Östanå by - byn som försvann och inte längre finns 20201231

Först och främst ett gott slut och ett gott nytt till Er alla från oss, Dan och Anette!
Vill ni se och läsa alla mina krönikor, just nu 156 till antalet, så bara scrolla, skrolla eller rulla nedåt eller uppåt, hur ni nu vill se det, så kommer de i kronologisk ordning med senaste krönikan överst! Alternativet är att ni går in på Arkiv för där hittar ni också alla mina krönikor månadsvis från starten i april i år 2020.
Nåväl, välkomna till Östanå by, eller snarare det som finns kvar av den. Denna jordkällare och ytterligare en söder om denna är det enda som påminner om den bebyggelse och de människor som en gång bodde här. Min historia handlar denna gång om byn som försvann.
Stenfundamenten till den första bron över till Östanå by, åtminstone i modern tid men långt före mitt minnes start. Eftersom jag kom till världen i mitten av november året 1958 påstår jag att mina minnen startar någon gång åren innan jag börjar skolan år 1965 och då var denna bro bara ett minne blott.
En närbild på stenfundamenten till den första bron över till Östanå by i närbild, bron var en träbro och människorna här bodde primärt i Östanå by, först därefter i Skillingaryd, behöver jag säga att ån heter Lagan.
Här är bron till Östanå som jag minns och som jag har cyklat över många gånger i min barndom, nu är även den stängd och bara ett minnen. I bakgrunden går motorvägen.
Fotot är taget från samma plats som det föregående fotot, jag har bara gjort ett halvt varv, det vill säga 180 grader, på exercisspråk "Helt om!"
Den stora och flerstammiga sälgen tar hjälp av broräcket för att stå stadigare eller kanske för att flytta broräcket, eller båda delarna.
Tidens tand tär även på broräckets oskyddade järn, syret i luften och vattnet, också detta från luften, gör järn till rost, enligt principen Fe+O->FeO.
Vad bryr sig Lagans långsamt flytande vatten om Östanå by, bron, rosten, sälgen och min berättelse om detta...inte ett dugg!
Även det gamla vägräcket återtas så sakta av den natur som vi är så brutala mot och exploraterande av.
Jag skulle önska en försiktig och genomtänkt årensning, allt för både den biologiska mångfalden och utseendets skull, likt årensningen i Hedeby från TV-serien och böckerna av Sven Delblanc.
TV1 producerade serien och första avsnittet hade premiär den 23 oktober 1978 och det sista avsnittet sändes den 9 maj 1982.
Hedeby eller Östanå är en liten by i Sörmland eller Småland där inte mycket har förändrats under århundradena, bortsett från att vår by är borta. Baronen, vilket saknades i Östanås historia, på sin herrgård utanför byn anställer några av byborna, men enligt ryktena riskerar han konkurs. Allt är inte heller frid och fröjd bland byborna. Den årliga årensningen leder till diskussioner och konflikter. Torparen Sixten Svensson håller sig gärna undan när det kommer till arbete, men däremot framme när det kommer till att ta sig en pilsner. Hans dotter Märta vill inget hellre än att lämna byn och få uppleva något mer än denna sömniga och torftiga tillvaro, detta fenomen känns igen även i nutid i många små byar och samhällen i Sverige och världen.
Även den nygamla bron äts av tidens tand, kyla, frost och värme, sammandragning och utvidgning gör så att även cement och betong far illa och vittrar trots järnarmering.
Ett lång parti av den gamla vägen är bortgrävt för att förhindra motortrafik av bilar, tvåhjulingar går fortfarande att köra här.
Ett av tre stora stenblock som blockerar den gamla vägen och nedfarten till Östanå öster ifrån är detta vackra stycke berg som är av svart granit eller diabas med grönstengångar som grönaktiga och raka streck, även järnet i blocket faller ut som orangebrunt rost.
Östanå by anno 2020 bär fortfarande spår av gamla trädgårdar och människors boningar, stora snöbärsbuskage eller smällebärsbuskage, "Symphoricarpos albus", dominerar stora partier av den gamla byn, framför allt där boningshusen en gång stod.
Bildens kantörat, "Hymenochaetopsis tabacina" eller ”Pseudochaete tabacina”, är vanligt på lövvedspinnar, särskilt av sälg och hassel men även som här på asp. 
Kantörat ser mycket olika ut beroende på omständigheterna då det ibland växer med en utstickande hatt som på min bild, eller mer eller mindre nedlöpande, och ibland bara tätt mot underlaget, ett växtsätt som kallas resupinat.
Dallergröppa, ”Phlebia tremellosa”, är en vedlevande svamp som växer på död ved av lövträd, främst björk.
Glasticka, ”Antrodiella pallescens”, förkommer i löv- och blandskog, sällan i barrskog. Växer på ved av björk, al, hassel, asp, bok och sälg, vide, sällan tall, ek, hägg, alm, ask m.fl. I norra Sverige även på gran. Svampen är en så kallad vitrötare.
Den till synes förkolnade grenen är istället angripen av svampen aspnästing, ”Eutypa sparsa”. Den vanliga arten hittas på liggande, barklösa grenar och kvistar av asp.
Här ser man ett av flera stora snöbärsbuskage eller smällebärsbuskage, "Symphoricarpos albus", som visar var husen och trädgårdarna fanns.
En början och ett slut, de små glastickorna, "Antrodiella pallescens", och det vackert violfärgade violskinnet, "Tulasnella violea", bidrar till slutet, början är en helt annan historia i livets stora cirkel.
Glastickorna, "Antrodiella pallescens", och det vackert violfärgade violskinnet, "Tulasnella violea", i närbild.
Jag blir glad när jag ser att Östanå by tas fram ur den alltmer igenväxaden skogen, glöm bara inte bort de kultur- och miljöhistoriska värdena som finns i och bakom träden och slyskogen. 
Ärenpris, ”Veronica officinalis”, kommer om några månader, under maj och juni, åter att förgylla marken i Östanå by med sina vackert blåvioletta blomställningar som sitter i klasar från bladvecken.
Ärenpris är en förvrängning av tyska ”Ehrenpreis”, som växten heter på tyska, och betyder lovorda, ”till ära och pris” med anledning av växtens medicinska egenskaper, men nu kan det passa bra även till Östanå by, byn som inte längre finns, byn som försvann men som fortfarande lever i mångas minne, men dessa blir allt färre tyvärr.
Avslutningsbilden för denna gång blir på ett naturens eget konstverk, en björkstubbe som blivit fullständigt och mycket vackert draperat av svampen purpurskinn, "Chondrostereum purpureum".
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan