Ollonborre Melolontha melolontha 20200524

 
Ollonborren har brungula täckvingar utan mörk sidokant och en blir mellan 22-30 millimeter lång. Bakkroppsspetsen är längre och jämt tillspetsad i jämförelse med den snarlika kastanjeborren.
 
 
Arten ollonborre förekommer endast i södra Sverige, från Skåne i söder till Bohuslän i norr, samt är även påträffad i Uppland.
 
 
Skalbaggen svärmar kring lövträdens kronor, särskilt ek, och buskar kvällstid i maj-juni. Den livnär sig av blad och knoppar från allehanda lövträd såsom ek, bok och björk.

Efter parningen flyger honan lågt över marken och letar efter ett ställe med minimal växtlighet. När hon funnit en lämplig plats gräver hon sig ner 20–25 centimeter i marken och lägger där en samling med 20–30 vita, hampfröstora ägg. Honan lägger tre sådana samlingar.

Larverna kläcks efter en månad. De från en äggsamling håller sig på samma ställe. De unga larverna lever företrädesvis på upplöst näring i jorden, men efter första övervintringen sprider sig larverna och börjar leva av rötter av både örter och vedväxter, och kan uppträda som skadedjur.

Ett exempel på hur vanlig arten var kommer från år 1891 då det berättas att i Malmöhus, Kristianstads och Hallands län insamlades 445 miljoner larver ollonborrar.

Utvecklingen hos oss är 4-årig och i juli den fjärde sommaren förpuppar sig larven djupt ned i marken, ända ned till en halvmeter under ytan. Skalbaggen kläcks efter fyra till sex veckor, men stannar kvar i marken till nästa vår.

 

 
Det svenska namnet ollonborre syftar på skalbaggen levnadsvanor på ek, även om det bara är bladen och inte ollonen som den äter. Ordet är känt sedan år 1745, dock använder Carl von Linné i andra upplagan av Fauna svecica det svenska namnet ållenborre på arten pingborren ”solstitialis”, men anger pingborre på skånska. Det vetenskapliga namnet kommer från det grekiska ordet ”melolonthe” som just betyder ollonborre.
 
 
Bästa hälsningar
//Dan