Fordom blommande linneor i tusental, nu en granåker. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 615 20230630
För 25 år sedan blev jag visad en fantastisk lokal med 1000-tals blommande linneor i en fantastisk gammelskog på skjutfältsmark i Norra Linneryd, sydost om Skillingaryd.
Här fanns då ett stort antal granjättar på en bädd av sten och mossa och lokalen hade varit känd i generationer. Nu växer det fnösketickor med en märklig form tillsammans med några få renlavar av arten grå renlav tillsammans med förtorkade väggmossor på resterna av den en gång så stora och ståtliga jättegranan
I det stora odlingsröset ringlade linneor i mängder och när den blommade var marken alldeles rosa av de vackra kronbladen. Idag är allt borta och istället finns här bara täta bestånd av drygt tjugoåriga granar som planterades något år efter den stora avverkningen.
Jag fick bara förmånen att uppleva denna gamla granskog med dess stora mängder med linneor en enda gång för vid midsommar året därpå var kalhygget ett faktum.
Linnean kan bilda utbredda mattor där den trivs, framför allt i gammal barrskog som här en gång var och arten är ganska vanlig i hela Sverige och dessutom Smålands landskapsblomma.
Jag gjorde några besök de efterföljande åren och kunde bara konstatera att linneorna med en rasande fart försvann. Nu ungefär tjugo år senare gjorde jag mitt första besök på platsen för att se om linneorna hade återvänt men så var inte fallet, tyvärr.
Det var dessutom med stor möda som jag kunde tränga mig emellan de tätt stående, vida och minst fem meter höga granarna och att hitta tillbaka till platsen för linnerorna var inte heller lätt, så annorlunda upplevde jag platsen idag. Kanske var jag på rätt plats i planteringen, kanske inte, några linneor fanns där hursom helst inte.
Några enstaka tuvor med lingon med sina vita och klocklika blommor hittade jag dock och lite hoppade då mitt hjärta till för på håll tycktes de påminna om blommande linneor. Det kanske blir gott om lingon i år om det bara finns tillräckligt med pollinerande insekter, vilket inte alls är säkert nu för tiden.
Linnean, "Linnaea borealis", är en liten och vacker skogsblomma som är uppkallad efter vår store botanist Carl von Linné. Arten är ingen ört utan en halvbuske, med tunna stammar som växer längs marken. Vid marken finns också de ständigt gröna bladen och från stammarna växer stänglar som bär två nedhängande, klockformiga blommor i toppen. Blommorna är vita utanpå och skära inuti och blommar i juni.
I den lilla bäcken och våtmarken i söder blommade dock några vackra ängsbräsmor, "Cardamine pratensis", som förgyllde mitt annars så misslyckade sökande efter vår vackra landsskapsblomma.
Bräsmor, "Cardamine", är ett släkte korsblommiga växter i tempererade trakter över hela jorden. Det omfattar cirka 130 arter ettåriga eller fleråriga örter med vita till rödvioletta blommor och långa skidor som kastar ut fröna vid mognaden.
Hit hör bland annat bildens ängsbräsma och bäckbräsma, fjällbräsma samt tandrot med flera arter.
På min väg hem kom två små rådjurskid och sprang över vägen vid Store stenen i Viedalen, några tiotals meter bort i kärret stod rådjursgeten och väntade tåligt.
Rådjursgeten hade ögonen på mig och på sin lite eftersläntrande unge medan syskonet invid mamman bara tittade på sitt syskon och tycktes säga "skynda dig"!
Nattskärran spelade och flög hela tiden över tallplanteringen på andra sidan vägen och med ljudliga vingklappar svarade den på mina handklappar genom att flyga mot mig för att se vem jag var.
Det var ett märkligt skådespel som få har fått uppleva därför att de inte tar sig tid att vänta invid ett hygge eller ute i en tallskog i skymningen eller under en natt.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan