Östra lägret och lavarna på de gamla träden. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 898 20250228
De raka men inte speciellt gamla furorna på bilden i Östra lägret må vara vackra att se på men på dessa tallar och tallen i allmänhet växer i mina trakter relativt få arter med lavar på dessa stammar. Här på dessa tallstammar är det mest blåslav och en mindre mängd flarnlav.
Flarnlav, ”Hypocenomyce scalaris”, växer vid foten av trädstammar, särskilt gamla tallar och på trägärdsgårdar med mera. Arten är allmän i hela Norden upp till barrskogsgränsen i fjällen.
Blåslav, ”Hypogymnia physodes”, bildar ibland massvegetation på stammar, grenar och kvistar av framför allt tall och gran. Arten växer på diverse lövträd och buskar, till och med på ljungkvistar och ibland på marken på hedar vilket den gör på vår militära och unika ljunghed. Blåslaven finns också på trägärdsgårdar och klippor samt är en av Sveriges vanligaste lavar och är allmän i hela Norden.
En tall och en björk samt en dubbelstammig lönn i Östra lägret på Skillingaryds skjutfält uppvisar heller ingen större mängd med biologisk mångfald vad det gäller lavfloran. I bakgrunden ser man de gamla och mycket vackra husen i Östra lägret.
Officersmässen till vänster i bakgrunden är nymålad sommaren år 2024.
Grå tagellav, ”Bryoria capillaris”, gynnas inte av det moderna skogsbruket eftersom det tar många år innan den kan etableras. Arten trivs i områden med hög luftfuktighet, till exempel i gamla granskogar på fuktig mark i vindskyddat läge men även här på de öppna markerna i Östra lägret.
Man finner arten grå tagellav i södra och mellersta delarna av Skandinavien.
Grå tagellav, ”Bryoria capillaris”, trivs i miljöer med hög luftfuktighet och växer vanligtvis i barrskog, på grenar och kvistar av gammal gran, ibland tall eller som här på stammen av en gammal vårtbjörk.
Manlav, ”Bryoria fuscescens”, finner man vanligtvis i barrskog, fjällbjörkskog, hedekskog, parker och alléer. Arten växer på grenar och kvistar av gran, tall, björk, ek och lönn med mera och ibland till och med på ved och sten.
Jag konstaterar att bilden förmodligen visar ett ihopfätat "trassel" av både manlav och grå tagellav som är mer eller mindre inflätade i varandra med sällskap av lite blåslavar på de tunna grenarna ovan. Manlaven kan dock betraktas som ett outrett art-komplex.
Skägglav, ”Usnea dasopoga”, finner man vanligtvis i skog där arten växer på barken av både barrträd och lövträd. Här växer den på stammen på en gammal vårtbjörk och visst ser arten ut som skägg.
Stängellav, ”Cladonia gracilis”, är en lång och smal lav som är rak och i stort sett ogrenad, när grenarna är mogna slutar dessa i små bägare. Färgen varierar från mörkbrun till bildens ljusgrå.
På bilden ser man också arten skägglav och några obestämda mossarter.
Stängellaven, "Cladonia gracilis", växer vanligtvis på sandig eller sur mark, bland stenar och mer sällan på trä eller död ved men här växer den på stammen av en gammal och fortfarande levande vårtbjörk. Även här ser man den ljust grå skägglaven.
Skägglavar, utgör släktet ”Usnea”, vilka är busklavar med grågrön, ofta starkt förgrenad, buskformig eller hängande bål. Bålgrenarna har seg, ljus märg och skägglavar har använts som färglavar och innehåller den bakteriedödande usninsyran, som har ingått i salvor. Hos vissa arter är barken slät, hos andra vårtig av så kallade tuberkler. Skägglavar är mycket känsliga för luftföroreningar och har på många håll mer eller mindre försvunnit. Under snörika vintrar är de viktig renföda. Till släktet förs bland annat arterna långskägg och skägglav.
Arten långskägg, "Usnea longissima", var tidigare vanlig i större delen av Sverige men nu påträffas den mest i Norrland. Den kan bli uppemot 50 centimeter lång och växer hängande på stammar och grenar.
Bilden visar arten skägglav, ”Usnea dasopoga”, en art som trivs i och på träden i Östra lägret.
Det finns många gamla träd i Östra lägret, framför allt björkar som definitivt har sett sina bästa dagar. Här finns även ett antal gamla syrénbuskar som borde klippas ner för att få spira på nytt igen med vackra och väldoftande syrénblommor. Dessa återgärder tillsammans med att lyfta fram det gamla flygfältet i östra kanten av lägret skulle vara något att minnas för framtida generationer.
Det är kanske helt enkelt dags att plantera nya träd för vid varje storm så faller något eller några träd och då kan man också se hur rötskadade de är.
Bilden visar furagemagasinet där fodret till hästarna hissades upp till vindsvåningen för att undvika stölder. Man kan se den gamla järnbygeln under nocken där man med rep eller kedja hissade upp hö och halm till förvaring. Det gick åt mycket foder till de många hästarna som fanns på den tiden. Idag är det istället motorer och fordon som gäller och höet som foder är utbytt mot diesel och bensin. Det har nämligen hänt mycket sedan förrförra sekelskiftet då Östra lägret byggdes.
Den gamla tallen, med grenar ända ner till basen, står mitt i Östra lägret mellan Furagemagasinet och förråden och där har den aldrig utsatts för någon som helst konkurrens från andra träd.
Den är dessutom betydligt äldre än vad den ser ut beroende på vattenbrist och näringsbrist från markens höga vattensavdunstning i det öppna landskapet runt omkring.
Krusig filtlav, ”Peltigera rufescens”, finner man vanligtvis i bergbranter och på berghällar, fjällhedar, alvar och i vägkanter och dikeskanter som här med mera. Arten växer på jord, sand och mossa, företrädesvis på kalkrik mark, exponerat samt vanligtvis torrt.
Bilden är tagen i norra delen av Östra lägret med de två förrådsbyggnaderna till vänster och utspisningsbyggnaderna eller mathallarna till höger. I det omedelbara närområdet ligger dessutom smedjan, sjukhuset och det så kallade skostallet där de militära hästarna skoddes.
Lagan har ätit sig allt längre mot öster och slänten just här i Östra lägret är minst 5-6 meter över Lagans vattenyta. Väster om Lagan går dagens motorväg och under en längre sträcka är åns vattenfåra omgrävd och den gamla åfåran är stenlagd och ovanpå går vägen på de gamla vackra åängarna som för länge sedan hade betande militära hästar.
Det är spännande att botanisera på trädstammar ty där finner man många olika arter lavar, här ser man bland annat färglav, skrynkellav och blåslav med flera.
Trädens flora av lavar och mossor beror på trädens art och här skiljer man på rikbarksträd och fattigbarksträd.
Rikbark är benämning på bark med pH-värde högre än 5, god näringstillgång och en ofta riklig lavpåväxt och mosspåväxt. Rikbarksträd med riklig lavpåväxt är till exempel alm, ask, asp, lind och lönn. Lavarter på rikbark är bland annat brosklav, citronlav, finlav, rosettlav, silverlav och vägglav.
Fattigbark är benämning på bark hos levande träd bland annat barrträd, alar och björkar där pH hos barken är lågt och bara mellan 3,5–4. Näringstillgången är liten för barklevande organismer eller epifyter. Fattigbark har därför ofta svagt utvecklad påväxt av lavar och mossor. Karakteristiska lavar, eller epifyter, är blåslav, gällav, näverlav, skägglavar och tagellavar.
Bilden visar Östra lägret mot sydsydost med mathallar, kök och utspisningsbyggnader, i bakgrunden ligger lägerhyddan eller aulan och en manskapsbarack.
Bildens mathallar med vidbyggt kokhus kallas ”Byggnad nummer, K0118.015”. Koken var i drift fram till år 1943 då det nuvarande köket i Västra lägret var klart och invigdes. Ångpannan som fanns i anslutning till byggnaderna flyttades år 1945 till bastun som låg på västra sidan om Lagan mellan Östra och Västra lägren.
Bästa hälsningar och på återseende!
Hjälp Ukrainas folk!
Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra
och inte hatar varandra dödar varandra
genom beslut av gamla människor som känner varandra
och hatar varandra men inte dödar varandra.
//Dan