Stockholm, en berättelse om en huvudstad, del 25. Alvik, naturen och historien. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 936 20250518

Alvik är en stadsdel i Bromma i Västerort inom Stockholms kommun och motsvarar det område gården Alvik omfattade vid 1800-talets början och ligger med Mälaren i öster. Stadsdelen gränsar till Traneberg i norr, Ulvsunda i väster och Äppelviken i söder.
Bilden visar trappan upp till Tranebergsbron och mot vägen över Mälaren till Alvik.
Alvik fungerar som en av knutpunkterna för kommunikationer i Bromma och Västerort. Vid Alvik ligger Tranebergsbrons västra ändpunkt och här finns två av Tvärbanans hållplatser samt en mindre bussterminal och ett litet köpcentrum, Alviks torg, nära trafikplatsen Alviksplan.
Bilden visar bron över Mälaren i riktning mot Alvik via en blåsig och kall promenad på Tranebergsbron.
Tranebergsbron invigdes år 1934 och var Stockholms första högbro, då med världens längsta betongspann. Arkitekter var Paul Hedquist och David Dahl, konstruktörer Ernst Nilsson och Salomon Kasarnowsky. Det var Gustav III som lät bygga den första bron, en del av en ny väg ut till Drottningholm. En flottbro byggdes omkring år 1850 som år 1914 ersattes av en pontonbro av järn med spårvagnstrafik till de nya villastadsdelarna. Åren 1999–2005 renoverades bron och byggdes till.
Stockholm’s first high-level bridge was designed by architects Paul Hedquist and David Dahl. Structural engineers were Ernst Nilsson and Salomon Kasarnowsky. The bridge opened in 1934 and featured what was then the world’s longest concrete span. It was completely renovated, and a parallel span was erected, in the years 1999 to 2005.
Vid Alviksplan möts Drottningholmsvägen mot öst och väst, Gustavslundsvägen mot Alviks torg och SALK-hallen samt Alviksvägen mot Äppelviken. I direkt anslutning till Alviks torg, men i grannstadsdelen Traneberg finns Nockebybanans ena ändhållplats samt station Alvik på tunnelbanans gröna linje.
Bilden visar informationsskylten om Tranbergsbron och som sitter uppsatt mitt på bron.
Alvik har fått sitt namn efter torpet Ahlwijken och i 1720-års jordebok upptas torpet Ahlwijken för första gången som frälsetorp på ett 1/4 mantal under Ulvsunda. Det låg strax nordväst om där T-banestationen Alvik ligger idag.
Bilden visar ansiktet i stenen som väntar på mig vid slutet av Tranebergsbron. Det är en sten av en bergart uppbyggd av många olika mineraler vilket man kan se på de många färgskiftningarna. Ansiktets överdel ser strängt ut och har kraftfulla vassa slokmustascher om man dock ser något längre ner har ansiktet en långa näsan med två små runda mustascher och då blir ögat plötligt lite ledsamt och uppgivet.
År 1789 har torpet Ahlwijken flyttat till den platsen för den senare byggda gården, och tydligen hade det torpet vid det gamla läget blivit en krog. En gård med namnet Alvik friköptes år 1820 och fick säteristatus i likhet med modergården Ulvsunda.
Bilden visar ansiktet i stenen från ett annat håll och trots att det är samma sten är ansiktet borta, eller?
På en ås, där nuvarande Alviksvägen 11–13 ligger, byggdes en envånings mangårdsbyggnad med sadeltak och två flyglar. År 1811 hade mangården två våningar, mansardtak och vindskupor samt vid gårdsplanen fanns två mindre hus.
Bilden visar en vy tillbaka över Tranebergsbron bort mot Kungsholmen i fjärran.
Gården Alvik friköptes år 1820 och fick säteristatus i likhet med modergården Ulvsunda och enligt jordeboken från år 1819 ”utgöres detta säteri af de Ulfsunda säteri fordom tillhörande lägenheterna Ahlwiken, Asplund och Vidängen”. Alviks gårds huvudbyggnad revs år 1923 och av gården finns nu endast Alviks rättarbostad kvar.
Bilden visar första vägen ner till Alvik och Mälaren strax efter passagen över Tranebergsbron.
Alviks rättarbostad byggdes i början av 1800-talet som en parstuga. Då var det drängstuga och sedermera blev det spannmålsbod eller visthusbod, en byggnad avsedd för förvaring av matvaror. År 1865 byggdes den gamla spannmålsboden om och år 1885 ändrades funktionen till rättarbostad. Huset används idag för olika konstnärsaktiviteter och hantverksaktiviteter.
Bilden visar den röda formen av arten stor nunneört som växter rikligt även här i Alvik.
Alviks och Äppelvikens gårdar köptes år 1864 av Lars Montén, som byggde en stearinfabrik vid Mälarstranden. År 1867 såldes frälselägenheten Widängen, norr om dagens Drottningholmsvägen och det området var i början av 1900-talet en handelsträdgård. De båda huvudgårdarna ärvdes år 1872 av Lars Monténs båda systersonsöner, kusinerna Carl Bergstedt och Eric Bergstedt. Carl Bergstedt använde under lång tid Alviks mangårdsbyggnad som sommarnöje. Han lät bygga nya ekonomibyggnader, stallar och ladugård på tomterna.
Bilden visar den röda formen av arten stor nunneört lite mer i närbild.
Efter stadens köp år 1908 användes mangården av Bromma församling som komministerbostad och pastorsexpedition fram till år 1914.
Bilden visar de numera allestädes närvarande kanadagässen, på gott och ont.
Stearinljusfabriken vid Alviks strand anlades år 1864 där ett stort industrikomplex växte fram. Senare tillverkade man även tvål och såpa i fabriken. År 1920 gick Monténs fabrik samman med Barnängens Tekniska Fabrik, dit sedan hela verksamheten år 1929 flyttade till en nybyggd fabrik här.
Bilden visar en av flera små träbroar utmed Mälarens stränder i Alvik. Jag önskar att vi hade flera liknande små broar i min hemkommuns vattendrag.
Vita huset, som byggdes under åren 1895–1900 alldeles vid Mälarstranden, byggdes då om till huvudkontor och är nu den historiska kärnan i det nya kontorsområdet i Alvik tillsammans med den tegelröda fabriksbyggnaden från år 1918. Vita huset var från början en mjölksyrafabrik och över porten står det år 1893 och det syftar på det år då byggnaden renoverades för att bli Alfa-Lavals huvudkontor. Byggnaden är idag kontor för andra företag.
Bilden visar en av många båtar för sjöassistans på väg in i hamn i Alvik.
År 1881 anlades av Firma Lars Montén ganska nära den nuvarande idrottshallen SALK-hallen ett tunnbinderi, som fram till år 1936 tillverkade laggkärl för tvålfabrikens och såpafabrikens produkter, men även smördrittlar och snuskaggar.
Bilden visar en båt för sjöassistans. Sjöassistans är en trygghetstjänst för båtägare. När man får problem på sjön som motorstopp, bränslebrist eller andra driftstörningar hjälper man dig på plats eller tar båten till ett varv.
År 1963 byggdes tunnbinderiets lokaler om för att hysa Shantungskolan men huset revs år 1978. Höghuset Alviks Torn, som invigdes år 2014, på Gustavslundsvägen 149 vid Alviks strand är byggt precis på den mark där det tidigare tunnbinderiet låg och där senare Shantungskolan hade sina lokaler fram till år 1978.
Bilden visar en staty i Alvik på Johan August Strindberg, född den 22 januari år 1849 i Stockholm, död den 14 maj år 1912 i Stockholm. Han var en svensk författare och under fyra decennier var Strindberg en framträdande gestalt i det litterära Sverige. Han var omdiskuterad och inte sällan involverad i personkonflikter.
År 1908 köpte Stockholms stad Äppelvikens gård och större delen av Alviks gård, som då ägdes av handelsbolaget Lars Montén mot en köpesumma av 1 270 000 kronor. Undantagna vid köpet var fabrikstomten vid stranden och mangårdsbyggnaden. Mangårdsbyggnaden överläts till Bromma församling och området norr om Drottningholmsvägen ingick inte heller i markköpet.
Bilden visar den lilla skylten på statyn av August Strindberg och som säger följande, "Den unge Strindberg i skärgården 1909 av Carl Eldh 1873-1954".
I samband med markköpet år 1908 gjordes ett första förslag till stadsplan för Alvik. August Emanuel Påhlman, som var stadsplaneingenjör vid Stockholms stads lantegendomsnämnd åren 1908–1913 och stadsingenjör i Stockholm åren 1914–1932, ritade ett första förslag till stadsplan. Den stadsplanen innehöll två breda trafikleder och dessa var nuvarande Gustavslundsvägen och Alviksvägen.
Bilden visar svampen eldticka som här växer på grov sälg, allt omgivet av ett hönsnät.
Alviksvägen drogs ungefär som den gamla landsvägen mellan Alviks och Smedslättens gård. En järnväg mot Nockeby var markerad med ett något annorlunda läge än den nuvarande 12:ans spårväg. Utmed båda huvudvägarna föreslogs sammanbyggda trevåningshus och området i övrigt var avsett för villor med trädgårdar. På den branta sluttningen mot Mälarens sjö i söder planerades ett parkområde, den nuvarande Mälarparken, öster om Runda Vägen.
Bilden visar att hönsnätet inte på något sätt förhindrar eldtickan att växa på sälgen men skyddar trädet från viss yttre åverkan.
Förslaget till stadsplan kom att ändras flera gånger, men påminner mycket om den gällande stadsplanen, som fastställdes den 15 december år 1922 av Thure Bergentz och Per-Olof Hallman. Planen skiljer sig från de tidigare förslagen genom att den tillåter fyravåningshus utmed de två huvudvägarna.
Bilden visar Tranebergsbron sedd på avstånd från Alvikssidan.
I mitten på 1920-talet uppfördes de flesta egna hemmen, oftast genom entreprenad av den blivande ägaren. Bland arkitekterna till trädgårdsstaden i Bromma kan nämnas Gustaf Pettersson, Gustaf Larson och Edvin Engström som samtliga var knutna till stadens egnahemsbyrå.
Bilden visar arten silltrut, ”Larus fuscus”, som tillhör fågelfamiljen måsfåglar och är 52–67 centimeter lång och vit med svart på rygg och vingovansidor. Silltruten skiljer sig från arten havstrut genom gula ben och tydligt mindre storlek.
Stockholms stad köpte fastigheten norr om Drottningholmsvägen och Alviks nödbostäder låg under åren 1917–1944 på samma plats där sedan spårvagnshallarna, Brommadepån, byggdes. I mitten av 1930-talet revs de första husen för att ge plats åt den breddade Drottningholmsvägen och blivande Alviksplan. 
Bilden visar den andra silltruten i paret, arten häckar i norra Europa och nordvästra Ryssland österut till Tajmyr, i Sverige häckar den framför allt längs vår kuster.
I början av 1940-talet försvann de flesta husen då SL:s vagnhall byggdes, nuvarande Brommadepån, och sista byggnaden revs år 1944. Närmast Alviksplan fanns några hus kvar en bit in på 1950-talet, området planlades under 1930-talet och 1940-talet. När Tranebergsbron blev färdig år 1934 började man planera för ombyggnad av Alvik-området.
Bilden visar en sjunken segelbåt och det går hittills obekräftade rykten om att man ska länspumpa och tömma hela Mälaren för att få upp den sjunkna segelbåten. Tro det om ni vill.
Pontonbron över Tranebergssund stod klar år 1914 och spårvägsförbindelse till staden fanns från år 1917. De äldsta husen i Alvik är från omkring år 1914 och huset som är ett affärshus ligger på Alviksvägen 25 och under senare delen av 1910-talet fram till mitten av 1920-taletuppfördes ett villaområde ovanför Alviks dåvarande industriområde, vid gränsen till Äppelviken. 
Bilden visar Essingebron för bara tåg men en bil från Etiopiska ambassaden har provat att köra över med mycket misslyckat resultat. Som tur var blev det inga personskador.
I Alvik och Äppelviken gjordes tomterna större än i stadens tidigare egnahemsområden. Flera av de individuellt utformade villorna är ritade av Edvin Engström, som var arkitekt vid Fastighetskontoret, Stockholms stad.
Bilden visar de fina gångvägarna och cykelvägar utmed Mälarens stränder i Alvik.
Under 1920-talet byggdes flerfamiljshus utmed huvudgatorna. Edvin Engström ritade även en del av den stadsmässiga bebyggelsen i tre eller fyra våningar med butikslokaler i bottenvåningen som på 1920-talet uppfördes vid Alviksvägen. Butikerna i bottenvåningen skulle fungera som affärscentrum i den nya förorten. Husen är putsade och utformade i den klassicistiska form som var rådande. Bromma-Teatern, där nu Alviks måleri inryms, vid Alviksplan byggdes år 1921.
Bilden visar att jag mötte spår av bäver utmed min vandring invid Mälarens stränder i Alvik.
Alviks skola är utbyggd i etapper från år 1882 och den dominerande byggnaden är från år 1925 ritad av Georg A. Nilsson och i öster tillfogades år 1939 en ny del.
Bilden visar spår av bäver. Bäver, ”Castor fiber”, är en art i gnagarfamiljen bävrar och är Europas största gnagare, med en längd av 75–100 centimeter och därtill en svans på 30–40 centimeter. Pälsen är mörkbrun och svansen är kal, mycket bred och platt och kan slås mot vattenytan som en ljudlig varningssignal.
Tranebergsbron blev färdig år 1934. Stockholms Allmänna Lawntennisklubb, förkortat SALK, lät år 1936 bygga en stor tennishall vid Gustavslundsvägen och tennishallen SALK-hallen blev färdig år 1937. Den gamla hallen brann ned helt i en våldsam brand år 1993 och SALK-hallen nyuppfördes år 1994.
Bilden visar mer spår av bäver. Såväl svansen som tänderna hos bävern ansågs ha övernaturliga egenskaper. Svåra förlossningar påskyndades om man gav barnaföderskan bäversvans att äta, och denna ingick ibland i smorning mot rakitis. Att en yxa blev extra vass och effektiv om eggen ströks med en bävertand samt att man skulle slippa tandvärk om man petade tänderna med en sådan är exempel på en nära till hands liggande likhetsmagi. Bäverkött åts särskilt gärna av fattigt folk, inte minst bland nybyggare i Norrland.
Alviks kommunalhus invigdes år 1941 och den nya spårvagnshallen, Brommadepån, stod färdig år 1944. På 1930-talet och 1940-talet planlades och bebyggdes Alviksberget ovanför industriområdet. Husen är 3–4 våningar höga lamellhus och flera av dem innehåller äldrebostäder. Vid Runda vägen 18–23 uppfördes ett smalhus med pensionärsbostäder, Brommahemmet, Alvik, som byggdes år 1935 och ritades av arkitekt Birger Borgström. 
Bilden visar en vacker tall-låga som är mycket viktig för den biologiska mångfalden.
Under 1940-talet byggdes ytterligare sju stycken trevåningshus och fyravåningshus för äldreboende här uppe. Mest känd är Elfvinggården på Lyckovägen 9 i Äppelviken inom stadsdelen Alviks område, som uppfördes år 1940 för mindre bemedlade kvinnor. Elfvinggårdens gula tegelhus består av nio hus och ritades av Backström & Reinius Arkitekter AB.
Bilden visar de vackra, branta och bergiga stränderna utmed Mälaren i Alvik där små krumma martallar har lyckats få fäste i berget för att kunna växa och bli mycket gamla.
Spårvagnshallarna vid Brommadepån började byggas år 1942 och samtidigt revs en del gamla nödbostäderna. Det var en 130 x 60 meter stor spårvagnshall med betongkonstruktion. Skötselhall och kontorsbyggnad stod också klara år 1944 då den nya spårvägen Ängbybanan invigdes mellan Alvik och Islandstorget. Samma bana är tunnelbana sedan år 1952, då Alviks tunnelbanestation invigdes.
Bilden visar de vackra vandringslederna utmed Mälaren i Alvik men det gäller att hålla tungan rätt i mun för att inte snubbla och falla.
Väster om tunnelbanan byggdes år 1961 höghuset i Alvik, som först rymde bostäder för KFUM, men nu är hotell. Samma arkitekt ritade också Västerleds församlingshus och Sankt Ansgars kyrka, som invigdes år 1963.
Bilden visar vandringlederna i Alvik i en trolsk miljö som ger en spännande och rik naturupplevelse.
Alviks strand ligger i södra delen av stadsdelen Alvik vid vattnet vid Mälarens strand. Vid 1970-talets slut ritade arkitekt Lennart Bergström sju kopplade kontorspunkthus i tegel. De följdes av de fem bågformade kontorsbyggnaderna i gult tegel, som är placerade kring den idag enda återstående industribyggnaden. Husen stod klara år 1990 och är ritade av CAN-arkitektkontor.
Bilden visar ytterligare en vacker tall-låga som bidrar till en rik biologisk mångfald.
Alviks torg var klart år 1998 och här finns affärer och kontor, och ned mot Mälaren var bostadsområdet Tranebergs strand klart år 1994. Den långsträckta kontorsbyggnaden med butiker i bottenvåningens arkad ritades av Arndt & Malmquist arkitektkontor. Fasadelementen är klädda med rött fasadtegel och älvdalskvartsit.
Bilden visar mer spår av bäven och dess idoga arbete. I Sverige utrotades bävern omkring år 1870, men återinfördes från Norge år 1922. Den svenska populationen uppskattas nu till minst 100 000 djur, de flesta i mellersta och norra Sverige och antalet ökar.
Längs Alviks torgs södra sida finns en kontorsbyggnad med butiker i bottenvåningen ritad av Arndt & Malmquist arkitektkontor. I byggnadens västra del inryms tvärspårvägens sluthållplats med anslutning till Alviks tunnelbanestation. Mellan åren 1996–2000 byggdes Alvikstunneln som genom dubbelspår förbinder tvärbanans hållplatserna Alviks strand och Alvik.
Bilden visar kanske en gammal husgrund bara några meter från vandringsleden och Mälarens vatten.
År 1995 började Alviks Torg att byggas där den första etappen närmast Mälaren blev klar för inflyttning år 1996. Hösten år 1998 blev hela Alviks Torg färdigt och är nu ett omfattande serviceområde med butiker, restauranger och bibliotek.
Bilden visar två hanar av arten storskrake. Storskrake, ”Mergus merganser, är en art i fågelfamiljen änder och är 58–66 centimeter lång. Hanen är svart på ryggen och vit med gulrosa ton på undersidan samt har mörkt grönglänsande huvud. Honan, som kallas skräcka, är grå med vit buk och brunt huvud.
Bilden visar en närbild på en av de två hanarna av arten storskrake från förra bilden. Båda könen hos storskraken har hängande nacktofs och arten häckar vid klarvattensjöar och vattendrag, lokalt också vid kuster i Eurasien och Nordamerika samt i Sverige norrut från nordöstra Skåne.
Bilden visar avslutningsvis det relativt nyuppförda Alviks Torn som ligger i kvarteret Racketen och är ett bostadshus på 18 våningar. Höghuset, som invigdes år 2014, är med sina 18 våningar fördelat på 56,7 meter och är Västerorts högsta bostadshus. Den översta våningen såldes år 2014 till ett par för 17,4 miljoner kronor. De köpte för övrigt hela det översta våningsplanet. Flott och dyrt med mälarutsikt i Alvik. 
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan