Damberg&naturen

Släktet rutor skiljer sig från de andra ranunkelväxterna ”Ranunculaceae” genom att hyllebladen är oansenliga och det istället är ståndarna som dominerar blomman. Släktnamnet ”Thalictrum” kommer av grekiskans ”thaliktron”, vilket var ett växtnamn hos Dioskorides.

Släktet rutor har 330 arter varav bara fem förekommer i Sverige. De två vanligaste arterna är ängsruta och fjällruta. Ett par av de inhemska arterna odlas också som prydnadsväxter, liksom den kinesiska arten violruta. Bilden visar arten Stor kustruta, ”Thalictrum minus”. 

Pedanius Dioscorides, eller Pedakios Dioskorides Anazarbaios, född omkring år 40 efter Kristus i Anazarbos, död omkring år 90 efter Kristus, var en grekisk naturforskare, med särskilt fokus på botanik och medicin. Han härstammade från Anazarbos i Kilikien och levde under första århundradet efter Kristus under Neros och Vespasianus regeringsperioder, och var samtidiga med Plinius den äldre. Dioscorides företog vidsträckta resor i anslutning till olika romerska härtåg, han var sannolikt anställd som militärläkare, och samlade då material till sina för den tiden högst märkliga naturhistoriska, farmakologiska och medicinska arbeten. I sitt förnämsta verk, ”Perihyles iatrikés”, utkommen först år 1478 första gången i latinsk översättning med titeln ”De materia medica, Om läkemedlen”, beskriver han nästan sex hundra växter, med deras medicinska användning. Framställningens klarhet och de noggranna uppgifterna om de beskrivna örternas allmänna verkningar gjorde detta arbete under ett halvt årtusende till den mest använda, och nära nog enda, vägledningen vid undervisning i botanik och farmakognosi. En tid antog man till och med, att inga växter varken i Norden eller i Södern fanns kvar att upptäcka utöver dem som Dioskorides beskrivit. I Wien finns en omfattande handskrift av detta verk, med bilder av växterna, utförd år 505 efter Kristus för kejsarinnan Julia Anicias räkning. Möjligen kan Johnson-papyrusen vara del av en tidig kopia av hans skrifter. Johnson-papyrusen är ett papyrusfynd från antikens Egypten och innehåller den äldsta bevarade teckningen av en medicinalväxt. Manuskriptet dateras till cirka 400-talet efter Kristus och förvaras idag på Wellcome Library i London. Dioskorides anses dessutom ha författat två böcker om ”lätt anskaffliga och sammansatta läkemedel”, ett slags praktisk handbok i husmedicin, vilket är ovanligt för denna tid. Två andra verk, en bok om gifter och motgifter samt tre böcker om giftiga djurs bett, har tillskrivits Dioskorides men detta stämmer troligen inte. Hos Dioskorides förekommer några av de första försöken till kemisk beredning av metalliska medel, beredningar, vilka ofta användes lokalt mot hudsjukdomar, men som inte intogs invärtes. Vidskepliga och ”magiska” medel rekommenderas högst sällan i Dioskorides arbeten. Han var otvivelaktigt århundraden före sin tid, och han aktas ännu högt i delar av världen. Han bör ej förväxlas med en Dioskorides Fakas som var läkare hos Ptolemaios Auletes och Kleopatra, och som berättas ha skrivit ett verk i tjugofyra böcker över medicinska ämnen. Ej heller med Dioskorides den yngre som levde under Hadrianus regeringstid. Denne Dioskorides den yngre utgav en upplaga av Hippokrates verk.