Högsommarfloran på sydsvenska höglandets västra sluttningar, del 1. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 799 20240726

Med tanke på att den samlade ytan av vägrenar i Sverige uppgår till minst 200 000 hektar, kan rätt skötta vägrenar ha en mycket stor betydelse för bevarande av den biologiska mångfalden som historiskt sett hört hemma på ängar och betesmarker.
Gråfibbla, som hör hemma i Europa och västra Asien, växer på torra, sandiga gräsmarker, backar och hedar. Den är allmän i södra och mellersta Sverige, sällsynt i norra.
Backnejlika eller ängsnejlika, ”Dianthus deltoides”, öppnar sig bara i solsken och stänger sig redan mitt på dagen. Blomningen inträffar under juli–augusti. Arten är i Sverige vanlig i de södra och mellersta delarna men mer sällsynt mot norr och den växer på torr, sandig mark och ängsbackar.
Käringtand, ”Lotus corniculatus”, är en art i familjen ärtväxter och är en mångformig, flerårig, rikt förgrenad, 10–30 centimeter hög ört.  Arten, som hör hemma i Europa, Nordafrika och Asien och som har införts till Nordamerika och Australien, växer på såväl torra som fuktiga gräsmarker och hedmarker, på vägkanter och på sanddyner. I Sverige är den allmän till tämligen allmän norrut till Jämtland och sällsynt norr därom.
Jordklöver, ”Trifolium campestre”, är en art i familjen ärtväxter och är en späd, ettårig, sällan tvåårig ört med 5–30 centimeter långa, nedliggande eller något uppstigande stjälkar. Blommans segel är tydligt räfflat. Blomningen pågår från senvåren till eftersommaren och efter blomningen blir kronbladen ljusbruna och sitter liksom hos alla klöverarter kvar på frukten. Arten hör hemma i Europa, Asien och Nordafrika på kalkfattig gräsmark och på torra backar. I Sverige är den allmän i Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland, norr därom till Uppland mindre allmän.
Buskskvättan föredrar öppen mark, där den ofta sitter med upprätt hållning i toppen av en låg buske och knycker med stjärten. Sången, som ofta framförs på natten, är rik på härmläten. Arten förekommer i större delen av Europa och västra Asien och i nästan hela Sverige. Bilden visar en hona.
Buskskvätta, ”Saxicola rubetra”, är en art i fågelfamiljen flugsnappare och blir cirka 12,5 centimeter lång, är brunspräcklig på ovansidan och blekt rostorange undertill och har ett markerat vitt ögonbrynsstreck. Bilden visar en hane.
Fyrkantig johannesört, ”Hypericum maculatum”, är en art i familjen johannesörtsväxter och är en flerårig, 30–50 centimeter hög ört med seg och hård, upptill något förgrenad stjälk med motsatta, helbräddade, ovala blad, vilka är småprickiga av insänkta körtlar. Stjälken är i tvärsnitt skarpt fyrkantig. Blomningen inträffar under högsommaren och eftersommaren. 
Arten, som hör hemma i Europa och västra Asien, växer på torra, gärna steniga gräsbackar och vid vägkanter. Den är allmän i södra och mellersta Sverige, norr därom mindre allmän eller sällsynt till Lycksele lappmark.
Gulmåra, ”Galium verum”, är en art i familjen mårväxter och är en flerårig, 10–60 centimeter hög ört med grenig, krypande jordstam, varifrån utgår dels underjordiska utlöpare, dels ovanjordiska stjälkar, som är finhåriga och mer eller mindre upprätta. De mycket små och vanligen kraftigt gula blommorna doftar mycket starkt och blomningen inträffar i juni–augusti. Arten, som hör hemma i Europa och västra Asien och som införts till Nordamerika, växer på torra, soliga gräsmarker, på backar, vägkanter och sandiga stränder. I Sverige är den allmän norrut till Medelpad, norr därom mindre allmän.
Getväppling, sandväppling eller tallklöver, ”Anthyllis vulneraria”, är en art i familjen ärtväxter och är en tvåårig eller flerårig, mycket mångformig ört med 10–30 centimeter höga stjälkar.
Blommorna, som oftast är gula men också kan vara röda eller gulvita, sitter i huvuden och blommornas något uppblåsta foder har långa, vita filthår. Blomningen inträffar under juni–juli.
Inom nordisk folkmedicin har den använts som blodstillande och sårläkande medel.
Arten, som hör hemma i Europa, Asien och Nordafrika, växer på torra marker, såväl kalkfattiga som kalkrika och den är tämligen allmän i södra och mellersta Sverige, norr därom mindre allmän.
Getväppling började odlas som foderväxt i Tyskland på 1850-talet men odlas mindre i Sverige. Den ger låg skörd men rekommenderas för torra områden, till exempel för vissa trakter i Skåne län, eftersom den är motståndskraftig mot torka.
Arten monke eller blåmunkar, ”Jasione montana”, är en vanligen tvåårig ört som blommar under juni–augusti med ljust blå, sällan vita kronblad. Arten, som hör hemma i Europa och Nordafrika, växer på torra, sandiga marker och på berg. I Sverige är den tämligen allmän norrut till Södermanland, sällsynt norr därom till Dalarna.
Tvåvingearten utan svenskt namn "Empis tessellata" sitter och äter pollen i de små vackra klocklika blommorna.
Femfingerört eller silverfingerört, ”Potentilla argentea”, är en art i familjen rosväxter och är en flerårig ört med upprätt, grenig jordstam, varifrån den 15–30 centimeter långa, vitfiltade, nedliggande eller upprätta stjälken utgår. Bladen är vanligen femfingrade och sitter dels i en basal rosett, dels längs stjälken, de övre bladen kan vara trefingrade. De gula blommorna sitter i kvastlika samlingar i stjälktopparna under blomningen i juni–augusti. Femfingerört kan bilda frön utan föregående befruktning, så kallad apomixis, och förekommer därför i ett flertal mer eller mindre olika småarter.
Arten femfingerört som växer på torr sandmark eller mer näringsrik torr mark, hör hemma i de tempererade områdena i Europa och Asien. Den är i Sverige allmän norrut till Härjedalen, norr därom mindre allmän.
Vitklöver, ”Trifolium repens”, är en art i familjen ärtväxter och är en flerårig ört som har krypande, jordslående stammar med upprätta, trefingrade blad med brett ovala småblad. Arten har odlats som betesväxt i flera hundra år och förekommer också i gräsmattefröblandningar. Den är också en värdefull bifoderväxt och har även använts inom folkmedicinen. Vitklöver odlas vanligen till bete, även om den numera har minskad betydelse som betesväxt. Den är känslig för torka och kommer bäst till sin rätt i fuktigt klimat och på bevattnad mark där kvävegödslingen är begränsad. Vitklöver är värdefull i bete för att göra det smakligt för djuren, ge betet god proteinhalt och göra det tåligare mot trampskador.
Bergsyra eller bergssyra, ”Rumex acetosella”, är en art i familjen slideväxter och är en 15–30 centimeter hög, flerårig, ganska späd och ofta rödaktigt anlupen ört, som med hjälp av rotskott förökar sig vegetativt. Bladen, framför allt de basala, är spjutlika och blomställningen är gles. Blommorna är små och ofta rödaktiga samt är enkönade, och växten är med andra ord en tvåbyggare.
Bergsyran blommar under sommaren och växer på backar, berg, hedmark och sur och sandig jord, det vill säga, på kalkfattiga marker. Växten är cirkumpolär, den finns i hela Europa och är allmän i hela Sverige. Den ingår i en artgrupp med flera närstående arter. Under perioder av brist på mat har frön av bergsyra använts till bröd. Frön har även hittats i maginnehållet på mosslik i Danmark från cirka 1300 år före Kristus, det betyder för minst 3300 år sedan.
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan