Hultsgärde, Norra Linneryd och gården Bygget samt tranparet. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 915 20250404
Korpar, dessa höll till i den öde byn Hultsgärde, har bland de största hjärnorna av alla fågelarter och eftersom man även observerat en del anmärkningsvärda bedrifter i fråga om problemlösning anses korpen ha en hög intelligens. De är också kända för att stjäla och gömma glänsande föremål som till exempel metallbitar, kaffeskedar, smycken med mera. Unga korpar är också bland de mest lekfulla av alla fågelarter och har exempelvis observerats glida ned för snödrivor, till synes enbart för nöjes skull. Arten har också uppmärksammats för en del spektakulära akrobatiska uppvisningar, såsom att flyga i loopar.
Korpen är en av de mest mytomspunna fåglarna och den har länge ansetts som en olycksbådande fågel och förknippats med döden. Tidigare fanns föreställningen om nattramnar, vilket är korpar som är spöken efter självmördare eller mördade människor som inte fått en kristen begravning.
I nordisk mytologi ansågs att våra mest välkända korpar från hednisk tid, Hugin och Munin, satt på guden Odens axlar och såg och hörde allt. Korpen är för övrigt landskapsdjur och landskapsfågel för landskapet Dalsland.
Tranparet flög förbi mig i Hultsgärde med riktning mot Linneryd, paret alternerar mellan Store stenen i Viedalen, Hultsgärde, Norra Linneryd, Linneryd och Mölnarp.
Jag undrar vilken av dessa platser som blir årets häckningsplats.
Den lilla grusvägen mellan Hultsgärde och Norra Linneryd är en fantastisk sträcka av öppet landskap och odlingslandskap vilket gör att jag å det varmaste rekommernderar en cykeltur eller biltur under årets alla skiften.
Fordom var dessa vackra småvägar bebodda och livliga med mycket folk och betande kreatur medan det idag är militärt område med hus och ladugårdar som är borta men med ett undantag vilket är Tiondeboden i Norra Linneryd som syns i fjärran.
Andra benämningar på denna lilla timrade byggnad är Fattigsädesmagasinet i Norra Linneryd och Fattigmagasinet i Mölnarps rote.
Tiondeboden i Norra Linneryd i söder ligger ensam kvar i ett tomt och öde men fodom levande jordbrukslandskap, vilket betyder epoken fram till 1940-talet.
Tiondebod eller Kyrkohärbärge på latin Granarium, var en i äldre tider använd beteckning på ett förvaringsrum för den del av tiondet, som inte tillföll prästen. Tiondebod får dock inte förväxlas med tiondelada.
Tiondebodens underhåll blev tidigt en kommunal angelägenhet och i Byggningabalken 26:5 av 1734-års lag stadgades det följande: ”Der tiondebod nödig är, bygge den alle de i socknen, eller staden, som kronotionde utföra”.
Enligt ett mandat av år 1597 skulle i varje kyrkohärbärge säd förbli liggande för utsädeshjälp åt nödställda jordbrukare, en upprinnelse till de senare inrättade kornhusen, spannmålsbodarna och sockenmagasinen.
Norr om Tiondeboden i Norra Linneryd ligger det jag brukar kalla enekullen, eller snarare eneberget, som ligger nära avfarten till den gamla och numera försvunna gården Bolsbäcke i nordost.
Här brukade jag under vår och sommar möta den lilla vackra fågeln hämpling.
Hämpling, ”Linaria cannabina”, trivs i öppna buskrika marker med frörika örter. Denna naturtyp försvinner dock mer och mer i det moderna jordbrukslandskapet vilket bidragit till att antalet hämplingar minskat kraftigt under senare tid, dock har den ökade odlingen av raps gynnat arten. Enligt senaste rödlistan bedöms hämplingen fortfarande som ”Livskraftig” eller ”LC”.
Förr var hämplingen en populär burfågel på grund av sin rika repertoar av läten. Dess namn är mycket gammalt och kommer från ordet ”hampa” vilket syftar på att den gärna äter dessa frön.
Den slingrande och backiga vägen mellan Norra Linneryd och gården Bygget är sedan ett antal år tillbaka planterad med gran vilket gör att mörkret har lägrat sig över nejden i väster.
Omedelbart till vänster på bilden i den nu mera täta granplanteringen fanns förr en fantastisk gammal barrblandskog med det största bestånd med arten linnéa som jag dittills och även hittills någonsin har sett. Förr var det flera hundra kvadratmeter med den lilla rosavita blomman, Carl von Linnés favoritblomma och Smålands landskapsblomma från år 1907. Dessa linnéor med 1000-tals revor och blommor är idag helt försvunna på grund av den täta granplanteringen.
Bilden visar rännesbron vid gården Bygget som är det enda som finns kvar på denna sidan av vägen och på andra sidan vägen ser man grunderna till gårdshusen.
Inte långt från de gamla boställena Stora Lövfällan och Lilla Lövfällan ligger, eller låg, gården Bygget och bilden visar rännesbron som idag är övervuxen med stora sälgar.
Rännet är andra våningen på ladugården, där höet förvarades och rännebroa eller rännet är bryggan upp till andra våningen på ladugården vilket här är stenbron med sälgarna.
Smeden Johan och Elisabeth Glad, drev gården Bygget och boningshuset från denna gård är den byggnad som Joel Andersson en gång räddade och flyttade till Tofteryd. Byggnaden ligger fortfarande kvar utmed vägen alldeles söder om kyrkan.Rännesbron vid gården Bygget borde försiktigt rensas från de stora sälgarna, tycker jag men vem vill göra detta arbete.
Från gåden Bygget är avståndet inte långt kvar till den "nya" Fastorpsvägen i fjärran där ett stort antal bilar passerar dagligen på sin väg framför allt till och från Skillingaryds samhälle och vidare ut i världen.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan