Östgötaresan, del 7:7, Svälinge besöksområde med Tåkerns kanal och Mjölnaån sommaren 2023. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 756 20240418
Nu har vi kommit till det sista stoppet på vår Östgöta resa, nämligen Svälinge besöksområde som ligger vid Tåkerns norra strand. Parkeringen har plats för flertalet bilar och vid parkeringen finns även fikabord samt en torrtoalett som är öppen året runt och tillgänglig för personer med rörelsehinder.
Vid Svälinge går en mycket trevlig vandringsled i en cirka två kilometer lång rundslinga genom betade hagmarker till ett fågeltorn med fikabord och grillplats. Vandringsleden och tornet är dock tyvärr inte anpassad för rullstol. Uppe i tornet har du fin utsikt över det fågelrika området ut mot halvön Hånger och Tåkerns utlopp.
Vintertid är det ofta isfritt just här med rastande sångsvanar och på våren har tranor och gäss en förkärlek för just det här området. På vägen tillbaka till parkeringen går leden en bit utmed Tåkerns kanal som på sin väg mot Vättern byter namn till Mjölnaån. Här får man hålla utkik efter bland annat bävern som avslöjar sin närvaro genom att fälla stora träd utefter kanalen.
Vid vårt besök såg vi dock ingen bäver men otroligt mycket annat av den biologiska mångfalden som finns här vid Svälinge och Mjölnaån.
Rödklintens smala, lite grågröna blad tillsammans med en upptill grenig rödaktig blomställning är bra kännetecken och de nedre stjälkbladen kan vara något parflikiga.
Rödklint, ”Centaurea jacea”, är en flerårig ört som växer nedliggande och upprätt samt blir mellan 30–80 cm hög. Stjälken är grenig upptill, korthårig och sträv men den har ingen bladrosett. Stjälkbladen är strödda, brett lansettlika, gråaktiga och glest tandade med mycket små tänder, här behövs dock en lupp för att kunna se detta. Knoppen har ljusbruna holkfjäll med ett rundat, något flikigt bihang överst och fruktställningen består av ensamma korgar i toppen av stjälk och grenar. Frukten har en kort hårpensel.
Krissla, ”Pentanema salicinum”, är en flerårig ört som ofta växer i bestånd och blir mellan 25–75 centimeter hög. Stjälken är ogrenig eller fågrenig och upprätt. Nedtill är stjälken hårig men upptill är den kal och den har ingen bladrosett. Stjälkbladen är strödda, jämnbreda, spetsiga, fint hårkantade och ofta bågböjda med en tvär, ibland stjälkomfattande bladbas. Knoppen är 3–4 centimeter, stor och bred. Fruktställningen är spretig och består av 1–3 korgar som sitter ensamma i toppen av stjälken och grenarna. Som vissen står fruktställningen ofta kvar som en vinterståndare.
Krissla kan bilda stora bestånd vilket tillsammans med de talrika böjda, smala och fint nätådriga stjälkbladen är bra kännetecken för arten. Bladkanten kan se helbräddad ut på avstånd men är mycket fint, tätt och jämnt sågtandad.
Vildmorot, ”Daucus carota carota”, är en art i familjen flockblommiga växter och i likhet med alla övriga arter i morotssläktet är växten tvåårig. Den förädlade moroten, ”Daucus carota sativa”, klassas som en underart. Den förekommer i Eurasien och Nordafrika och människan har spridit den till Amerika, där den blivit ett svårt ogräs.
Till skillnad från den förädlade moroten har bildens vildmorot en tunn, träig pålrot som dock ändå är ätlig.
I Europa har vi odlat morötter i mer än 2000 år och den första moroten kom från Afghanistan. Den var mörklila, grenig och från början inte orange. Det blev den på grund av en mutation som förmodligen hände i Holland på 1600-talet.
Att orange är Hollands nationalfärg har dock förmodligen inte med morotens färg att göra även om myten säger så.
Jordtistel, ”Cirsium acaule”, är en art i familjen korgblommiga växter och är en flerårig, lågvuxen ört med kraftig pålrot och lodrät jordstam, från vilken en längs marken utbredd rosett utgår med djupt parflikiga blad, som har inskurna, kraftigt torniga flikar. I rosettens mitt utvecklas en enda stor, nästan oskaftad blomkorg med mörkröda, rörlika blommor. Arten är allmän i Skåne och på Öland och Gotland och sällsynt norr därom till Uppland. Det var ett gott år för jordtisteln kring Tåkern och den blommade rikligt även vid Svälinge.
Bildens åkermolke eller fettistel, ”Sonchus arvensis”, är en art i familjen korgblommiga växter och är en flerårig, mellan 50–140 centimeter hög, mjölksaftsrik ört med underjordiska revor och strödda, parflikiga, i kanten vasst tandade blad med stjälkomfattande basalflikar. De gula blommorna som blommar under juli–september sitter i toppställda, 4–5 centimeter breda korgar, holkfjäll och korgskaft är ofta gult glandelhåriga. Arten, som har världsvid utbredning, växer på odlad mark som besvärligt och beståndsbildande ogräs, på ruderatmark och på stränder. Havsstrandsexemplaren uppfattas ibland som egen underart. I Sverige förekommer arten allmänt norrut till Västerbotten och sällsynt norr därom, i fjälltrakterna når den upp i fjällbjörkskogen.
Bilden visar en gall på åkertistel av borrflugan, "Urophora cardui", och inuti ligger larven mitt i maten och mycket väl skyddad för att kunna bli en ny borrfluga.
Borrflugan, ”Urophora cardui”, är en tvåvingeart som först beskrevs av Carl von Linné år 1758. Arten ingår i släktet ”Urophora” och i familjen borrflugor, ”Tephritidae”. Arten är reproducerande i Sverige och inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Nu är vi framme vid fågeltornet på Bergudden vid Svälinge, numera inklätt med bräder på baksidan. Här är också utloppet för sjön Tåkern via Tåkerns kanal och vidare ut i Mjölnaån.
Här kryssade jag för övrigt min första trastsångare år 1974 vilket i år är ett halvt sekel sedan, usch vad tiden går.
De smala spängerna genom den glesa blandskogen utmed vandringslederna vid Svälinge är belagda med hönsnät för att besökare inte ska halka framför allt under vinterhalvåret.
Lömsk flugsvamp, ”Amanita phalloides”, är mycket giftig och innehåller ett gift, amatoxin, som skadar lever och tarmslemhinna. Symtom kommer först efter mellan 8–24 timmar då man insjuknar med intensiva vattentunna diarréer och kräkningar. Efter ytterligare någon dag ses leverpåverkan och förgiftningen kan vara livshotande.
Lömsk flugsvamp växer i lövskog, blandskog där lövträd och barrträd växer tillsammans precis som på bilden samt på ängsmarker med bok, ek och hassel.
Vi fann en vägtistel, "Cirsium vulgare", med vita blommor i korgen utmed Tåkens kanal och Mjölnaån, arten skall normalt vara rödviolett och kanske är det albinism hos blommorna.
Kålfjäril, ”Pieris brassicae”, är en art i familjen vitfjärilar och har ett vingspann på mellan 50–64 millimeter samt är gulvit med mörka framvingehörn, ett par mörka fläckar på framvingens undersida och hos honan dessutom ett par mörka fläckar på framvingens ovansida.
Larven, den så kallade kålmasken, lever av bladen av kål och andra korsblommiga växter men lämnar vanligen huvudnerverna orörda. Som utvuxen larv är den 40 millimeter lång och blågrön till gulgrå med svarta punkter och fläckar samt två gula längslinjer på vardera sidan. Arten är vanlig i södra Sverige och på bilden födosöker den på en vägtistel..
En vandring utmed Tåkerns kanal, och senare Mjölnaån, som är sjön Tåkerns utlopp är en härlig vandring där jag för några årtionden sedan fick nöjet att få se en vitvingad tärna, "Chlidonias leucopterus", för första gången när den flög över vasshavet till vänster på min bild.
Kanske är det en art av målarmussla som vi ser på det tomma skalet av och som förekommer i sötvatten på norra halvklotet. Skalen har kraftiga låständer och blir upp till 12 centimeter långa. I Sverige finns tre arter i sjöars och åars bottensediment, målarmussla, spetsig målarmussla och tjockskalig målarmussla. Det svenska namnet målarmussla kommer av att tomma skal har använts som färgskålar av konstnärer.
De äldsta kända musslorna var endast millimeterstora och levde i havet under äldre kambrium för cirka 560 miljoner år sedan. De utvecklades troligen från de enskaliga rostroconcherna, en utdöd klass musselliknande blötdjur. Under ordovicium differentierades musslorna i ett flertal huvudgrupper, och redan i slutet av perioden för cirka 450 miljoner år sedan fanns representanter för alla de underklasser man urskiljer i dag. Under devonperioden anpassade sig en del musselarter även till sötvatten. Musslorna hade således tidigt i sin historia utvecklat de olika levnadssätt som man finner hos dagens musslor.
Efter massutdöendena i slutet av perioderna ordovicium, perm och krita har antalet musselsläkten ökat kraftigt, och i dag är musslorna fler än någonsin under sin utvecklingshistoria, såväl i diversitet som i individantal.
Blomvass är Nordens enda representant i familjen blomvassväxter och arten kan, särskilt i näringsrikare vatten, som här vid Tåkern, bilda hela vassar vilket ger ett mycket vackert blickfång under blomningstiden. På min bild blommar blomvassen rikligt utmed Tåkerns kanal och Mjölnaån.
Blomvass, ”Butomus umbellatus”, är en art i familjen blomvassväxter och är en flerårig, 80–150 centimeter hög sumpväxt och vattenväxt med långa, smala, jämnbreda och upprätta blad, som spiralvrider sig medan de växer upp. De tjocka jordstammarna används i andra länder som en grönsak. De rödaktigt vita och ganska stora blommorna sitter samlade i en flock med tre hinnaktiga högblad vid basen.
Blommorna hos arten blomvass har sex hylleblad i två kransar, nio ståndare och sex fruktämnen. Blomman påminner om svaltingväxternas blomma, men frukten är en kapsel. Arten blommar hela sommaren, och den hör hemma i Europa och i Asiens tempererade trakter, den har även införts till Nordamerika. Blomvass växer vid sjöstränder och åar, särskilt vid näringsrikare vatten och den finns över hela Sverige, tämligen allmän i söder, sällsyntare i norr.
En varierad natur gör Svälinge mycket besöksvärt året om och strandängarna och vassområdena på ömse sidor om Mjölnaån kan överblickas från det lilla men stabila mindre fågeltornet på bilden.
De vackra betesmarkerna utmed Tåkerns kanal och Mjölnaån vid Svälinge är verligen väl värt ett besök under årets alla månader.
Den gamla krokiga, sneda och vinda tallen utmed Tåkerns kanal och Mjölnaån, ett naturens eget konstverk, väl värt att stanna vid en stund och reflektera över naturens och livets alla märkliga under.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan