Naturen på Skillingaryds skjutfält, Hässlehultsgölen och Östra lägret, del 3. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 849 20241117
Bilden visar några av de många och ståtliga tallarna i hundraårsåldern som växer i området runt Östersjön eller Hässlehultsgölen på Hässlehultsgörens västra sluttning, hoppas att dessa vackra furor får vara ifred!
Kokosriska eller doftriska, ”Lactarius glyciosmus”, har en upp till 7 centimeter hög och cirka 1 centimeter tjock, ljust gråaktig fot och en upp till 6 centimeter bred, tunn, torr, matt, vitaktigt finluden och gråaktigt rosa hatt med på hattens undersida täta, vitaktigt hudfärgade skivor. Köttet är vitt och mycket bräckligt, och svampens saft är vitaktig. Sporpulvret är vitaktigt till svagt gult. Arten har en lukt som påminner mycket om kokos eller tvål men min näsa känner bara kokosdoften och det mycket tydligt. Smaken är till en början mild, men blir snart skarp och svampen kan användas endast till nedsaltning. Arten, som växer i blandskog och är bunden till björk, påträffas allmänt från juli till oktober i hela Sverige.
Bildens visar arten mjölskivling som ingår släktet mjölskivlingar, på latin ”Clitopilus”, med tio arter i Sverige. De är marklevande, små till medelstora, vitaktiga till svagt gula skivlingar med rosa, nedlöpande skivor. Till släktet ”Clitopilus” förs bland annat bildens mjölskivling, Clitopilus prunulus”, med en 3–10 centimeter bred, köttig hatt och 2–6 centimeter hög, vit fot. Köttet är vitt med lukt som påminner om mjöl eller jäst. Smaken är mild, och svampen är en god matsvamp.
Arten mjölskivling påträffas allmänt i större delen av Sverige från sommaren till hösten i parker, hagmarker och skogsängar eller som här på tallmoarna på Skillingaryds skjutfält. Observera att giftiga förväxlingsarter är små, vita trattskivlingar och bolmörtsskivling, den senare innehåller kraftiga mag-tarm-retande gifter.
Små och vita trattskivlingar och trådskivlingar i släktena ”Clitocybe” Inocybe” kan vara giftiga och vissa innehåller giftet muskarin som påverkar nervsystemet.
Symtom kommer vanligen snabbt, ofta efter 30 minuter upp till ett par timmar och kan vara illamående, ont i magen, kräkningar och diarré. Typiska symtom är också svettningar samt ökat salivflöde och tårflöde men även yrsel och huvudvärk förekommer. Förtäring av större mängd kan ge allvarligare symtom, dessa symtom är vanligtvis inte livshotande men kan kräva observation och behandling på sjukhus.
Dagghätting, ”Galerina vittiformis”, är en liten till medelstor svamp som ofta vanligtvis hittas på ruttnande trä, särskilt i mossiga barrskogar som på min bild. Arten har en bred kägelfornad hatt med en diameter på mellan 0,5–2 centimeter som är tydligt genomskinligt strimmig, fettglänsande, slät, hygrofan och gulbrun till rödbrun.
Dagghättningen tillhör ett komplex av arter som inte ännu är tillräckligt utrett men typiskt för dessa arter är den av cystider pruinösa foten. Cystider av motsvarande form finns också spridda på skivytorna och hos några även på hatten.
Skivorna hos dagghättningen är avrundade, blekgula, ockra till rostbruna och foten är mellan 2 – 10 centimeter, gulbrun, nedåt rödbrun och i sin helhet fint pruinös, täckt av ett fint puder, samt av cystider, sterila ändceller. Lukten och smaken är svagt mjölaktig.
I Sverige förekommer ett 40-tal olika arter av soppar, fördelade på ett tiotal släkten. De bildar mykorrhiza med träd och flera arter är vanliga, välkända och omtyckta matsvampar. Bilden visar en illa åtgången hatt av en sandsopp, undrar om vildsvinen har varit framme men spottat ut svampen.
Röd flugsvamp är vacker men giftig och innehåller ämnen som påverkar nervsystemet. Symtomen kommer ganska snabbt, efter cirka 30 minuter upp till 2 timmar. Förtäring kan ge yrsel, förvirring, oro, sänkt medvetande och i allvarliga fall kramper. Ibland förekommer illamående och kräkningar. Dessa symtom är inte livshotande men kan kräva observation och behandling på sjukhus.
Tallörtens artnamn ”hypopitys” kommer av latinets ”hypo” för ”under” och ”pitys” för ”tall” vilket syftar på att arten ofta, eller alltid, växer under tall. Bilden visar ett antal vinterståndare av tallört.
Bildens vinterståndare av arten tallört, ”Monotropa hypopitys”, växer företrädesvis i barrskog och blommar i juli–augusti. Den är ganska vanlig i stora delar av Sydsverige, men förekommer sällsynt upp till Västerbotten. Arten är vissa år riklig på tallmoarna i mina hemmamarker.
Här ser man Gropabäcken innan den rinner under motorvägen och strax därefter ut i Lagan och det har varit slyröjning på militär mark i Västra lägret i Skillingaryd och man kan åter se den lilla vackra bäcken igen.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan