Apollofjäril och annan biologisk mångfald 20200726

Apollofjäril, ”Parnassius apollo”, rödlistad som Nära hotad, NT, i samtliga rödlistor, det vill säga, 2000, 2005, 2010, 2015 och nu den nyaste 2020, här sittande på rödklint, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
En kraftig tillbakagång av apollofjärilen under 1950- och 1960-talen inskränkte dess tidigare stora utbredning i Syd- och Mellansverige upp till Ångermanland till fläckvisa förekomster längs i huvudsak ostkusten från norra Småland till Uppland samt Gotland. Gemensamt för fynden inom dessa områden är att berggrunden eller jordlagren är kalkhaltiga. Här sitter den på rödklint. Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
Apollofjärilen övervintrar i äggstadiet och embryonalutvecklingen sker under sommaren, vilket innebär att larven ligger färdig i ägget under hela vintern.
Normalt kläcks äggen när vårvärmen sätter in i slutet av april eller början av maj och larven lever på kärleksört och vit fetknopp under maj-juni, här sitter den på arten rödklint. Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
I och med ökad fragmentering av artens habitat minskar utbytet av apollofjärilar mellan de olika lokalerna tills de blir isolerade "öar" och utdöenderisken är utomordentligt stor. På bilden sitter den på en vägtistel. Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
Enligt Artportalen så här långt i år, 2020, är följande observationer av apollofjäril rapporterade:
Gotland 1426 obs.
Småland östra delen framför allt i området där ni fick se den igår 961 obs.
Södermanland 613 obs.
Uppland 240 obs.
Östergötland 37 obs.
I övrigt spridda obsar med tyngdpunkt i området runt Vänern.
Här sitter apollofjärilen på en rödklint. Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
”Den mindre blåklockan ringer på ängsmon vid sidan av den större. Lågt intrasslad i markens torra strån av gulnad vildhalm ringer den i bugande ställning. Men den större blåklockan ringer blåviolett hög och rak högt över dallergräsens vackert skimrande berlocker. Hög ohörbar klang dallrar ur blåklocksskinnet”.
Ur ”Blomsterkort” av Harry Martinson ”Det enkla och det svåra”, år 1939.
Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
I forna dagar var sothönan sällsynt och Carl von Linné hade hört att den fanns i Mälaren och skriver följande, ”Den som råkar att få henne, bör antingen skicka henne till Wettenskapsakademien eller inkomma med omständelig beskrifning”.
Det är nämligen från 1800-talets slut som expansionen skett, och till den har bidragit sänkning av sjöar liksom tilltagande övergödning och igenväxning. Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
Kullarna är ganska stora och sothönan lägger inte sällan tiotalet ägg. Ungarna är prydligt rödfärgade på huvudet och födan utgörs främst av vattenväxter men också av insekter och snäckor. Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
Svanar och gäss, det vill säga, knölsvanar, grågäss och kanadagäss. Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
Åkertistel, en art som vår Carl von Linné år 1749 skriver att, "Fröhus-dunet brukas af dem fattigom för fjäder i sängkläder" och han berättar också att den är "af sit krypande rätt förhatelig i åkrarna". Foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.
Jättenattljus, "Oenothera glazioviana", är en tvåårig ört som kan bli drygt en meter hög. Arten hör ursprungligen hemma i Nordamerika. 
Artnamnet "glazioviana" hedrar den franske botanisten Auguste Glaziou som levde under åren 1828-1906. Foto Daniel Damberg, Stockholm.
Bästa hälsningar
//Dan