Bottnaryds urskog, del 3 20201204

Välkomna tillbaka till del 3 från Bottnaryds urskog, en naturupplevelse att minnas fram på ålderns höst.

Invid den stora ståtliga tallstammen på toppen av rullstensåsen växer en av mina favoritsvampar, nämligen den vackra blomkålssvampen.

Den mjälla smaken och lena konsistensen gör blomkålssvampen till en utmärkt matsvamp, men svampens månggrenade struktur gör den svår att rensa från insekter som kryper i den och jord som svampen vuxit igenom. Enklast rensas blomkålssvampen genom att låta den ligga i vatten ett tag, ett stänk vinäger i vattnet får dessutom eventuella inkrupna insekter att krypa ut.

Blomkålssvampen är av många ansedd som en av våra godaste matsvampar, och utmärkt god friterad. Passar till all sorts matlagning, men är mindre lämplig att torka då smaken då kan bli något besk. Blomkålssvampen kan vara ganska svårrensad då barr och jord ofta är inväxta i grenverket. Arten parasiterar på tallrötter, men kan också leva som saprotrof på gamla murkna tallstubbar.
Ingen svamp är speciellt lik blomkålssvampen men kan av ovana svampplockare möjligen förväxlas med stora fingersvampar, men dessa har oftast runda grenar och saknar tillplattade grenspetsar.


Mattlummern förekommer allmänt framför allt i skogar och på magra hedar och det latinska släktnamnet kommer av de grekiska orden ”Iycos” för ”varg”, och ”podion” för ”fot”, och anspelar på växtens unga skott, som erinrar om lurviga djurtassar.

De krokiga och krumma grenarna på den gamla grånade tallen sätter verkligen fantasin i rörelse och jag tänker orörda och urgamla trollskogar från Mattisskogen och miljöer från Sagan om ringen.
Var rädd om dessa ursprungliga miljöer och naturens konstverk även ni som vandrar här!

Två smala och stående kattögon, en riktig potatisnäsa samt en öppen och förvånad mun! Det är vad jag ser i den grå och barklösa gamla tallstammen. Munnen påminner också om ett hjärta, kanske det mänskliga konstnärer som delvis varit framme och hjälpt till att detta konstverk ser ut som det gör.

Den bitvisa orördheten i Bottnaryds urskog ger mig ro och inspiration samt sätter fantasin i rörelse. Det är och var i dessa miljöer som sagor och sägner kom till, det var här som oknytt, tomtar och troll fick liv och kunde påträffas om man hade tur!

Lutningen nedför rullstensåsen är bitvis imponerande brant och på bilden kanske den tangerar hela 45 graders vinkel i förhållande till vågplanet.

Likt underjordiska armar med knotiga händer och grova fingrar stiger dessa gamla tallgrenar upp från krönet av åsen mot det livgivande ljuset!

Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan