolbyggnad på kullen i den engelska parken. Byggnaden ritades av arkitekt Ludwig Peterson och kallades Kullskolan. Här ritade Peterson, istället för det konventionella korridorsystemet, en centralhall med trappor och överljus, kring vilken sovsalar och lärorum grupperades. Idag hör Kullskolan till Kristinebergsskolan.
År 1921 köptes egendomarna Kristineberg och Fredhäll av Stockholms stad för framtida bostadsbebyggelse. 
Barnhuset fanns kvar här fram till år 1928 när Frimurarebarnhuset flyttade till sin nya anläggning i Blackeberg. Efter Frimurarbarnhusets flytt övertogs flyglarna för folkskoleverksamhet. Samtidigt uppmärksammades huvudbyggnadens kulturhistoriska värden och interiören dokumenterades genom Samfundet S:t Erik och stadsantikvarien Gösta Selling. Nu började även byggnaden kallas slott istället för gård och fastighetsbeteckningen Kristinebergs slott 5 fastställdes år 1934.
Bilden visar en kraftfull järndörr på en av gavlarna på Kristinebergs slott.
Staden beslöt även att inreda privatbostäder i huvudbyggnaden och i paviljongerna. Samtidigt utfördes en omfattande men varsam renovering och modernisering av byggnaderna där Carl Melin vid fastighetskontorets husbyggnadsavdelning var ansvarig arkitekt. De första hyresgästerna i huvudbyggnaden efter 1930-talets renovering kom att bli borgarrådet Oscar Larsson på bottenvåningen samt konstnären Emil Johansson-Thor på övre våningen.
I bakgrunden uppe på kullen ser man Kullskolan som ligger alldeles invid slottet vilket bilden visar.
Malmgårdens kvarvarande uthus revs efter hand och i samband med byggandet av Tranebergsbron fick Drottningholmsvägen en något mera nordlig sträckning vilket krävde att lustträdgården blev mindre. I parken norr om huvudbebyggelsen byggdes Hornsbergsvelodromen, invigd år 1923, och år 1933 öppnades på dess ställe nuvarande Kristinebergs idrottsplats.
Bilden visar Kullskolan som ligger på höjden eller kullen alldeles invid slottet och som numera också heter Kristinebergsskolan där man idag har omkring 550 elever från förskola till årskurs 6.
Huvudbyggnaden renoverades igen på 1960-talet. Fasaderna renoverades år 1990 och år 2005 övergick förvaltningen av Kristinebergs huvudbyggnad med de båda paviljongerna från Stockholms stads gatukontor och fastighetskontor till AB Stadsholmen och år 2006 renoverades delar av huvudbyggnaden igen.
Bilden visar avenbok, annbok eller vitbok, ”Carpinus betulus”, som är en art i familjen björkväxter och är ett upp till 25 meter högt träd med slät, ljusgrå stam. Bladen är äggrunda och spetsiga med sågad kant. Växten är sambyggare, och blomningen inträffar under senvåren samtidigt med lövsprickningen. Hanblommorna, som helt saknar hylle, sitter i hängen och honblommorna, som har ett förkrympt hylle samt små förblad och stödblad, sitter också i hängen, vilka växer till sig mot fruktmognaden på hösten. Blommorna vindpollineras, och frukten, som är en nöt, omges delvis av en treflikad bladskål, bildad av förbladen och stödbladen. Denna skål fungerar som en flygapparat då nöten med vindens hjälp sprids. Avenboken växer i lövskog i Mellaneuropa och Sydeuropa samt i de västra delarna av Asien, i Sverige är den tämligen allmän i de två sydligaste landskapen medan den är sällsynt i Småland och Halland. Arten odlas som park-, alléträd och häckträd och virket, som kallas vitbok, är det hårdaste och starkaste av alla svenska träslag och användes förr till många detaljer i maskiner och redskap, till vagnaxlar och kvarnhjul, i hyvelbänkar och verktygsskaft.
Mellan åren 1962 och 1973 genomfördes två stora ombyggnader i flyglarna för att bli hotellgymnasium och restauranggymnasium. År 1992 flyttade två friskolor till flyglarna och år 2012 byggdes de båda slottsflyglarna om för att inhysa Kristinebergsskolan. Byggherre var SISAB, arkitekt var Aperto Arkitekter Byggkonsulter och Skanska höll i ombyggnaden som nominerades till ROT-priset.
Bilden visar arten sloknunneört, ”Corydalis pumila”, som är en art i familjen vallmoväxter och är en ört med blekt rödvioletta blommor. Sloknunneört är lågväxt och flerårig och har fåblommiga klasar till skillnad från stor nunneört som har mångblommiga klasar. Arten blommar under april och maj.
Det finns gott om "hemliga och mystiska rum", stora såväl som små, i de gamla ädellövträden i anslutning till Kristinebergs slott och slottsparken. Bilden visar hemliga rum och gömställen för skatter och hemliga meddelanden använda långt före vårt högteknologiska samhälle. Det man ser i bildens gamla ek är även mulm.
Mulm är det lösa material inuti ihåliga träd som består av rester av svampinfekterad ved, insekter, gamla fågelbon, döda djur och löv med mera. Många djurarter, varav flera utrotningshotade, lever i mulm, särskilt i lövträd.
Kristinebergs slotts huvudbyggnad med paviljonger har i Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassificering av bebyggelsen i Stockholms innerstad markerats med blå färg, vilket innebär ”att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden”. Flyglarna, gymnastikhuset och ”Kullskolan” är grönmärkta av Stadsmuseet som anser att de är ”särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”.
Bilden visar en björktrast, ”Turdus pilaris”, som numera är rödlistad som ”Nära hotad” eller ”NT”. Arten häckar i skogar, ofta i anslutning till odlad mark, i parker och trädgårdar samt förekommer över hela landet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning.
Slottets kvarvarande park ligger huvudsakligen väster och söder om huvudbebyggelsen. År 2012 beslöt Stockholms stad att rusta upp parken för 56,1 miljoner kronor. Till upprustningen hörde bland annat utökningen av engelska parken från den historiska kullen med skolbyggnaden Kullskolan till att omfatta hela slottsparkens sydvästra del.
Bilden visar den huvulösa koltrasten eller spökfågeln på Kristinebergs slott.
Koltrast, ”Turdus merula”, är en art i familjen trastar och blir mellan 24–25 centimeter lång. Hanen är kolsvart med gul näbb och honan brun med gulbrun näbb. Arten häckar dels i skogsbygd, dels i samhällen som två till vanorna skilda populationer. I Sverige häckande ”skogskoltrastar” flyttar från landet under hösten, medan ”stadskoltrastar” är stannfåglar och strykfåglar. Koltrast är i stort sett allätare och livnär sig av insekter, daggmaskar, snäckor och smådjur samt frön och frukter. Den häckar i Sverige norrut till södra Lappland, vidare i större delen av Europa, Nordvästafrika, Mellanöstern och österut till Kina. Den har även införts till Australien och Nya Zeeland.
Koltrasten har utsetts till Sveriges nationalfågel.
Bilden visar ett av de största nytillskotten till Kristinebergs slottspark, nämligen ett stort område för lek som invigdes år 2013 och som allmänt kallas Uggleparken. Lekplatsen ersatte parkeringsplatsen väster om lindalléerna. Redskapsleken i lekparken utgörs av handsnickrade fantasifulla och skulpturala träfigurer i form av jättelika myror, svampar, blommor, gigantiska skalbaggar och ett par 5,5 meter höga rutschkane-ugglor.
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan