Hallands natur, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 815 20240831
De vackra och kullriga strandängarna mellan Korshamn och fyren vid Morups tånge var förr en säker plats för att få se och höra den idag mycket ovanliga fältpiplärkan.
Fältpiplärka, ”Anthus campestris”, är idag rödlistad som ”Starkt hotad” eller ”EN”, och häckar numera nästan uteslutande i kustnära områden på sandhedar och sanddynsområden. Den påträffas även sällsynt i grustag, på utfyllnadsområden och hyggen på sandmark. Under 1800-talet fanns arten vanligt i Skåne och arten förekom då även i södra Bohuslän, Halland, bland annat hos mig i Långasand och i Vesslunda naturreservat, Blekinge, på Öland och Gotland. Under hela 1900-talet har arten minskat i antal och utbredning och den återfinns numera endast i östra Skåne.
Fåglarna har börjat att sträcka söderut igen och bildens ljungpipare, "Pluvialis apricaria", kommer snart att flytta vidare mot sydväst.
Ljungpipare är flyttfågel som på vintern flyttar till Storbritannien och Irland och till kusterna i västra och södra Europa, där den lever på ängar och fält.
Den ensamma piparen vid Korshamn är en kustpipare, "Pluvialis squatarola", som vi bara kan se under flyttningen.
Kustpipare är en art i fågelfamiljen pipare och blir mellan 27–30 centimeter lång, är på ovansidan gråspräcklig och på undersidan svart sommartid, vit vintertid. Den liknar ljungpipare men har svarta ”armhålor” eller ska man kanske säga ”vinghålor”. Kustpipare häckar på arktisk tundra i norra Asien och norra Nordamerika. Under flyttning till och från vinterkvarter i västra och södra Europa och vid Afrikas västkust passerar vissa fåglar Skandinavien medan andra fåglar övervintrar längs kusterna av Nordamerika, Sydamerika, Asien och Australien. Kustpipare livnär sig sommartid av insekter och bär, övriga tider av ryggradslösa djur på havsstränder som här vid Korshamn.
Den vackra och "pälsklädda" arten harklöver har varit rikligt förekommande i sommar och här vid kusten blir den mycket kortvuxen med en vindpinad kort stjälk där den knappt når över det korta och betade gräset här vid Korshamn.
Bilden visar en nitratväxt eller salpeterväxt, vilket är en växt som trivs med hög nitrathalt i jorden såsom bildens gåsört eller brännässla och svinmålla. Rallarros förekommer också där nitrathalten är hög men den kan också utnyttja ammoniumsalter. Detta betyder sålunda att strandängarna vid Korshamn är rika på nitrater, ammoniumsalter och salpeter tack vare betesdjuren.
Stora mängder med grågäss är här på inflygning till Korshamnsviken för övernattning, ivrigt kacklande vilket gör dem svåra att inte höra och se.
Bildens sånglärka, ”Alauda arvensis”, häckar huvudsakligen på jordbruksmark, men den förekommer även på mossar, hedar och alvar. Arten finns allmänt i södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustland. Här är den fotograferad på strandängarna vid Morups tånge.
Sånglärkan finns även sparsamt i inre Norrland, dock sällsynt i Torne lappmark men har minskat starkt i antal de senaste 30 åren men minskningstakten har stagnerat de senaste 10 åren och kriterierna för rödlistning uppfylls inte längre.
Skålröksvamp, ”Lycoperdon utriforme”, är en oftast ganska stor röksvamp som först är gråvit, senare brun. Vid mognaden spricker den upp upptill och blir efter hand karakteristiskt skålformad. Arten växer i diverse typer av öppna betade gräsmarker som här på strandängarna vid Morups tånge. Den är allmän i södra och mellersta Sverige men sällsynt i Norrland.
Skålröksvampen är en mellan 5–16 centimeter stor röksvamp med rundade till brett päronformade fruktkroppar. Unga exemplar är vita–gråvita med varierande ornamentering såsom små taggar i grupper eller ibland större, plattade pyramidformade taggar eller fjäll som kan ge den ett nästan rutigt utseende. Med åldern blir fruktkropparna bruna, med avfallande eller intorkande rester av exoperidiets, det yttre höljets, ornamentering. Endoperidiet, det inre höljet, spricker upp oregelbundet i toppen och bildar en vid öppning som exponerar den mogna, olivbruna–bruna gleban, innehållet. Efter hand som spormassan blåser bort blir svampen mer eller mindre skålformad. Fruktkropparna lossnar ofta från underlaget i samband med mognaden och kan då transporteras omkring med vinden.
Världen är full av olika hästraser och idag finns det över 170 olika raser av hästar och ponnyer och mellan de största och de minsta skiljer nästan en och en halv meter i mankhöjd. Minst i världen är falabellanponnyn som får vara max 86 centimeter i mankhöjd, och störst är shirehästen som kan bli upp 180 centimeter i mankhöjd samt väga nära ett 1000 kilogram.Vad denna vackert vita springare vid Korshamn tillhör för ras vet jag tyvärr inte.
En korgblommig vägtistel med foderblad ombildade till vassa taggar som skydd och med vackert rödlila och rörlika blommor väl skyddade i korgen. Här ser man kanske upp emot ett hundra rörlila blommor som var och en för sig har sina egna ståndare och pistiller.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan