Fågelforsleden från norr till söder. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 673 20231029

Denna resa utmed Fågelforsleden startar för ovanlighetens skull vid det öppna vattenfallet vid Fågelforsdammen som även denna dag hade ett mäktigt vattenflöde.
Bilden visar en svartnande äggsvamp, "Bovista nigrescens", och dess äggliknande ovansida. Arten växer vanligtvis i betesmarker och hagmarker samt i parker och trädgårdar. Man finner arten på marken, bland annat i gräsmattor.
Bilden visar en svartnande äggsvamp och dess fotlösa undersida. Liksom röksvampar är svartnande äggsvamp ätlig som ung medan den ännu är fast i köttet och helt vit inuti.
Gula kantareller växer här i sanden bland islandslav, grå renlav och kruståtel under en mäktig dubbelstammig och mäktig tall vilket de nedfallna tallkottarna skvallrar om.
Gyttrad röksvamp växer här på en stor och gammal sälg, "Salix caprea", alldeles i närheten av Fågelforsdammens kraftstation.Gyttrad röksvamp, ”Apioperdon pyriforme”, växer vanligtvis i lövskog och blandskog på stubbar och stammar av lövträd men också på i marken dolda vedrester.
Gyttrad röksvamp växer i täta klungor, eller utspridda och dess växtperiod är vanligtvis under hösten, men ibland även under våren och sommaren.
Fruktkropparna är formade som inverterade päron, det vill säga, mer eller mindre runda. De är mellan 1,5–5 centimeter breda och mellan 2,5–5 centimeter höga samt ofta täckta med små vita sprickor på den brungråa ytan.
Senare utvecklas en central perforering genom vilken sporerna frigörs av regndroppar och vind. Fruktköttet är först vitt men blir senare gulaktigt olivfärgat och fylls slutligen med ett brunaktig spordamm.
Det finska livsmedelsverket skriver följande om bildens art skäggriska, "Lactarius torminosus".
Skäggriskan är en medelstor, ljust rosafärgad svamp med mörkare zoner. Ytan har håriga fjäll med undantag för mittdelen. Hatten är till en början välvd och är ofta nedsjunken i mitten, senare blir den mer utbredd. Hattkanten har långt skägg och är länge inåtvänd.
Skäggriskans skivor är ljusare än hatthuden, så också foten som är stadig och ihålig. Svampköttet är ljust rödaktigt och sprött. Mjölksaften är oförändrat vit och smaken är brännande skarp. Doften beskrivs som frisk.
Skäggriskan lever i symbios med björken och växer i björkdungar, blandskogar och till och med under fristående björkar på gårdstun. Den är allmän ända upp till Lapplands fjällbjörkdungar allt från juli till slutet av september.
Det finska livsmedelsverket skriver följande om bildens art skäggriska, "Lactarius torminosus".
Snarlika svampar till skäggriskan som kan missleda plockaren är kärrskäggriskan som växer på myrar och bleka skäggriskan som växer på gräsmattor och vägrenar, och som påminner om skäggriskan, men de är nästan vita svampar. Även gulriskan är en skäggig, men gul svamp. Orangeröda och zonerade är också läckerriskan och blodriskan men de är hårlösa och mjölksaften är orangefärgad.
Skäggriskan är en av våra populäraste matsvampar. Den kokas i 10 minuter, varefter den sköljs och saltas eller läggs in i ättika. Vissa plockare avlägsnar skägget och skrapar av skivorna, men det är helt onödigt, eftersom de består av exakt samma mycel som resten av svampen också.
I Centraleuropa och Sydeuropa betraktas skäggriskan som en oduglig matsvamp, så den har betydelse endast i den inhemska svamphandeln.
Att svamp skulle bli framtidens mat var det knappast någon som trodde på 1800-talet. Då betraktades svamp som koföda, otjänligt för allmogen och endast mat för överklassen som ätit murklor och riskor sedan åtminstone 1500-talet.
En anledning till misstänksamheten var säkert oron för att plocka giftiga svampar, men också att det helt enkelt inte var mat för människor och den klass man tillhörde.
En annan anledning var att svampsäsongen krockade med den tid på året då man var sysselsatt med skörd och att lagra den mat som skulle räcka för ett år framöver. Då fanns inte tid att gå ut i skogen och leta svamp. Idag är svamp både rekreation i form av skogspromenader och läckerheter på matbordet. Det forskas också om svampens användning.
Ett exempel är en grupp forskare vid Chalmers som arbetar med att odla jästsvampar som kan producera oljor som är snarlika palmolja och kakaosmör.
Bilden visar den goda matsvampen blektaggsvamp.
En gammal och normalt sett uttorkad ävja eller korvsjö från gamla tiders deltalandskap nedom vattenfallet vid Fågelforsdammen har nu fyllts på av Lagans vatten likt ett kommuncerande kärl.
Brandriska, ”Lactarius aurantiacus”, är en orange till brunröd riska med klibbig, blank hatt och vit mildsmakande mjölksaft. Hos oss klassas den som ej matsvamp, men anses i vissa länder vara ätlig, till exempel i Danmark där alla mildsmakande riskor ibland uppges som ätliga.
Bilden visar arten mörkringad flugsvamp, ”Amanita porphyria”, som har en gråbrun hatt, med en vit ring som snabbt svartnar efter beröring samt har en lukt som påminner om rå potatis.
Det är stormen Babets fel att holken ser ut som den gör och ligger där den ligger. Jag får laga och sätta upp den igen.
Gransillkremla, ”Russula favrei”, växer vanligtvis och som namnet antyder i granskog med gran. Sillkremlor är bra matsvampar och dill anges som en särskilt lämplig krydda, som passar bra med sillaromen eller skaldjursaromen.
Vackra ljusbrytningar i Lagans vatten vid Abbotens bro utmed Fågelforsleden men även nu och här är inte allt som glimmar guld.
Det växer platt-tickor på den gamla nedblåsta askstammen.
Platticka, ”Ganoderma applanatum”, är en vitrötare som man oftast finner i lövskog och blandskog. Arten växer på stubbar, döda stående och liggande stammar av björk, asp, ek, bok, al, sälg, pil, ask och lind, sällan på alm, gran och lönn.
Trots att plattickan är vanlig och utbredd, så är den lilla sällsynta plattickesvampflugan, ”Agathomyia wankowiczii”, och dess gallbildningar på undersidan av plattickans fruktkroppar ovanliga.
Platticka är en mellanstor till stor ticka och sporkroppen är flerårig och utan fot samt hård. Som ung är den knölig, senare kilformad eller utbredd och ibland mycket bred. Ovansidan är matt, med zoner och spricker inte samt är gråaktigt brun. Arten är ofta täckt av det kanelbruna sporpulvret. Undersidan är gråvit och svartnar vid skrapning, porerna är små, köttet är segt och svårt att bryta itu. Svampens kött är vitt, strimmigt och mönstrat.
Zontickan, ”Trametes ochracea”, växer mest på lövved och har en zonerad hatt samt är nästan trekantig i tvärsnitt. På bilden växer den på en gammal björk.Rodnande fjällskivling, ”Chlorophyllum rhacodes”, finns i tre olika och svårbestämda arter.
Rodnande fjällskivling, ”Chlorophyllum rhacodes”, Stackfjällskivling, ”Chlorophyllum olivieri” och Parkfjällskivling, ”Chlorophyllum brunneum”.
Rodnande fjällskivling är en svampart som växer i tempererade zoner i Europa och Nordamerika. Den är en klassisk förväxlingssvamp till stolt fjällskivling. Denna fjällskivling hittas ofta i barrförna, vid komposter, och ibland i parkmiljö som ofta bildar häxringar. Köttet är vitt och rodnar vid snitt eller beröring. Foten är vitgrå, och skiljer sig från stolt fjällskivlings fot som är brunvattrad.
Rodnande fjällskivling har sedan den först beskrevs delats upp i flera olika arter varav tre som i Sverige är allmänt reproducerande arter. Det har konstaterats att den i parkmiljö växande parkfjällskivlingen är svagt giftig.
Bildens rodnande fjällskivling och den art som återfinns i barrförna, stackfjällskivling, ses dock fortfarande som ätliga.
Saffranskamskivling eller numera orange kamskivling, ”Amanita crocea”, trivs gärna utmed Fågelforsleden och vid en första anblick tänker man kanske en kantarell och stannar men i detta fall var det inte så.
Den vackra arten orange kamskivling eller saffranskamskivling växer i björkskog men även i hagmark och ängsgranskog.
Arten växer på marken med björk och även i fjällbjörkskog samt mer sällan med gran.
Jag slutar min vandring i söder i Östra lägret där en gång Kungliga Sjätte Artilleriregementet, A6, huserade. Närmast och till vänster ser man Officersförläggningen, i mitten Officersmässen och längst bort till höger ser man Stabshuset, mycket vackra och välbevarade trähus från sekelskiftet 1800-1900.
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan