Fåglabäck i vintertid, del 3. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 729 20240225

Det är inte bara bara tomten och videungen som sover vid den här årstiden utan det gör även våra oumbärliga mästerpollinerare bina. Utan pollinerande insekter stannar världen!

Det ligger ett "stockveala", som det kallas här i Småland, och där är det alltid spännande att botanisera i fungan, svamparnas värld, och bilden visar svamparten dallergröppa, "Merulius tremellosus".
Dallergröppa eller björkrötesvamp var orsak till en dödlig infektion. En man, som sedan flera år led av nedsatt immunförsvar, smittades av en vanlig svamp, dallergröppa, som bland annat växer på ruttnande björkar. Sedan svampen infekterat i princip hela mannens kropp dog han av multipel organsvikt.


Ovansidan är fint sammetsartad till kal, först enfärgat gråvitaktig till ljusbrun, efterhand tydligt zonerad i gulbruna till rödbruna nyanser, men med ljusare, vitaktig kant.



Borstticka, ”Trametes hirsuta”, är en vitrötare som man vanligtvis finner på hyggen, och i lövskog och blandskog eller som här i ett "veala".


Borsttickans undersida har porer vari det bildas sporer och som alla tickor i släktet ”Trametes”, där bildens borstticka ingår, är fruktkropparna ettåriga.
Unga fruktkroppar är ofta ljusa med en brun kant men när de blir äldre blir de vackert zonerade i vitt, grått och brunt. Ibland blir ovansidan alldeles grön av grönalger som uppenbarligen trivs på tickan.

Borsttickan är, liksom många andra arter tickor, ingen matsvamp.
Borsttickan har en mycket ovanlig förväxlingssvamp, sällan funnen i Sverige, som heter brun borstticka, ”Funalia gallica”, eller ”Coriolopsis gallica”. Denna är rödlistad som ”Starkt hotad” eller ”EN”.
Epålettsvampen är en vedlevande mussling som alltid ser ut att ha torkat och tappat färgen. Hur fräsch och ny svampen än är, har den alltid en smutsbeige färg och ett utseende som kan associeras till spruckna hälar. Men denna lite tråkiga uppsyn tycker jag kompenseras av det fyndiga namnet epålettsvamp, epåletter är nämligen en utsmyckning på axlarna på en officersuniform.

Raggskinn, ”Stereum hirsutum”, finner man vanligtvis i lövskog och blandskog där den växer på bark och naken ved av döda, stående och liggande stammar, grenar och kvistar av bland annat ek, björk, al, sälg och asp.

Båramobäcken flyttades för ett antal år sedan från sin gamla och cirka 400 meter långa fåra och ersattes med en mer än dubbelt så lång ny fåra som schaktades fram i den sandiga marken. För att skapa en bra öringbiotop för bäcköring, "Salmo trutta fario", kläddes den nya fårans botten in med ett naturligt stenmaterial och grusmaterial och delar av sträckan försågs också med en meandring som är naturlig i låglutande vattendrag i sandmarker. Jönköpings Fiskeribiologi bistod som sakkunniga vid utformningen av den nya fåran och flyttade fisken från den gamla fåran. Innan den gamla fåran torrlades flyttades 144 bäcköringar och sattes i övre delen på den nya fåran vilket har blivit mycket bra.

Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan