Åhult och Movalla. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 514 20221231
Först och främst Ett Gott Nytt År 2023 till Er alla!
Den nya informationsskylten i aluminium vid Åhult utmed Fågelforsleden, hoppas att den får vara ifred denna gång som för övrigt är den tredje i ordningen.
Klibbkorsört, ”Senecio viscosus”, är en ettårig ört tillhörande familjen korgblommiga växter. Plantan blir mellan 15-60 centimeter hög och har bladen strödda längs med den ofta greniga stjälken. Mellan juli-oktober blommar arten med mellan 8-15 gula strålblommor kring varje holk. Holkarna är cirka 5 millimeter breda men strålblommorna får blomman att se bredare ut då den slår ut. Senare under blomningen rullar oftast strålblommorna ihop sig. Holkarna har mellan 7-9 ljusgröna holkfjäll som löper rakt uppåt utan att överlappa varandra samt ett fåtal ytterholkfjäll vid basen. Både bladen och stjälken är glandelhårig och tydligt klibbig. Arten kan till utseendet förväxlas med korsört som också är hårig men inte klibbig.
Klibbkorsörten växer i allmänhet i öppna områden med torr och näringsrik lerjord eller grusjord, den är exempelvis vanligt förekommande på ruderatmark, i industriområden samt på bangårdar. Artens utbredning är framför allt i södra Sverige.
Vit tuvskivling, ”Leucocybe connata”, växer i lövskog, betesmark, park, trädgård och vägkanter och trivs i fet jord och kväverik mark.
Vit tuvskivling, "Leucocybe connata", som ofta växer i grupper och små klungor i gräs längs vägkanter har en svagt syrlig doft medan andra tycker den luktar hallonbåtar.
Arten ska inte betraktas som en matsvamp då den bland annat innehåller ämnen som är misstänkt cancerframkallande.
Den vita tuvskivlingen, "Leucocybe connata", har förts till andra släkten tidigare, den har bland annat räknats till det ganska stora tuvskivlingssläktet ”Lyophyllum” med ett trettiotal arter och senare till det likaledes ganska stora trattskivlingssläktet ”Clitocybe”. De vetenskapliga namnen har då varit ”Lyophyllum connatum” respektive ”Clitocybe connata”. Med några droppar järnsulfat får man en vackert violett reaktion hos den vita tuvskivlingen.
Snöbollschampinjon, "Agaricus arvensis", får här i solskenet agera värmeelement för ett antal flugor vars arttillhörighet jag inte känner.
Flugor är en grupp djur och det finns ungefär 100 000 olika arter av flugor i världen och i Sverige finns ungefär 3 000 olika flugarter.
Flugor är insekter och de flesta insekter har fyra vingar, men flugor bara två vingar. Myggor har också bara två vingar. Myggor och flugor är nära släkt med varandra och kallas tillsammans för tvåvingar. Hos tvåvingar är bakvingarna ombildade till svängkolvar och i svängkolvarna finns flugans balansorgan. Hos oss människor finns balansorganet istället i vårt inneröra.
Snöbollschampinjon, "Agaricus arvensis", notera det typiska kugghjulsmönstret på undersidan av ringen. Arten är en art hattsvamp i basidsvampsordningen ”Agaricales” och den har en 10–15 centimeter vid hatt, först rund som en boll, sedan utbredd. Hatten är gräddvit och blir något gulfläckig vid tumning. Skivorna är först rödgrå, sedan svartbruna. Foten blir 5–15 centimeter hög och 1–3 centimeter tjock, är vit och har ring. Köttet är kompakt, vitt och svagt mandeldoftande, nötdoftande eller anisdoftande.
Snöbollschampinjon är en utmärkt och mycket eftertraktad matsvamp. Den kan dock ibland innehålla stora halter av kadmium. Arten finns i större delen av Sverige, ofta i ringar, och förekommer tämligen allmänt från sommaren till hösten.
Ribbgrynna, ”Phlebia radiata”, är en vedlevande svamp som växer på död ved av lövträd. Den är blekt gråviolett till rödgul i färgen och växer tätt tryckt mot underlaget. Fruktkroppen har en rundad eller oval form och är vaxartad i konsistensens. Ofta växer flera fruktkroppar nära varandra och det kan bildas sammanhängande skorpor.Arten har ett vårtigt hymenium och ett annat kännetecken för arten är att hymeniet har utstrålande veck eller ribbor.
Svampen är en saprofyt, då den lever på död ved, här på en björkstubbe, och fruktkropparna kommer under hösten och vintern.
I Sverige är ribbgrynna ganska allmän i de södra och mellersta delarna av landet, i norr är den dock mer sällsynt.
Sidenticka, ”Trametes versicolor”, bildar tunna och oftast taktegellagda hattar, som kan vara halvcirkelformade till rosettlika. Hattytan är fint sammetsluden och sidenglänsande, kraftigt zonerad i bruna till rödbruna nyanser, men oftast med inslag av blåaktiga och svarta färger. Den skarpa, vågiga kanten är ljusare, och kontrasterar vanligen tydligt med hattens inre delar.
Svampen förekommer på död ved av en rad lövträd, bland annat björk, bok och ek, här på en björkstubbe, både i lövskog och på öppna marker. Den har sydlig utbredning, och är vid sin nordgräns i mellersta Sverige tämligen ovanlig. Sidentickan blandas ofta samman med zontickan, ”Trametes ochracea”, som är tjockare, saknar blå och svarta färger på hatten, samt förekommer i hela landet.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan