Våren vid vackra Dule kvarn och Södra Duveled, del 2. Hjälp Ukrainas folk! Krönika 929 20250503

Här har ett gammat träd fallit omkull och tagit taggdråden med sig i fallet vilket leder till att man kan passera i bland de vackra syenitkullarna i Södra Duveled bara för att mötas av nya trippla och mycket hårt spända taggtrådar.
Bygg ett stort antal övergångar eller så kallade portar där kreaturen inte kan ta sig ut men väl vandraren och besökaren kan ta sig in och vidare i det mycket vackra området som snarast borde få status som ett naturreservat!
Groddjur finns över hela jorden förutom på Antarktis. Det finns ungefär 7 200 olika arter av groddjur i världen och i Sverige finns det 13 arter. Av dessa är två salamandrar, tre paddor och åtta grodor.
Grodans livscykel brukar delas in i fyra stadier, ägg, yngel, halvvuxen groda och fullvuxen groda. Hur lång tid det tar från ägg till vuxen groda varierar mellan 1–4 månader, beroende på art och hur gynnsam miljön är för grodans utveckling.
Bilden visar grodrom från arten vanlig groda, "Rana temporaria".
Grodägg kallas också för grodrom och är små svarta prickar med ett mjukt skal som liknar gelé. Honan lägger sina ägg i pölar och vattendrag där fisk inte får tag på dem. En groda lägger omkring tusen till tretusen grodägg men bara omkring fem av dem utvecklas till vuxna grodor. Ur grodäggen kläcks små larver med svans som kallas för grodyngel som andas med gälar och äter alger, växtdelar och smådjur. Efter ett tag börjar det växa ut ben, först bakben därefter framben. Samtidigt som benen växer ut försvinner gälarna. De får då lungor och måste nu upp till ytan för att kunna andas men de kan även andas genom sin hud.
Bilden visar grodrom från arten vanlig groda, "Rana temporaria".
Efter en tid börjar grodynglens svans att försvinna och de utvecklar en tunga. Den halvvuxna grodan lever fortfarande i vattnet. I det sista utvecklingsstadiet är grodan redo att ta steget upp på land. Den vuxna grodan har nästan inga likheter med ett grodyngel. Den har ingen svans och inga gälar men däremot en tunga, lungor och ben både framtill och baktill. Denna omvandling kallas för metamorfos. När grodor är runt 3–4 år gamla kan de para sig och honorna kan lägga ägg.
Bilden visar grodrom från arten vanlig groda, "Rana temporaria".
Groddjur lever både i vatten och på land. Det vetenskapliga namnet är ”Amphibia” som kommer från grekiskan och betyder just ”lever på båda sidor”. Groddjur lever största delen av året på land och de övervintrar i håligheter, stockar, stenar, trädrötter, stenhögar och frostfria vattendrag. Vuxna groddjur äter mestadels insekter som flugor och spindlar men även sniglar och maskar men blir också själva till mat åt till exempel fåglar, ormar och mindre däggdjur. När groddjur vaknar efter vinterdvalan beger de sig till sina lekvatten och de återvänder till samma vatten som de själva föddes i. De vandrar under natten och färden kan ta mellan ett och tio dygn. Paddorna använder, till skillnad från grodorna, den djupare delen av lekvattnet. Vattentemperaturen måste vara minst åtta grader för att leken skall komma i gång. Både grodor och paddor har yttre befruktning. Det betyder att hanen befruktar äggen, rommen, samtidigt som honan lägger dem i vattnet. Salamandrar har dock en inre befruktning.
Groddjur som lever vilt kan bli mellan 7 och 10 år gamla och flera av Sveriges groddjur minskar tyvärr i antal och en del riskerar till och med att dö ut. Därför är alla groddjur i Sverige fridlysta.
Observera att vissa undantag finns för de tre vanligaste arterna av grodor och kräldjur. Det är till exempel tillåtet att samla in lite rom av vanlig groda, vanlig padda och åkergroda för att studera deras utveckling om man sedan släpper tillbaka dem på samma plats som de samlades in.
Bilden visar grodrom från arten vanlig groda, "Rana temporaria".
Bildens vårlök, ”Gagea lutea”, är en art i familjen liljeväxter och har enkla stjälkar med 1–4 stödblad under den flocklika ställningen med 2–7 gula blommor. Vårlök växer i lövskogar och parker, i Sverige främst norrut till Uppland och fröna sprids med hjälp av myror.
Vårlökar, utgör släktet ”Gagea” och är liljeväxter som omfattar cirka 200 arter fleråriga, småväxta örter med lökstam. De har enkla stjälkar och 1–4 stödblad under den flocklika blomställningen, dessutom finns 1–2 basalblad. Blommornas kalkblad är gula, och blomningen inträffar under våren. Frukten är en kapsel med talrika frön som har ett oljehaltigt bihang, och fröna sprids med hjälp av myror. Arterna förökas mest vegetativt med nybildade sidolökar.
Till släktet, som hör hemma i Europa och Asien, förs bland annat bildens vårlök, dvärgvårlök, luddvårlök, lundvårlök och ängsvårlök.
Det är verkligen något visst varje gång jag hittar den lilla märkliga vätterosen, ”Lathraea squamaria, som är en art i familjen snyltrotsväxter, och det var naturligtvis något visst även denna gång.
Arten är en flerårig, 10–20 centimeter hög ört, som lever som rotparasit på lövträd, i första hand hassel, och påträffas på skuggiga, fuktiga platser, ofta i stora bestånd.
Vätteros växer framför allt på hasselrötter och påträffas under våren bland torra fjolårslöv.
Vätterosen som hör hemma i Europa och Asien, förekommer i Sverige mindre allmänt norrut till Uppland och sällsynt norr därom till Dalarna, och den har använts inom folkmedicinen mot kramper.
Växten, som saknar klorofyll, är ljusröd eller vit med röd stjälk och den tjocka stjälken bär fjällika blad och en ensidig, lutande, axlik klase med cirka 15 millimeter långa, läppformiga blommor, blommorna är röda med vit nedre läpp.
Vätterosen är en art i familjen snyltrotsväxter, ”Orobanchaceae”, vilket är en familj tvåhjärtbladiga växter med cirka 2 100 arter fördelade på knappt 100 släkten som förekommer på norra halvklotet och i tropikerna.
Snyltrotsväxter är helparasitiska eller halvparasitiska örter som tar vatten och näring genom rotkontakt med någon värdväxt.
Helparasiterna såsom vätterosen är klorofyllfria och ofta vaxartade med fjällika blad, medan halvparasiterna har gröna, motsatta och fotosyntetiserande blad.
Blommorna i familjen är tvåkönade med undersittande hylle och femtalig, sambladig och osymmetrisk krona.
Det finns fyra ståndare, varav två är längre, med pilformiga ståndarknappar som öppnas med längsgående fåror.
Några arter av helparasitiska snyltrotsväxter växer sällsynt i Sverige, medan halvparasitiska släkten som rödtoppor, kovaller, ögontröst, spiror och skallror är betydligt vanligare.
Alla halvparasiter räknades förr som lejongapsväxter, ”Scrophulariaceae”.
Bilden visar en vätteros och dess jordmån av Vaggerydssyenit.
Den lilla stigen nära vattnet i norra delen av dammen i Södra Duveled är platsen för vätterosorna och här kommer de tillbaka i varierande antal varje år i skuggan av de många hasselbuskarna, vitsipporna, blåsipporna och vårlökarna. Det är så vackert!
Bästa hälsningar och på återseende!

Hjälp Ukrainas folk!

Krig är en plats där unga människor som inte känner varandra

och inte hatar varandra dödar varandra

genom beslut av gamla människor som känner varandra

och hatar varandra men inte dödar varandra.
 
//Dan