Damberg&naturen

Luddenätterna, i Skåne kallade valborgsnaddarna, i västra Sverige kallade korsmässevinter, är dagarna kring 1 maj, då det enligt Bondepraktikan, ”Luddi nätter”, var risk för en köldknäpp. Var däremot luddenätterna varma var detta ett förebud om en kall och regnig sommar.

De numera helt dominerande årseldarna är valborgsmässobålen, som från början bara fanns i landskapen kring Stockholm, dit de troligtvis införts av tyskar från Lübeck. Eldarna har haft dels en praktisk innebörd, nämligen att skrämma bort rovdjur inför boskapens betessläppning, dels en mer rituell, att skrämma bort häxor vid påsk och Valborg.

Valborgsmässoafton, den 30 april, är sedan medeltiden dagen före den dag som bär namnet Valborg. Namnet Valborg på 1 maj infördes dock inte i den svenska almanackan förrän år 1901, vilket kan ses som en bekräftelse på denna folkfests starka ställning i svensk tradition. Vanliga sätt att fira valborgsmässoafton är att tända bål och sjunga vårvisor. I dag är valborgsmässofirandet mest intensivt i studentstäder som Lund och Uppsala.

Sederna på valborgsmässoafton är dels inhemska och dels av tyskt ursprung. I Tyskland ansågs valborgsmässonatten, ”Walpurgisnacht”, efter Walpurgis som är det tyska namnet på Valborg, som tidpunkten för häxsabbaten. Därför tände man bland annat i norra Tyskland bål i det fria för att hålla häxorna på avstånd. Denna sed infördes med tyskarna i de östsvenska städerna till Sverige, och assimilerades med övriga svenska årseldsbruk vid betessläppningen av boskapen så här års, med det praktiska syftet att skrämma bort rovdjur. Valborgsmässoeldarna var dock länge ett ganska lokalt centralsvenskt och östsvenskt bruk.

I Sverige omtalas valborgsmässan och 1 maj som festdagar i köpmännens och hantverkarnas gilleslag redan på 1300-talet. I skolstäderna bjöd djäknar, de manliga gymnasisterna, flickor till kransgille för att förbereda sin majgrevefest. Majgreve är en rollgestalt i upptåg som ingick i det senmedeltida majfirandet eller pingstfirandet i det forna danska kulturområdet mot bakgrund av ett kontinentalt festmönster. Under valborgsmässans kväll drog ungdomarna från hus till hus för att uppvakta med sång och dans hos borgarna och i utbyte få bidrag till festen. I de gammaldanska landskapen drog drängar och pigor på liknande sätt från gård till gård för att uppvakta hos bönderna. Sedan överheten hade förbjudit drängarna att använda kyrkklockorna för att kalla till samling, tände de istället eldar för detta ändamål. På en del håll i Mellansverige brukade barnen springa omkring på valborgsmässoafton och väsnas med koskällor i syfte att skrämma bort rovdjur inför betessäsongen. Upptåget kan emellertid betraktas som ett maskerat tiggeri av samma slag som djäknarnas och drängarnas kringgång med sånguppvaktning. Många festbruk är gemensamma för fastlagen, valborgsmässoafton och 1 maj.

Bilden visar ännu en försvunnen gård i Hultsgärde där bara grunderna finns kvar. Här bodde en gång Siri i Hultsgärde.