Bottnaryds urskog, del 1 20201129

Naturreservatet Bottnaryds urskog är en mycket gammal barrskog, märkt av ålder och vind. Martallarna är grova och vridna. Torrakor, torkade träd, och omkullfallna träd ligger orörda och berättar om hur de en gång besegrats av vädrets makter. Bottnaryds urskog ligger strax öster om Bottnaryds samhälle, inom det så kallade Bottnarydsfältets isälvsavlagringar. Delar av skogen växer på en tydligt markerad rullstensås och i naturreservatet finns även en högmosse och en liten göl.
Skogen består av 300–400-åriga tallar och upp till 200 år gamla granar. Floran och svampfaunan är rik och intressant, framför allt växer mängder av olika svampar, mossor och lavar på träden. I reservatet finns även intressanta insekter som till exempel vedlevande skalbaggar. Älg och rådjur vistas i området och ett stort antal fåglar häckar i de talrika boträden inom området. En grupp fåglar som trivs bra i området är hackspettar, bland annat uppträder tretåig hackspett regelbundet i naturreservatet.  Bland övriga fåglar är det korsnäbbar och mesfåglar som är vanligast förekommande.
Från de föregående bildernas informationstavla och lilla parkeringsplats är det bara drygt 100 meter på bildens lilla stig innan man är inne i den mäktiga urskogen i Bottnaryd.
Den genom åren stormfällda skogen måste man ibland med motorsågshjälp ta bort från vandringslederna men ytterst försiktigt och bara där det verkligen behövs som här på min bild.
Blåticka, ”Postia caesia”, förr Oligoporus caesius”, är en mjuk, köttig art, vars hattar blir upp till 6 centimeter breda och 1-1,5 centimeter tjocka. Kanten är skarp och ofta vågig vilket man kan se tydligt på exemplaret till höger på bilden.
Ovansidan hos blåtickan är fint luden, liksom svampen i övrigt med mer eller mindre tydliga blå eller blågrå nyanser.
Blåtickan växer på barrved, vanligen gran och är frekvent både i triviala och rikare miljöer, liksom på både grov och klen ved samt kommer ofta sent på säsongen. Bilden visar blåtickans undersida med porlagret.
Mattlummer, ”Lycopodium clavatum”, är en vintergrön lummerväxt som bildar långa, krypande revor med upprätta skott. Skotten har tätt sittande, strödda, mjuka blad som har långa, vita håruddar i spetsarna. Sporangierna är samlade i axlika, toppställda bildningar, axen sitter ofta två eller ibland tre tillsammans på långa, nästan bladlösa skaft. Arten växer rikligt inom området.
Mattlummerns revor brukade förr flätas till mattor. Sporpulvret, nikt, såldes förr på apoteken och användes bland annat som sårpulver och för att rulla piller i. Man använde också det lättantändliga pulvret till blixt- och fyrverkerieffekter vid teatrarna. Numera säljs tyvärr mattlummer och revlummer ofta som juldekoration, men då de växer mycket långsamt bör man avstå både från att plocka och köpa lummer.
Mattlummer kan förväxlas med revlummer, ”Lycopodium annotinum”, den senare har dock styva barrlika blad utan hårudd och oskaftade sporax som sitter ensamma i grenspetsarna. Senare i denna krönika kommer ni även att få se bild på arten revlummer. Arten mattlummer finns i hela landet, men är ovanligare i södra och mellersta Sverige. I fjälltrakterna förekommer främst underarten riplummer. Fordom kallades mattlummern för lustigfräs på grund av att sporpulvret, nikten, brann som ett tomtebloss.
Stor revmossa, ”Bazzania trilobata”, är en bladlevermossa med kupade blad som är naggade i spetsen. Skotten är Y-formigt grenade och i Sverige är den vanligast i sydväst. Stor revmossa är Dalslands landskapsmossa.
Stor revmossa växer i skogar med hög och jämn fuktighet och arten är en signalart som visar på att skogen där den växer har höga naturvärden, och att det även kan förekomma andra krävande arter inom området.
Stor revmossa föredrar silikatrika hällmarker, gamla skogar som här i Bottnaryds urskog, inklusive sporadiska gamla träd och yngre skogar med starkt nedbrutna och rötade träd. 
Stor revmossa som här växer mitt i stigen varvid det tyvärr var lätt att hitta dessa upprivna exemplar.
Nu är vi framme vid den stora rullstensåsen som dominerar området och här finns också denna informativa tavla som det lönar sig att läsa igenom ty med kunskap om området ökar värdet av besöket!
Bottnaryds urskog är ett naturreservat i Bottnaryds socken i Jönköpings kommun i Jönköpings län i Småland. Bottnaryds urskog blev kyrkoreservat år 1950. Länsstyrelsen ombildade det till naturreservat år 1969. Det utvidgades år 2004 och omfattar nu 38 hektar. Det är beläget strax öster om Bottnaryds tätort och består av mycket barrskog. I området finns även en högmosse och en liten göl. Delar av skogen växer på en rullstensås och de gamla tallarna är ända upp till 400 år gamla och granarna upp till 200 år. Det förekommer död ved i form av omkullfallna träd och torrakor. På träden växer mängder av olika svampar, mossor och lavar. Exempel är ullticka, gränsticka, gropticka, garnlav, talltagel, kattfotslav och gränsticka. I övrigt finns intressanta insekter, älg, rådjur och rikligt med fåglar.
Läs detta innan ni fortsätter den undarbara vandringen genom Bottnaryds urskog! På återseende i del 2 om några dagar!
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan