Skillingaryds skjutfält och den biologiska mångfalden, del 2 20211031 Krönika 312

Det var lätt att gräva skyttegravar och ståvärn på Skillingaryds skjutfält tack vare den lösa sanden, podsolen, som dominerar inom området. 
Podsol är en jordmån som förekommer i kalltempererade, fuktiga klimat, oftast i barrskogsmiljö, bland annat i norra Europa, norra Asien och i Kanada. Podsol är Sveriges vanligaste jordmån och utgör ca 70 % av ytan. Överst i podsolprofilen finns ett mårlager och därunder som regel ett gråvitt, askfärgat lager blekjord, askjord, urlakningshorisonten, följt av en rostfärgad anrikning så kallad rostjord som mot djupet successivt antar den ursprungliga jordartens färg.
I podsolens mårlager, där nedbrytningen av förnan sker, bildas genom mikroorganismers aktivitet i marken kelater, som består av vattenlösliga komplexa föreningar mellan humus och oorganiska ämnen, främst järn och aluminium. Tillsammans med organiska syror med låga pH-värden bidrar de till vittringen och därmed uppkomsten av underliggande blekjord. När kelater vandrar från ytan mot djupet sker reaktioner med olika vittringsprodukter, bland annat från blekjorden, som utfälls och ackumuleras, varvid anrikningshorisonten bildas. Denna är podsolens främsta kännetecken och innehåller utfällningar av järn- och aluminiumhydroxider, vilka tillsammans med organiska föreningar ger den roströda färgen.
I Sverige indelar man podsol i humuspodsol, järnpodsol och järnhumuspodsol efter anrikningshorisontens utseende. Dessa är mycket vanliga i våra trakter med tallskogar.
Det är inte svårt att hitta den gula kantarellen i dessa marker och i år har det varit hyfsat många av dessa läckerheter.
Ringmussling, ”Pleurotus dryinus”, ostronmussling, ”Pleurotus ostreatus”, eller blek ostronmussling, ”Pleurotus pulmonarius, växte på en grov tall väster om Östersjön eller Hässlehultsgölen.
Kanske är det arten blekröd trattskivling, ”Clitocybe diatreta”, som man ser på bilden vilket är en art som växer i förnan på marken i båda löv- och barrskog.
Bitterticka, ”Postia stiptica”, växer i barrskog, helst granskog på stubbar och döda, stående och liggande stammar av gran, sällan tall, al, asp, björk, hägg, havtorn med flera. Arten är en så kallad brunrötare.
Frostvaxskivling, ”Hygrophorus hypothejus”, är en senhöstsvamp som vanligtvis tittar fram efter första nattfrosten och är en god matsvamp. Arten växer ofta bland renlav med tall över hela Norden. Den plockas enklast vid torr väderlek då den annars blir slemmig och hal.
Området väster om Hässlehultshöjden, Hässlehultsgölen eller Östersjön är ett mycket vackert och biologiskt rikt område på Skillingaryds skjutfält.
Hässlehultsgölen eller Östersjön ligger som en vattenoas mellan Hässlehultshöjden i bakgrunden och den gamla ståtliga tallskogen i väster. Detta är ett område som är mycket bevaransvärt!
Det finns ett stort antal mycket gamla tallar på momarkerna väster om Hässlehultshöjden som också innehåller en mycket rik biologisk mångfald med bland annat häckande spillkråka och duvhök men också den vackra motaggsvampen.
Ett vackert exemplar av arten stensopp eller Karljohansvamp men tyvärr var den inte lika vacker på insidan då den var full av svampmyggornas larver.
Det bekymar mig att granarna fått ett stort fotfäste i den gamla fina tallskogen och jag önskar att man mycket försiktigt tar bort dessa förmörkande smågranar.
Såga av dem långt ner mot marken, dra dem försiktigt bort från området med handkraft och låt dem sedan gå till flis, precis som skedde vid renoveringen av Skrôlebohôl vid Fågelforsdammen utmed Fågelforsleden för några år sedan.
Bildens spindelnät är tillverkat mattvävarspindlar eller taknätspindlar, en underfamilj i spindelfamiljen ”Linyphiidae” och tidigare betraktad som egen familj. Den har världsvid utbredning och omfattar ett stort antal arter, varav många i tempererade och kalla områden. I Sverige finns cirka 115 arter. Kroppen hos dessa spindlar är mellan 1–12 millimeter långa och flertalet arter gör fångstnät som består av en horisontell, tät matta av oregelbundna trådar, under vilken spindeln hänger med ryggsidan nedåt.
Mattlummer, ”Lycopodium clavatum”, är en vintergrön lummerväxt som bildar långa, krypande revor med upprätta skott. Skotten har tätt sittande, strödda, mjuka blad som har långa, vita håruddar i spetsarna. Sporangierna är samlade i axlika, toppställda bildningar, axen sitter ofta två eller ibland tre tillsammans på långa, nästan bladlösa skaft.
Mattlummer brukar delas i två underarter, underarten riplummer avviker från huvudunderarten vanlig mattlummer genom sina kortare, mer tilltryckta blad och ensamma, kortskaftade ax.
Mattlummer kan förväxlas med revlummer, den senare har dock styva barrlika blad utan hårudd och oskaftade sporax som sitter ensamma i grenspetsarna.
Av revorna brukade man förr fläta mattor och sporpulvret, nikt, såldes förr på apoteken och användes bland annat som sårpulver och för att rulla piller i. Man använde också det lättantändliga pulvret till blixt- och fyrverkerieffekter vid teatrarna. Numera säljs mattlummer och revlummer ofta som juldekoration, men då de växer mycket långsamt bör eller ska man avstå både från att plocka och köpa lummer.
Streckmusseron, ”Tricholoma portentosum”, är en ätbar svampart som hör det stora släktet ”Tricholoma”. Den hör till de svampar som brukar kallas musseroner och växer i skogslandskap i Europa och Nordamerika.
Hatten är först klockformad med inböjd kant, men får sedan en mer utbredd välvd form med puckel. Svampens kött är vitt och har en mild doft och smak av mjöl.
Streckmusseron kan ibland förväxlas med kantmusseron eller gallmusseron som dock är svagt giftig och oätlig och har ett bittert smakande kött.
Som matsvamp kan streckmusseronen stekas, stuvas, användas i soppor eller läggas in. Svampen kan användas för sig eller blandas med andra svampar.
En bild från söder mot norr över Skillingaryds skjutfält med dess unika ljunghed, extra vacker och tilltalande en dag som denna med blå himmel och höstsol.
Det är verkligen inte ofta som jag hittar kompletta häxringar men denna är helt och fullständigt cirkelformad. Arten är däremot den giftiga arten gifttrattskivling, "Clitocybe rivulosa".
Häxringar startar ofta från murknande stubbar eller trädrötter i eller under gräsmattan.
Gifttrattskivling, ”Clitocybe rivulosa”, är en vitaktig till beigefärgad skivling som ofta växer i ringar i gräsmattor och innehåller giftet muskarin.
Gifttrattskivlingen innehåller ämnet muskarin, som påverkar nervsystemet. Svampen kan i stora doser vara dödlig om inte motgiftet atropin ges.
Symtomen är andningsbesvär, låg puls, små pupiller, hallucinationer, svettning, ökad saliv- och tårflöde, illamående och diarré vilket följer inom 30 minuter till 4 timmar efter förtäring.
Kontakta sjukhus!
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan