Kantareller i mängder 20200716
Observera att samtliga bilder i denna krönika visar den gula kantarellen, "Cantharellus cibarius"!
Kantareller, namnet kommer av franskans ”chanterelle”, som i sin tur kommer av nylatinets ”cantharéllus” för ”liten bägare”, som är en diminutivform av latinets ”cántharus” som betyder ”dryckesbägare”, som i sin tur kommer av grekiskans ”kántharos” för ”dryckeskärl” eller ”bägare”, vilket är ett gemensamt namn på flera arter basidiesvampar, många utan närmare släktskap.
Släktet ”Cantharéllus” omfattar ett stort antal arter med trattformig, köttig eller tunn fruktkropp med gaffelgreniga åsar på undersidan. Hit förs bland annat blek kantarell, grå kantarell, gul kantarell, rödgul trumpetsvamp, svartnande kantarell och trattkantarell med flera.
Till släktet ”Paxíllus” förs arten källarkantarell med mer eller mindre tunglik fruktkropp. I släktet ”Hygrophorópsis” återfinns falsk kantarell, också kallad narrkantarell, och smultronkantarell. Släktet ”Arrhénia” omfattar bland annat kärrkantarell och mosskantarell och i släktet ”Cantharéllula” finns bland annat fläckkantarell.
Gul kantarell har som nyplockad behaglig fruktdoft och stark smak och den förekommer i både löv- och barrskog där den bildar mykorrhiza, från högsommaren till hösten och är allmän i hela Sverige utom i Norrlands inland.
Gul kantarell är en av de mest bekanta svamparna, känd som en ypperlig matsvamp. Den ljusare och något köttigare arten blek kantarell, ”Cantharellus pállens”, som växer under lövträd, främst under ek och i hassellundar, är lika användbar som den gula kantarellen. Den är för övrigt en knubbigare och mycket blekare än kantarell, ofta är hattöversidan nästan vit. Smaken och konsistensen skiljer sig också från kantarellens.
Gul kantarell, ”Cantharellus cibarius” är, som sagt, en svamp som man kan hitta lite var som helst, till exempel i granskog, bokskog och i gräs under ekar. Det är en gul svamp som på utsidan, undersidan, av hatten har åsar, ej skivor.
Gul kantarell finns i nästan hela landet, den är ovanligare i de västra delarna av Norrlands inland, för att sedan återkomma i fjällen.
En närstående art till gul kantarell är ametistkantarell ”Cantharellus amethysteus” och den har småfjällig hatt, samt en violett färgton, och den har hittats på flera platser i Sverige under de senaste åren.
Ett litet matlagningstips för gul kantarell och blek kantarell är att om man inte hittar mer än en handfull svamp, rensa dessa och lägg dem i en tjockbottnad kastrull tillsammans med ett halvt paket smör. Värm svampen under lock i cirka 40 minuter. Ta upp svamparna och stek dem, och de smakar som vanliga stekta kantareller. Varför skulle de då puttra i smör svaret på det är kantareller innehåller mycket mer smak än vi klarar av att känna, och nu har den delat med sig av smaken till smöret. Nu tillsätter du andra halvan av smörpaketet och rör om, häller upp det i formar och ställer i kylskåpet. Smöret med kantarellsmak kan sedan användas till aromsmör eller direkt på en smörgås.
Här kommer några exempel på olika arter med kantareller, men bilderna visar fortfarande arten gul kantarell, ”Cantharellus cibarius”.Orange kantarell ”Cantharellus friesii”, är en sällsynt lövskogsart hittad i södra Sverige.
Svartnande kantarell ”Craterellus melanoxeros”, är en tunnare, gulaktig svamp som med tumning och ålder svartnar, den är sällsynt.
Trattkantarell, ”Craterellus tubaeformis”, hittar du mest i barrskog. Svampen har en grå till gråbrun hatt, gråaktiga åsar och en gul fot, den är ofta mycket rikligt förekommande och är en bra matsvamp. Trattkantarell har även en gul varietet som heter ”Craterellus tubeaformis” varianten ”lutescens”.
Här kommer ytterligare några exempel på olika arter med kantareller, men bilderna visar fortfarande arten gul kantarell, ”Cantharellus cibarius”.
Grå kantarell, ”Craterellus cinereus”, hittar du oftast i hasseldungar och den växer vanligen i knippen, tuvat. Det är en grå till svart svamp som mycket påminner om svart trumpetsvamp, men den senare har helt slät undersida, medan grå kantarell har åsar. Grå kantarell är sällsynt.
Rödgul trumpetsvamp, ”Craterellus lutescens” påminner mycket om trattkantarellen, men har brun hatt och en gulare undersida med otydliga åsar. Denna svamp växer oftast lite fuktigare än trattkantarellen, leta efter den i kärrkanter i barrskog. Arten är en bra matsvamp.
Här kommer ytterligare några exempel på olika arter med kantareller, men bilderna visar fortfarande arten gul kantarell, ”Cantharellus cibarius”.Svart trumpetsvamp, ”Craterellus cornucopioides”, är en grå till svart svamp som växer i mossiga barrskogar, under ekar och i hassellundar. Den har en helt slät utsida som ibland kan vara en aning rynkad. Arten påminner om en trumpet till formen. Bra matsvamp.
Kruskantarell, ”Craterellus sinuosus”, kallas ibland också för krusig trumpetsvamp. Den ser ut som många små trattkantareller som är hopväxta. En tillräckligt stor tuva kan även påminna om en blomkålssvamp. Kruskantarell är sällsynt så låt den vara ifred.
Observera att alla de nämnda svamparna kan förekomma med stora färgvariationer.
När vi försiktigt hade plockat upp förra bildens kantarellfamilj räknade vi till hela tolv olika fruktkroppar. Det var vackert att skåda!
De gömmer sig väl i den täta markvegetationen så det gäller att inte ha för bråttom när man ska leta svamp i allmänhet och kantareller i synnerhet. Tre dagar tidigare hade vi cyklat samma runda och inte hittar en enda kantarell så det gamla uttrycket "som svampar ur jorden" i betydelsen "plötsligt uppdykande" stämmer väl åtminstone när det gäller svampar.
Bästa hälsningar
//Dan