Man är aldrig ensam i naturen och dammpartiklar från Sibirien, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 717 20240129

Aspar, helst äldre träd har en spännande och rik lavflora och mossflora, här växer den vackert gyllengula vägglaven  på en asp norr om Östra lägret på Skillingaryds skjutfält.
Lavsvampsläktet ”Xanthoria” innehåller tio arter i Sverige och är lätt igenkännbart då bålen hos alla arterna är klart orangegul till orangeröd och mer eller mindre buskformad eller bladformad. Alla arter producerar dessutom lavsyran parietin. Denna lavsyra reagerar kraftigt med lut eller kaliumhydroxid och sätter man en droppe av denna lösning på bålen så färgas den alldeles röd eller nästan vinröd.
Av de cirka 7 300 växter som Carl von Linné beskrev i sitt klassiska verk ”Species plantarum” är endast 80 stycken lavar. Idag är omkring hälften av totalt 32 000 sporsäcksvampar beskrivna som lavsvampar, eller det vi i dagligt tal kallar för lavar. En av de arter som Linné beskrev, tillika en av de mest iögonfallande, är vägglav, ”Xanthoria parietina”, det vill säga växande på väggar. Den har en världsvid utbredning och är också en av de vanligaste ”Xanthoria”-arterna. I Sverige finns den i större delen av landet utom längst i norr. Särskilt bra trivs den på kalkstensklippor och kalkstensblock i synnerhet om dessa också är fågelgödslade men den kan bli nog så talrik och spektakulär på stammarna i halvgamla aspbestånd och på fågelgödslade strandklippor av urberg. Liksom många andra lavar gynnas den av nitrat- och fosforhaltigt damm och är därför vanlig längs vägar och intill odlade fält.
Bildens orangegula vägglav har även haft sin farmakologiska betydelse och finns utgiven i Fristedts ”Sveriges Pharmaceutiska växter” och beskrivs som bitter, slemmig, närande och används mot intermittenta febrar.
Ett närbesläktat lavsläkte är orangelavarna, ”Caloplaca” och dessa är liksom lavsläktet ”Xanthoria”, också orangegula till orangeröda och innehåller parietin varför även dessa reagerar med lut på samma sätt som arterna i släktet ”Xanthoria”. Orangelavarnas bål är emellertid skorplik, inte busklik eller bladlik.
Blemlav, ”Phlyctis argena”, finner man vanligtvis i lövskog, barrskog och lövblandskog, på lövängar, i alléer och parker. Arten växer på bark av asp, ek, bok, rönn, al och hassel med flera lövträd, dock sällan på ved och sten.
Grå tagellav, ”Bryoria capillaris”, växer vanligtvis i barrskog och barrblandskog, på grenar och kvistar av gammal gran, ibland på tall och björk i områden med hög luftfuktighet.
Den grå tagellaven visar, som många andra lavar, att det är bra luft och hög luftfuktighet på växtplatsen. Arten är kanske lite av en doldis bland de svenska lavarna detta utan att vara speciellt ovanlig.
Kort skägglav, ”Usnea subfloridana”, växer vanligtvis i skog, hagmark, parker och trädgårdar. Man finner arten på bark och ved av barrträd och lövträd dock sällan på sten.
Manlav, ”Bryoria fuscescens”, finner man vanligtvis i barrskog, fjällbjörkskog, hedekskog, parker och alléer. Arten växer på grenar och kvistar av gran, tall, björk, ek och lönn samt ibland även på ved och sten.
I gamla barrskogar är träden ofta draperade av hänglavar och den trådiga och mörka manlaven är vanlig i dessa skogar.
Man kan äta manlaven som är rik på stärkelse, men urlaka den först, eftersom lavsyrorna kan göra dig illamående. Manlav är också populär hos många fåglar som isolering när de bygger bo.
En lav består egentligen av två organismer där en svamp och en alg lever tillsammans och tar hjälp av varandra. Svampen ger skydd och stöd och suger upp vatten och näring från vatten som sipprar förbi och algen bidrar med energi genom fotosyntesen. När två organismer båda får fördel av varandra kallas det för symbios. Bilden visar arten grå tagellav.
Sol över en isbelagd Fågelforsdamm med kaveldun i fonden ger ett mycket vackert natursceneri väl värt att minnas genom ett fotografi.
Vinterns periodvisa kyla bildar mängder med draktänder av is på det öppna vattenfallets cementsidor vid Fågelforsdammen. Likheten med korta barder i en valmun är också slående.
Utmed Fågelforsleden finner man emellanåt älgbetade tallplantor för älgar måste också äta för att leva och tallens barr är goda och näringsrika. Skogen tillhör inte bara människan!
Granens barr är korta och sitter ett och ett
Tallens barr är långa och sitter två och två
Enens barr är korta och sitter tre och tre
och sticks!
På tallbarren kan man göra en vitaminrik dryck med höga halter av vitamin C. Koka en handfull tallbarr i cirka 20 minuter i en halv liter vatten och som smakhöjare kan man tillsätta några unga granskott. Unga årsskott av tallbarr kan även ätas färska och de smakar syrligt, som kokade kan de användas i varm dryck, i saftblandning eller i soppa. Undra på att älgen tycker om tallens barr!
De vackra iskristallerna på grenarna strax över Lagans rinnande vatten påminner om bergkristaller eller rent av diamanter så vackra är de i det låga solljuser.
De vackra iskristallerna i Lagan påminner om bergkristallen som är en färglös, helt genomskinlig och klar variant av mineralet kvarts.
Bergkristall förekommer över hela jorden, men de vackraste kristallerna kommer från Brasilien, Madagaskar och Alperna. I Sverige finns flera förekomster, dock ingen av betydelse. Mineralet används inom smyckeindustrin där den bland annat ersätter diamanter.
Diamant är egentligen en form av kol som har omvandlats under högt tryck i jordens inre. Diamanter är det hårdaste av alla ämnen och är därför mycket användbart som slipmedel i industrin. Diamant reflekterar ljus på ett mycket vackert sätt och därför har diamanter blivit en av de förnämsta ädelstenarna. Diamanter går numera också att framställa på konstgjord väg.
Naturliga diamanter bryts främst i Australien men även i till exempel Sydafrika, Brasilien och Ryssland. Det allra mesta som bryts går till industrin och det är bara de renaste diamanterna som används till smycken. Smyckediamanter måste först slipas, och det är en mycket svår konst. Diamanter mäts efter vikt, och viktenheten kallas carat där en carat är 0,2 gram.
Den stora familjen sångsvan, fem ungfåglar och mor och far, ser man ibland simmande i Lagen, här ligger de strax väster om den gamla smedjan i Östra lägret.
Sångsvanen jagades ivrigt i Norrland på 1800-talet bland annat genom att man satte ut rävsaxar i isvakar. Av skinnet gjorde man mössor och köttet åt man eller så skickade man det till en korvfabrik i Vadstena. En gammal småländsk vidskepelse sade att om man räknade svanarna i en plog så skulle de råka i oordning.
Gunnar Brusewits skriver att den poetiska uppfattningen om svanesången var att den var glad och förtröstanfull. Det berättas att när Sokrates vänner frågade honom om han oroade sig för döden, svarade han, ”Jag gör som den döende svanen, jag fröjdar mig!” Det fanns dock forskare, som i sin strävan att finna ett verklighetsunderlag för den romantiska vidskepelsen, påstod att svanen lät höra sitt klangfulla rop när han frusit fast i isen eller på annat sätt tillfogades smärta.
Sokrates är en av filosofihistoriens mest kända personer, han var grek och levde i Athen på 400-talet före Kristus. Han skrev inga böcker, utan allt vi vet om Sokrates tankar och hans sätt att arbeta har vi fått från hans elev Platon. När han var 70 år gammal drogs han inför rätta av atenare som anklagade honom för att missakta statens gudar samt för att utöva ett skadligt inflytande på ungdomen. Han dömdes till döden och tömde en giftbägare, antagligen innehållande odört, ”Conium maculatum”. Odört är en tvåårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter och är känd för sin mycket starka giftighet.
Gunnar Brusewitz, 1924–2004, var en konstnär och författare, tecknare och filosofie hedersdoktor.
Han är främst känd för sina naturbilder och djurteckningar ibland annat ett flertal illustrerade naturdagböcker.
En vacker solnedgång över motorvägen och Västra lägret en mycket kall vinterdag i månaden januari, natten som kommer kan komma att bli ned emot tjugo grader kall!
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan