
Södra Sveriges tak – Tomtabacken, den högsta punkten i Götaland med 377 meter över havet.

På Tomtabacken, som med sina 377 meter är högsta punkt i Sydsverige, står sen 1940-talet ett brandtorn som nu har restaurerats så att ni nu återigen kan njuta av den storslagna utsikten från tornet. Utsikt åt norr med Stockholm i fjärran.

Tomtabackens torn är 12 meter högt med en toppstuga av trä och har en stålkonstruktion med 3 ben som vilar på platsgjutna betongplintar som i sin tur vilar på urberget. Utsikt åt nordväst med Karlstad i fjärran.

Tornet har ett samhällshistoriskt värde då det står på den högsta punkten i Småland och får med detta ett symbolvärde för Småland men även för Tomtabacken och Malmbäck.

Höglandsleden mellan Nässjö och Hok passerar i tornets närhet och den vidsträckta utsikten från toppen av tornet lockar många besökare.

På Tomtabacken, som med sina 377 meter är Smålands, Sydsvenska höglandets och Götalands högsta punkt, står sen 1940-talet ett brandtorn som nu har restaurerats för att vi återigen ska kunna klättra upp i detta och njuta av den storslagna utsikten från tornet.

I början av 1930-talet härjade flera stora skogsbränder i Sverige. Med anledning av detta tillsattes 1934 en skogsbrandskommitté för att förhindra och begränsa skogsbränderna, som ödelade stora värden.

Vit porlav, ”Pertusaria lactea”, växer i bergbranter och berghällar på silikatsten och kalkhaltig sten, främst på lodytor.
Vit porlav, ”Pertusaria lactea”, tillhör en grupp av lavar som kallas skorplavar tack vare att den likt sårskorpor fäster mot underlaget vilket betyder att de är mycket svåra att lossa.

I början av 1930-talet härjade flera stora skogsbränder i Sverige. Med anledning av detta tillsattes 1934 en skogsbrandskommitté för att förhindra och begränsa skogsbränderna, som ödelade stora värden.

Tornet på Tomtabacken uppfördes år 1942 och är ett av de få torn, som av de cirka 300 som uppfördes vid denna tid, står kvar idag. De flesta tornen uppfördes i trä men ett fåtal uppfördes i metall. Tomtabackens torn är 12 meter högt med en toppstuga av trä och har en stålkonstruktion med 3 ben som vilar på platsgjutna betongplintar som i sin tur vilar på urberget. Metalltornen levererades som monteringsbara byggsatser och delarna transporterades på järnvägen till närmsta järnvägsstation och därefter med häst och vagn till byggplatsen där de sattes upp.

Då brandbevakning med hjälp av tornen blev dyrbart avvecklades dessa och flyg sattes istället in för brandbevakning.
Skogsbrandskommittén föreslog i början av 1930-talet att man skulle uppföra dessa brandtorn på strategiska och högt belägna platser. Dessa torn skulle vara bemannade under sommarmånaderna och förses med telefonförbindelser för att man snabbt skulle kunna larma när en brand uppstått.

Tornet på Tomtabacken förlorade också sin funktion som brandbevakningstorn och övergick till att fungera som luftbevakningstorn inom det militära försvaret och den huvudsakliga uppgiften blev att bevaka flygtrafiken. Fram till andra världskrigets slut var tornet bemannat dagligen. Efter kriget användes tornet bara tidvis av militär personal och blev under övrig tid tillgängligt för turister.

Med radarns intåg under andra världskriget ersattes tornet så småningom av radarförsedda master för luftbevakning men användes under en tid som komplement till radartornen för att upptäcka lågflygande plan.

De gamla luftbevakningstornen togs efterhand ur bruk och år 1992 upphörde all optisk luftbevakning. I dag har de flesta tornen rivits.

Tornet på Tomtabacken togs redan år 1974 över av Malmbäcks Hembygdsförening.
Tornet har ett samhällshistoriskt värde då det står på den högsta punkten i Småland och får med detta ett symbolvärde för Småland men även för Tomtabacken och Malmbäck.
Tornets har idag ett stort praktiskt värde då Höglandsleden mellan Nässjö och Hok passerar i dess närhet och den vidsträckta utsikten från toppen av tornet lockar många besökare.

Då det praktiska värdet av tornet förutsätter att det kan besökas hela vägen upp till toppstugan har Länsstyrelsen i Jönköpings län beviljat anslag till renoveringen av tornet. Kravet var att renoveringen skulle ske med antikvarisk medverkan från Jönköpings läns Museum.

I samband med beviljandet av anslag till tornets restaurering bildades Föreningen Tomtabackens Vänner, som tog över ansvaret för tornet från Hembygdsföreningen. Tomtabackens Vänner bildades den 2 mars år 2010 och har idag cirka 60 medlemmar.
Utsikt åt sydost, Kalmar i fjärran.

I samband med beviljandet av anslag till tornets restaurering bildades Föreningen Tomtabackens Vänner, som tog över ansvaret för tornet från Hembygdsföreningen. Tomtabackens Vänner bildades den 2 mars år 2010 och har idag cirka 60 medlemmar.
Utsikt åt väster, Varberg i fjärran.

Restaureringen av tornet utfördes under tiden maj till september år 2010 med medverkan från Jönköpings Läns Museum.
Interiören i utsiktstornet med vy åt nordväst, Lysekil i fjärran.
Mängder med autografer från besökare pryder insidans väggar.

Föreningen Tomtabackens Vänner bidrar med ideell arbetskraft och har röjt och breddat samt grusat upp stigen från parkeringsplatsen till tornet. Det kommer även att finnas ett anslag uppe i tornet som informerar om vad man ser åt de olika väderstrecken, något som vi vid vårt besök inte kunde finna, tyvärr.

Tomtabacken är ett berg som, med sina 377 meter över havet, är Smålands, Sydsvenska höglandets och Götalands högsta punkt. Tomtabacken ligger i Malmbäcks distrikt, Malmbäcks socken, i Nässjö kommun, cirka 22 kilometer sydväst om Nässjö och 19 kilometer nordväst om Sävsjö.

I januari är medeltemperaturen på berget runt Tomtabacken – 4°C, lika kallt som i till exempel Dalsland eller Uppland. Det är inte bara på vintern som temperaturen är lägre än omgivningens, i juli är medeltemperaturen 14°C, vilket är samma som i Vuollerim vid polcirkeln. Årsmedeltemperaturen är under 5°C, ungefär lika varmt som i till exempel Hudiksvall.

Det är underbart att njuta av den milsvida utsikten över det småländska landskapet, men eftersom Tomtabacken är mer en höjd än ett klassiskt berg får man inte riktigt den branta berg känslan. Bäst syns utsikten från det utsiktstorn, som uppfördes av flygvapnet för luftspaningsändamål år 1942. Tornet skänktes av nu nedlagda Kalmar flygflottilj, F12, och har renoverats och är öppet för allmänheten. Bilden visar en vy åt norr med Kiruna i fjärran.

Förutom utsiktstornet, har telekommunikationsbolag uppfört flera radiolänktorn och mobilmaster på höjden. Bilden visar en kraftledningsgata från sydväst mot nordost. Vyn är rkt nordlig med den geografiska nordpolen i fjärran.

Det finns två sätt att ta sig till Tomtabacken, antingen tills fots på Höglandsleden som passerar precis invid utsiktstornet, eller med bil från Malmbäck, Sävsjö eller Vrigstad. Det finns en parkeringsplats med plats för omkring fem bilar i närheten av utsiktstornet.

Sydsvenska höglandets högsta punkt är Tomtabacken och sydsvenska höglandet kallas de delar av Småland, södra Västergötland och södra Östergötland som ligger mer än 200 meter över havet. Sydsvenska höglandets toppytor utgörs av det subkambriska peneplanet, som från mer än 350 meter över havet lutar åt norr i södra Västergötland och södra Östergötland och åt öster i östra Småland. Peneplanets höjda kant avslutas med en erosionsbrant, som är ett tydligt terrängdrag till exempel öster om Växjö. Bergkullslätter utbreder sig på nivåer kring 300 och 200 meter över havet. Den senare ytan kännetecknas av höga restberg som Isaberg och Taberg.
Bilden visar en västnordvästvy från toppen av tornet med Göteborg i fjärran.

Småländska höglandet är den del av Småland som når 200 meter över havet och detta område utgör södra delen av Sydsvenska höglandet.
Bilden visar en vy åt nordväst med Trollhättan i fjärran.

Räfflor i urberget på toppen av Tomtabacken som är minnen efter den senaste nedisningen som var att betrakta som en domformad glaciär, kupolformad glaciär, som täckte en landareal på mer än 50 000 kvadratkilometer. Inlandsisar över låglandsområden kan ha en tjocklek på mellan 2–3 kilometer. Världens största inlandsis finns just nu i Antarktis. Under kvartärperiodens istider täckte inlandsisar stora delar av norra Europa och Nordamerika.
Bästa hälsningar och på återseende!
//Dan